Hej! Jag har varit tillsammans med en man i 15 år. Vi har barn båda två som är vuxna. Vi har levt som särbo hela tiden eftersom han inte kommit till skott. Jag har tjatat, bönat och bett eftersom jag inte mår bra av ett särboförhållande. Han har heller aldrig varit närvarande i någon utsträckning förrän sista fyra åren, sedan hans mamma gick bort. Han har prioriterat sig och sitt. Han är elva år äldre och jag är 55 år. Nu säger han att han vill bo med mig. Det jag bett om i 15 år kommer nu – och då är jag inte intresserad av ett samboförhållande. Samtidigt är jag bitter över att han inte velat utveckla relationen tidigare med mig.  Jag blir ledsen och gråter och tycker att han tagit ifrån mig något som för mig var viktigt. Jag vågar inte tro mer, hur ska jag komma över bitterheten och känna att jag har ett värde igen ? Jag vet inte ens om jag vill fortsätta.