Jag har träffat en man som jag älskar väldigt mycket och vi trivs tillsammans och planerar att gifta oss. Han har varit gift tidigare och skilsmässan blev precis klar. När vi träffade exfrun idag för att göra det sista så berättar hon för oss att hon har fött hans dotter för en månad sen. De var precis som att jag tappade allt fotfäste, som att hela världen rasade samman. Och min kille blev lika chockad som jag och även arg för att hon har dolt detta för honom. Jag sprang ut och grät och han sprang efter mig. Han försökte prata med mig och var livrädd för att jag ska lämna honom. Jag är 29 år och är fortfarande barnlös. Jag vill gärna ha barn med honom. Han är tydlig med att han vill vara med mig och att han vill ge henne hela vårdnaden. Min fråga är egentligen: varför har jag så svårt att acceptera att han har ett barn? Han är inte den första i världen som har ett barn från tidigare förhållande, men ändå så är det något inom mig som gör det svårt att acceptera. Jag funderar på om jag kanske är svartsjuk på exfrun för att hon på något vis har en starkare koppling med honom nu och för alltid. Hur ska jag tänka för att kunna acceptera detta? Jag vill ju fortsätta mitt liv med honom. Men samtidigt känner jag att hela mitt liv rasat i spillror. Jag ville att vi skulle ha gemensamma barn och inte han med någon annan.