Eva Rusz svarar

Då man skall förlåta en otrohet måste man göra det till 100 %, inte till 90-99%.
En parrelation kan överleva en otrohet om den som var det kan berätta hela sanningen och den som blev bedragen kan förlåta  till 100 %. Den otrogne behöver jobba på att förstå sitt val. Och ni tillsammans på att kanske finna nya sätt att relatera till varandra bättre på, igen.
Under en längre parrelation kommer vi möta människor som vi finner är attraktiva. Men om vi har ett bra sexuellt och känslomässigt ”kitt” är risken mindre att man är otrogen.
OBS: Jag lastar inte dig för att din man var otrogen!
Men du går tillbaka till ”brottsplatsen” dagligen i tankarna  och då kommer denna händelse som givetvis var ett stort hot mot ert äktenskap att etsa sig kvar och kännas ännu mer smärtsam.
Och förutsättningen för att du skall kunna släppa taget om minnena är är att den otrogne en gång för alla berättar hur denne tänkte kring sitt val, vid den tidpunkten.
Jag anser inte att den som utsatts behöver ha alla detaljerna beskrivna men man behöver då ta del av den otrognes egna reflexioner kring varför det blev som det blev. Att neka dig att få ta del av tankarna kring det är inte sjyst eller läkande er emellan. Kanske du skall föreslå några samtal hos en familjeterapeut eller annan rådgivare så ni en gång för alla kan lämna denna händelse bakom er?
Många gånger kan en otrohet faktiskt medföra att man blir mer lyhörda gentemot varandras olika behov.
Hälsningar Eva Rusz