Eva Rusz svarar
Hej.
Att utveckla ett medberoende innebär man trycker undan sina egna känslomässiga behov för att kunna möta andras. Man gör eller ser sig själv som mindre viktig i relation gentemot andra.
Det låter som om detta har varit ett problem för dig sedan uppväxten.
Då du kommer känslomässigt nära en man så upplever du en mix av trygghet och rädsla. Och då kan du triggas att dra dig undan fast det i början kändes bra. Du beter dig alltså egentligen tvärtom mot vad du skulle önska att du gjorde, nämligen att stanna kvar och lugna ner dig.
Det går att komma tillrätta med denna känslomässiga ambivalens genom en psykoterapi som kallas i världen och i Sverige för DBT.
Det betyder: dialektisk beteende terapi, skapad av en, numera, professor i USA, Marsha Linehan som i ungdomen upplevde liknande känslomässig ambivalens fast mycket värre än den du själv beskriver att du upplever.
Målet med den terapiformen är att man skall träna sig i att kunna reglera sina olika starka och ambivalenta känslor som ger upphov till flykbeteenden eller medberoenden.
Genom denna terapiform får man träna sig i att ifrågasätta om de starka känslor man i stunden känner verkligen är ”sanna och rimliga”. Man får träna sig i att lugna ner sig, låta tankarna ifrågasätta om det man i stunden känner verkligen stämmer till 100 %? Man får öva sig i att checka vilka fakta som egentligen existerar innan man agerar.
Det finns ganska mycket att läsa om DBT på internet och i Sverige finns det ett antal KBT-inriktade psykologer och psykoterapeuter som kan hjälpa dig att komma tillrätta med denna känslomässiga ambivalens.
Tumregeln för dig är att ständigt öva dig i att inte agera på starka känslor som vill få dig att fly.
Daglig meditation, avslappning, mindfulness brukar ge en bra effekt. Så du lugnar ner dig innan du fattar beslut om vad du skall göra.
Hälsningar Eva Rusz