Träffade min man för 38 år sedan, när jag var 24. För 26 år sedan slutade vi helt med sex men redan då hade det klingat av och blivit väldigt sällan. Vi pratade aldrig om det, det bara skedde och jag tror vi var lite för blyga och egentligen aldrig varit särskilt kompatibla vad gäller sex. Långt senare har jag insett att min man helt enkelt inte är intresserad av sex. Jag tycker oerhört mycket om honom, han är far till vårt (vuxna) barn och han är min bästa vän. En människa jag litar på i vått och torrt, som är en del av mig och som jag levt längre med än utan. När jag fyllde 60 började jag känna att jag höll på att låta åren glida mig ur händerna. Skulle jag aldrig någonsin uppleva sex och den speciella närhet det ger? Skulle sista gången i mitt liv det skedde vara när jag var 36?? Det kändes inte bra och jag insåg att skulle något hända måste det ske snart. Jag blir inte yngre. För ett drygt år sedan började jag prata med en man jag mötte på väg till jobbet och som började flirta med mig. På ett väldigt charmigt sätt. Han var snygg och attraherade mig verkligen, det började pirra härligt i kroppen och något kom in i mitt liv som jag saknat. Han gjorde - och gör - mig väldigt glad.Det hände ingenting då, vi pratade när vi sågs eller via Facebook. Han fick mig att känna mig snygg, sexig, eftertraktad, wanted, läcker... Wow! En underbar känsla! Även han är gift men i ett sexlöst äktenskap sedan några år. Han ville inte vara utan sex så han skaffade en annan kvinna som hans fru inte vet om. I höstas, alltså över ett år efter att vi fick kontakt, var vi tillsammans för första (och hittills enda) gången. Äntligen. Har varit svårt att få tillfälle och hitta en plats att vara på. Det var härligt och jag vet nu att jag inte vill leva utan sex resten av livet. Han vill vara mera med mig och jag med honom, vi gillar varandra, men av skilda skäl har vi inte kunnat det igen ännu. Har funderat mycket på hur jag skulle kunna berätta för min man att jag nu ville ha sex. För hur mycket jag än tycker om min man så attraherar han mig inte sexuellt sedan åratal tillbaka och det vet han om (berättade för honom idag och han förstod det). P g a sjukdom kan han heller inte längre genomföra ett samlag. Som yngre hade han jobbigt med svartsjuka och jag visste varken ut eller in. Till slut fegade jag ur och sa inget innan jag låg med min älskare, tänkte att det skulle komma ett bättre tillfälle. Det var korkat. Nu har min man oförhappandes fått reda på att jag haft sex med den här mannen. Han är förstås chockad, och vi ska prata om det men han säger att han förlåter det, att han älskar mig. Tror han är öppen för en diskussion om att jag vill fortsätta med sex de år jag kan ha kvar som aktiv men vet inte än. Vare sig jag eller min älskare vill lämna våra familjer, åtminstone inte i dagsläget. Jag inser också att Mr Loverman kanske bara är en stor flirt som går vidare till nästa så småningom, men han ger mig mycket glädje och pirr just nu och jag håller mig till här och nu. Om min man är ok med att jag har en älskare, förväntas jag då lämna ut alla uppgifter till honom? Älskarens namn, adress, civilstånd, arbetsplats osv? Maken vill veta vem det är och var vi träffats men det är ju ingen han känner? Och är det juste mot älskaren? Och om älskaren inte vill att jag lämnar ut hans namn, är det juste mot maken? Får maken i så fall bara acceptera att han inte får veta namnet? Vad är rätt och fel här?? Känns som ett ynkligt problem men jag känner mig verkligen helt ute i det blå  och vore oändligt tacksam för en utomståendes syn på saken.