Jag är en gift man och har tre barn. Vi har varit ihop i 20 år, och  barnen är 14, 11 och 9 år. Jag märkte tidigt i förhållandet att hon var bestämd och väldigt envis. Vi hade diskussioner i början och hon blev väldigt arg på mig, en gång i början skällde hon på mig så jag gick ut och kräktes. Efter det tog jag väldigt lite diskussioner med henne, för det var bättre att säga ja så man slapp bråka – hon har ju alltid rätt ändå. Pratar jag med någon i telefon frågar hon alltid vem det var jag pratade med. Och när jag fick en vänförfrågan på Facebook av en tjej som jag kände för 25 år sedan, så fick jag inte ha henne som vän. Jag fick ta bort henne från Facebook. Har varit hos en familjeterapeut själv utan hannes vetskap då jag tror hon blir arg på mig isåfall. Terapeuten sa att hon kränker mig och även att jag är utsatt för psykisk misshandel. Jag sa till henne för cirka fyra veckor sedan att kärleken var helt borta och jag ville skiljas, sa även att alla spydiga kommentarer var jobbiga, men efter fem dagar övertalade hon mig att  försöka, och att hon skulle sluta med spydiga kommentarer. Jag ångrar att jag inte stod på mig, men vårt äldsta barn har ju hört från mamma att det går att hitta kärleken igen och det känns som jag är elak mot barnen om jag skiljer mig. Jag vill inte berätta för barnen vad deras mamma gjort mot mig och hur jag känner. Nu när vi skulle försöka så sa hon en dag att hennes släkt blev så glad att vi inte skulle skiljas och även våra grannar. Jag känner mig helt överkörd av henne. Hon sa även att barnen tar jättestor skada av en skilsmässa, och trycker hela tiden på att jag borde tänka på barnen och inte vara så egoistisk och det säger barnen till mig också. Vad ska jag göra? Jag mår så dåligt av detta. Skiljas eller stanna ? Orkar snart inte mera. Hon har även köpt din bok till mig, ”Bullshit”.