Hej Eva! Jag är en man i 40-årsåldern, min sambo är i samma ålder. Vi har varit ett par i tre år. Min fråga gäller en händelse som hände under midsommarhelgen. Vi var ute i en husvagn tillsammans med en vän som är 15 år äldre än oss. Det blev mycket fest och alkohol under helgen. Den sista natten vaknade jag upp i våran säng och upptäcker att min sambo inte ligger bredvid mig så jag kliver upp och ska kolla var hon är och då ligger hon bredvid våran vän. Jag väcker henne och frågar om hon inte ska komma och lägga sig bredvid mig och upptäcker då att hon inte har några trosor på sig.

Jag frågar varför hon är naken och får till svar att jag är svartsjuk och kontrollerande. Och hon går och lägger sig på ett annat ställe. Ber även vår vän att gå därifrån vilket han inte gör. Men orkar inte ta någon diskussion där och då. Pga svårigheter att diskutera med min sambo så drar jag mig i ett par dagar för att ta upp händelsen men det blir till slut oundvikligt och hon blir som vanligt arg och upprörd men hävdar att hon inte varit otrogen. Hennes version är att jag hade kört ut henne från våran säng och att hon inte hade något annat val än att gå och lägga bredvid våran vän och att hon var utan trosor då men att hon var inlindad i en filt. Jag var väldigt berusad men vet att jag aldrig skulle slänga ut henne från våran säng. Min väns version var att dom hade haft ett samtal om vårt förhållande och att jag ibland skulle vara elak mot henne psykiskt (vilket hon aldrig har nämnt för mig) och att hon därför inte ville sova bredvid mig, varpå han erbjöd henne att sova i sängen bredvid honom. Han har ingen aning om varför hon inte hade trosor på sig. Båda två anser att jag överreagerar och är svartsjuk. Båda två nekar till att dom skulle haft sex. Jag kommer aldrig få reda på om de haft sex eller inte men båda två har ju gått över en gräns tycker jag när de går och sover tillsammans i samma säng. Och hon utan trosor dessutom. Min vän hade sina badshorts på sig så han var inte naken i alla fall. Vi har ett väldigt bra liv tillsammans i övrigt. Vi bråkar nästan aldrig. Men jag kan inte prata svåra saker med henne, hon sluter sig på en gång och blir arg. Hon gör aldrig fel och kan inte säga förlåt när hon har gjort fel. Jag har brutit med vännen och försöker gå vidare tillsammans med min sambo. Enligt henne är denna händelse utagerad och färdigdiskuterad. Har du några råd till mig hur jag går vidare för att kunna släppa detta och kunna gå vidare med min sambo? Jag vill leva med henne och älskar henne men dessa tankar och minnen är otroligt jobbiga.