Hej Eva, Jag är och min fru har varit tillsammans i fem år och gifta i drygt ett år. Sen en tid tillbaka har min fru sagt att hon vill separera för att hon säger att hon inte har känslor för mig längre och inte kan se en framtid med oss två. Hon säger att hon är attraherad av mig och älskar mig, men inte på det sättet och att hon ser mig som bara en vän. Hon säger att hon känt sig instängd och kvävd i våran relation. Jag har försökt att ge henne mer space och då har det i perioder känts bättre.

Det som jag upplever som ett problem i det hela är att hon ger mig dubbla signaler. Ena stunden kan hon vara kärleksfull och vilja ha närhet och kontakt för att i andra stunden vara helt avståndstagande. Hon pratar även om framtiden till exempel i form av hur hon vill att vi ska göra om hemma, hur vi ska göra med barnen (inte våra gemensamma barn) etc.

Jag vill inte förlora henne men vet inte vad jag ska göra. Jag har föreslagit parterapi men hon säger bara att det är för sent och inte hjälper. Jag upplever att det började i höstas när hon hade en väldigt jobbig period på sitt arbete, hon kom ofta hem och var ledsen och behövde prata om sitt arbete. Jag försökte stötta henne så mycket jag bara kunde

Hon har ett krävande arbete som påverkar henne mycket rent känslomässigt. Hon är ofta trött och ibland ledsen när hon kommer hem och säger att hon inte är lycklig och att det beror på vår relation. Sen när vi är lediga och framförallt långlediga så mår hon bättre och är gladare. Vi har inga gemensamma barn men hon har två barn sedan tidigare som såklart tar mycket tid. Vi blev tillsammans under en turbulent tid av hennes liv vilket jag tror nu skapar problem för oss. Hon är en känslomänniska och har haft en hel del problem med sin familj senaste åren vilket ofta gjort henne ledsen och upprörd. Jag får en känsla av att hon är nere och nästan deprimerad vissa dagar och att det då är vår relation som är problemet enligt henne. Andra dagar när hon är mer utvilad, i regel på lediga dagar, känns det som att allt är som vanligt igen.

Jag försöker stötta henne så mycket jag bara kan genom till exempel att ta mer ansvar hemma när hon känner sig som tröttast. Jag får hela tiden en känsla av att hon vill fly från något och att hon tar den "enkla" utvägen att det är vår relation som är problemet.

Vad ska jag göra? Ska jag bara släppa taget om henne och "se vad som händer"? Kan jag göra eller säga något till henne som kan förändra situationen? Tacksam för alla svar.