Jag har länge haft problem med att jag känner mig väldigt känslomässigt frånvarande. Jag känner mig tom på känslor inför alla, inklusive min familj och mina vänner. Även fast jag såklart är tacksam över min fina familj och mina fina vänner, så bara känner jag ingenting? Problemet uppstår också i kärleksrelationer. Jag hade en relation för 1-2 år sedan som tog slut för att jag placerade min trygghet hos honom. Men jag var inte kär eller känslomässigt involverad trots att vi hade det väldigt bra tillsammans, vilket gjorde att jag mådde dåligt av situationen även fast han var underbar mot mig.

Nu träffar jag en ny person, och har gjort det under cirka tre månader, och jag märker samma mönster igen. Personen jag träffar nu har allt jag vill ha i en partner: jag är trygg med honom, vi har bra kemi och funkar väldigt bra ihop. Men han är mycket mer känslomässigt involverad än vad jag är. Han är medveten om det. Trots detta hade det varit tufft att lämna, för han har blivit en trygg punkt för mig. Jag kan se mig själv med honom genom livet, men jag dras alltid tillbaka till att jag inte känner något. Vilket leder till att jag mår dåligt av situationen i stället.

Hur kan det komma sig att man styrs så mycket av tankar, men inte alls är känslomässigt involverad i situationer som denna? Jag kan må dåligt känslomässigt när saker händer, till exempel om jag bråkar med en vän eller om någon nära går bort. Men jag känner mig tom på känslor inför alla. Jag kan känna stor tacksamhet till och från, men jag fokuserar väldigt mycket på tomheten inom mig, att jag inte kan ha en relation. Personen jag träffar just nu är exakt min typ, och exakt en sådan person som jag kan se att jag hade kunnat bli kär i. Men det kommer bara… ingenting? Och så är det i princip inför alla relationer och med alla relationer jag har och har haft (både vänskapsmässigt och kärleksmässigt).

Jag placerar väldigt lätt min trygghet hos någon annan, som hos den personen jag träffar nu. Men jag blir aldrig känslomässigt involverad på det sättet att jag får känslor eller blir kär. Eller att känna att jag älskar någon. Hur vet man?