Jag har nyligen flyttat och blivit kär i en granne. Jag har sökt kontakt med honom flera gånger med giltiga skäl så han inte ska känna sig" påhoppad ". Aldrig antytt vad jag känner för honom. Vi har fått bra kontakt enligt mig, mycket ögonkontakt bland annat och jag har mått bra av att prata med honom. Flera gånger när jag varit tydlig med att jag ska gå när vi pratat så har han fortsatt prata om något. Det tolkar ju jag som att han vill prata med mig. Helt plötsligt häromdagen så ville han inte prata med mig mer, påstod att han mår dåligt när vi pratar. Får inget svar på vad jag gjort eller sagt. Samma dag så säljer han sin ögonsten till bil. Då förstår jag ju att något hänt så han måste sälja bilen. Men varför stöter han bort mig när vi kunnat stå en timme i stöten och prata utan att han visat något att han inte vill ? Vill man inte prata med någon så undviker man ju den personen så mycket man kan och kör med någon undanflykt för att slippa prata om de tar kontakt. Min första tanke var att karln är genomfalsk, kanske någon sjukdom som gör honom sådan. Men det finns ingen sådan sjukdom fick jag höra från vården. Mera då att han börjat känna som jag och " flyr fältet ". Läste nyss om en liknande situation på en sida. Vad tror du? Kan det vara så att han blivit kär, men hellre undviker mig än att kanske bli sårad ? Vill gärna ha tips på hur jag ska hantera honom så han vågar ge mig en chans?