Finns det en gemensam faktor hos de par som träffas unga men ändå håller ihop?

Jag träffade en kille när jag bara var 15 år och sedan dess har vi varit tillsammans utan avbrott, jag är idag 31. Vi har alltid haft en varm och kärleksfull relation, men för några månader sedan uppstod en allvarlig kris mellan oss. Orsaken var svartsjuka, dock inte otrohet. Vi blev ordentligt omskakade och mådde båda väldigt dåligt men lyckades ändå till sist gå vidare tillsammans. Detta har gjort oss, eller åtminstone mig, skörare och mindre trygg. För första gången känner jag mig osäker på vad min kille vill och även om jag frågar honom känner jag mig inte lugnad. Jag har kvar min önskan om att leva med honom hela mitt liv, men jag är rädd för att krisen ska komma tillbaka. Plötsligt blir jag så medveten om alla människor som skiljer sig, både i min närhet och kända par. Jag tycker det verkar som att många går skilda vägar i 40-årsåldern och jag tänker mycket på att vi snart är där. Jag vill så gärna tro på livslång kärlek och det är det jag vill ha, men det skrämmer mig att det verkar vara så svårt. Vi lever ju i en tid där informationsflödet och sociala medier hela tiden pressar oss att söka det nyaste, häftigaste och bästa. Finns det någon gemensam faktor för de par som träffas unga men ändå håller ihop? Vad talar för att just vi kommer att lyckas? Vad kan jag/vi göra för att vår kärlek ska fortsätta blomstra "trots" att vi träffades som tonåringar?