Hej Eva, Jag har en sambo sen åtta månader som jag träffade för ett och ett halvt år sedan. Vi hade en kärleksfull och pirrig början på vår relation som sakta växte sig stark. Jag blev långsamt introducerad till hans tre barn och så i höstas flyttade vi ihop. Detta endast ett år efter han och hans ex beslutade sig för att separera. Sen vi blev sambos har han blivit nedstämd och känt sig "under ytan". Han jobbar massor och reser mycket de veckor vi inte har barnen. De veckorna vi har barnen har de högsta prio, så vårt gemensamma och värna hans egna prioriteringar har fått stå tillbaka. Jag var på väg in i väggen i våras men sökte på hans inrådan hjälp, både av chef och företagshälsovård, men hans självinsikt i hur han mår är dålig. Jag har nu fått honom att söka hjälp. Tror att mycket finns ohanterat från separationen och att det blivit en liten livskris att försöka kompensera barnen för att de skilt sig och mamman orkar inte med. Nu i helgen sade han att han kanske tror att vi inte borde vara ihop. Han saknar "det" men tycker jättemycket om mig. Jag söker nu tips, kan avsaknaden av känslor vara beroende av hans nedstämdhet? Kan de komma tillbaka? Rekommenderar du egenterapi eller tycker du att vi på en gång ska försöka parterapi? För han vill inte förändra något utan fortsätta som nu... så jag har svårt att veta hur jag ska förhålla mig till hans uttalande. Tack på förhand!