Var det rätt av mig att gå vidare?

Hej, Min fråga gäller en ett och ett halvt år lång relation jag nyligen avslutat, med vad  jag trodde var mitt livs kärlek. Jag mötte en man som jag tidigare i barndomen bott granne med och kände till sedan många år tillbaka. Jag  är 35+ och han är 45+ och vi har båda varit singlar länge, har inga barn sedan tidigare. Min numera före detta har växt upp i en familj med en alkoholiserad far och jag upplever att han  på grund av detta har blivit trasig rent känslomässigt. Vi hade såklart många fina stunder emellanåt men ganska tidigt märkte jag att min kille inte hade "normala" spärrar vad gällde alkoholintag när vi var på fest. I hans umgänge var det normalt att dricka stora mängder men i min värld onormalt när man inte kan prata normalt och bete sig som folk. Detta blev ett problem för mig - inte för honom. Han har medgivit att han minskat sitt drickande drastiskt efter att ha träffat mig men jag kände väldigt ofta att när helgerna närmade sig hade han en rastlöshet i kroppen och ville ut på stan/krogen och träffa folk och festa. Jag kände mig därför oviktig och bortprioriterad eftersom vi sällan fick tid att gemensamt hitta på något på tu man hand  eller att intresset inte fanns att göra det från hans sida. Utöver detta problem hade vi stora kommunikationsproblem. Han stängde av och försvann vid flertalet tillfällen, några dagar upp till flera veckor när jag endast ville prata i vanlig ton om hur jag kände eller hur han kände om olika saker för att vi skulle slippa missförstånd som kunde leda till konflikt. Att bli lämnad i sticket blev oerhört påfrestande för mig och jag kände mig otrygg. Kände mig inte respekterad och han verkade inte bry sig alls om mina känslor. Min före detta har och har haft depression som jag försöker ha förståelse för, men när han upprepade gånger behandlar mig så illa genom att vara egoistisk och fly när det inte passar honom, så har jag nu avslutat relationen. Vi kom så pass långt i våra försök att rädda det vi hade, så han tog en kort period kontakt med psykolog samt att vi började med parterapi. Trots detta upprepade han samma mönster och jag kände att jag inte längre orkade ha förståelse eller visste hur vi skulle komma tillrätta med våra problem som blev som onda spiraler. Det var omöjligt att ensam försöka, det kändes inte som att vi var två som ett team utan mest jag som ville reda ut och prata om saker. Han var liksom känslomässigt avtrubbad. Jag undrar nu var det rätt att lämna eller skulle man försöka på andra sätt att rädda vår relation. Var går gränsen för när det är dags att gå vidare? Det är en stor sorg för mig att förlora någon man såg en framtid med... Tack på förhand för en åsikt. Med vänliga hälsningar, Camilla