Proteinbehov per dag varierar mycket beroende på följande faktorer:
Ålder, vikt, kön, klimat, arbete, genetik, kroppstyp, motionsvanor, sjukdomar med fler.
Allmänt kan man säga att man har större behov av protein under uppväxtåren och mindre behov av lika stora mängder efter 40-årsåldern och vid mindre aktivitet, lägre ämnesomsättning, samt vid sämre njuraktivitet.
En livlig debatt
Den allmänna rekommendationen är ett dagligt intag på mellan 40–120 gram protein per dag. Hård träning och idrottssatsningar kräver större mängder protein och kalorier. Det pågår livlig debatt mellan högproteinkosthållningar, t.ex. Atkins, Sears, Doust, South Beach som förespråkar 30 procent eller mer per dag och lågproteinkosthållningar som t.ex. Pritiken, McDougal, Ornish och Campbell (The China Study) som förespråkar att man äter 7–15 procent protein per dag. Här i Sverige har det blivit alltmer populärt med stenålderskost, som är en högproteinkost där proteinintaget ligger på 25-35 procent. På 70- och 80-talet var det trendigt med vegankost och levande föda som är lågproteinkosthållningar.
En individanpassad kost där man anpassar kosten efter människans behov ger bästa lösning istället för att anpassa människan till kosten. Genomsnitts-RDI ligger på 0,8 g per kilo och dag. Vid hård konditionsträning och styrketräning har det visat sig att ökat proteinintag från mat och näringsdrycker bygger muskelmassa snabbare, men de långsiktiga effekterna är inte tillräckligt utvärderade. Där ligger dagsintaget oftast på 1,2-1,5 g protein per kilo.
Ökat proteinintag ger ökad risk för sjukdomar enligt studie
Enligt slutsatserna från världens största och mest omfattande näringsstudie, The China Study, var utvecklingen av de flesta s.k. välfärdssjukdomar som cancer, diabetes och hjärt-/kärlsjukdomar större, med ökad intag av protein. Man fann att ett proteinintag av > 10 procent ökade risken betydligt för dessa sjukdomar, speciellt om proteinkällan kom från kött- eller mejeriprodukter.
Två faktorer har spelat en tydlig roll vid arbetet mot dessa sjukdomar:
- Procentintag av protein i kosten. Cancerrisken och utveckling av en redan befintlig cancer, ökade starkt vid proteinintag mellan 10–20 procent, jämfört med risken vid intag av mellan 5–10 procent.
- Förhållandet mellan vegetabiliska och icke-vegetabiliska proteinkällor. Ju större procent av kostens proteinintag som kommer från vegetabiliska källor, desto mindre risk för välfärdssjukdomar.
Blodtyp A eller O
Ett idealiskt proteinintag i förebyggande syfte om man är i riskzonen, är 40–60 g/dag eller 0,7 g per kilo och dag, främst i form av vegetabiliska proteinkällor. Det är viktigt att betona att man helst inte bör inta proteinet i form av skräpmat eller tomma kolhydrater, utan istället öka sitt intag av vegetabilier och frukt. Individens genetik, metabolisk typ, konstitutionstyp eller blodtyp påverkar också dagliga behovet av protein. Det är betydligt lättare för en kolhydratsmänniska eller typ A blodtyp att äta en proteinfattigare kost än det är för en proteinmänniska eller en person med blodtyp O.
Vid sjukdomar är det viktigt att veta att den mängd och typ av proteiner, fetter och kolhydrater man äter kommer att påskynda eller fördröja kroppens läkningsprocess och kanske t.o.m. märkbart öka sjukdomssymtom och nedbrytningen av kroppen.
Kontraindikationer
Vid intag av aminosyror, bör ett balanserat förhållande av aminosyror intas i tillskottsform eftersom alltför höga doser av en enskild aminosyra kan hämma upptaget hos andra aminosyror och skapa obalanser i biokemin. Detta är särskilt viktigt beträffande barn.
Risken med för stort intag av protein är följande:
• Kroppen blir surare. Syra-/basbalansen rubbas. När kroppen är surare blir det ökad utsöndring av kalcium från skelettet och ökad osteoporos. Det gynnar också utveckling av många kroniska sjukdomar.
• Ökad risk för osteoporos
• Ökad belastning på njurarna
• Det är större risk för en tarmdysbios orsakad av förruttnelse av osmälta proteiner.
• Ökad risk för cancer.
Risken med för lågt intag av protein är följande:
• Ökad risk för osteoporos.
• Sämre kvalitet på hår, bindväv, muskler m.m.
• Bristande substrat för tillverkning av enzymer, hormoner, bindväv m.m.
• Ökad risk för svaghet, trötthet m.m.
Animaliska proteinkällor
Kött, ägg, fågel, fisk, skaldjur, mjölk och ost.
Vegetabiliska proteinkällor
Soja, bönor, linser, baljväxter, quorn, sädesprodukter och alger.