Vitamin E, tokoferol

E-vitaminfamiljen av molekyler kan delas upp i 2 olika grupper: tokoferoler och tokotrienoler. E-vitamin behöver galla och pankresenzymer för att kunna absorberas. Järn binder E-vitamin och gör det inaktivt.

Historik
1922 upptäckte Evans och Bishop att E-vitamin var nödvändig i kosten. Det obserververades också att tokoferol var nödvändigt för normal reproduktion hos djur och E-vitamin blev känt som ”anti-sterilitetsvitaminet”.
1924 namngav Sure faktor X som E-vitamin.
1925 föreslog Evans namnet tocopherol av grekiskans tos, barnafödsel, phero, frambringa och ol, för alkoholdelen av molekylen.
1936 isolerade Evans E-vitamin från vetegroddsolja.
1938 bestämde Fernholz strukturen och syntetiserade Kann E-vitamin. Man upptäckte 4 olika former av E-vitamin; alpha, beta, gamma och delta tokoferoler.
1940-talet bröderna Shute upptäcker att E-vitamin förhindrar blodproppar. Wilfrid och Evan Shute forskade 40 år om E-vitamin.
1956 upptäckte Green 8 olika tokoferoler.

Kemi
Tokoferol är en oljig gul vätska som är fettlöslig, värme- och syratålig. Den förstörs vid exponering för alkalier, ljus och syre samt vid kontakt med järn och bly. Djupfrysning sänker E-vitaminhalten i födoämnen och bearbetning av säd vid livsmedelsframställning minskar E-vitamininnehållet med ca 80 procent.
E-vitaminfamiljen av molekyler kan delas upp i 2 olika grupper: tokoferoler och tokotrienoler.
Det finns åtta tokoferoler varav fyra förekommer naturligt i mat (alfa-, beta-, gamma- och delta-tokoferol).
D-alfatokoferol står för 80 procent av aktiviteten i vitaminet och har den högsta biologiska aktiviteten. Den utgör standarden som de andra formerna jämförts med. Det är den som främst förekommer i blodplasma men de andra formerna har visat sig i studier under 1990-talet ha väsentlig antioxidantaktivitet, speciellt gammatokoferol.
Dl-alfatokoferylacetat och dl-alfatokoferylsuccinat är de syntetiska formerna av E-vitamin.
D- alfatokoferol är den naturliga formen.

Standard för de internationella enheterna (IE) för att mäta E-vitaminpreparats styrka.
1 mg dl-alfa motsvarar 1 IE E-vitamin.

Alfatokoferoler Mg IE

Tokoferolestrar

Metabolism
E-vitamin behöver galla och pankresenzymer för att kunna absorberas. E-vitaminet bryts ned av gallsalter till enheter, micell för att absorberas. De tas upp av enterocyter och transporteras via lymfsystemet som kylomikroner. Vid normala intag absorberas endast 20–30 procent av E-vitamin i kosten. Procenttalet minskar med ökad dos. E-vitamin lagras i stora doser i hypofysen och binjurarna. Det finns inget samband mellan serumnivåer och upplagrat E-vitamin. E-vitaminrester utsöndras främst genom avföringen.

Funktion
E-vitaminet bevarar cellmembranens integritet, såväl det fosfolipidmembran som omger cellen, som de som omger de intracellulära strukturerna, till exempel mitokondrierna. E-vitaminet fungerar som antioxidant, det vill säga det reagerar med de fria radikaler som bildas till följd av normala ämnesomsättnigsprocesser, läkemedel, strålning eller andra miljöföroreningar. Dessa radikaler startar annars en kedjereaktion av förstörelse genom att reagera med dubbelbindningar i cellmembranens omättade fettsyror.

E-vitamin:
• utgör tillsammans med superoxiddismutas, glutationperoxidas och katalas det viktigaste försvaret mot fria radikaler. Det har därför också betydelse för tarmpermeabiliteten och upptag av olika ämnen.
• förhindrar oxidation av A-vitamin, karoten, essentiella fettsyror, fosfolipider i cellmembranen, hypofys-, binjure- och könshormoner.
• förbättrar cellandningen.
• upprätthåller prostaglandinsyntesen.

E-vitamin motverkar:
• blodpropp i hjärna, hjärta, lungor eller ben och är därför viktigt i samband med operationer (det är ett antitrombosmedel)
• blodpropp och inflammation i benen (tromboflebit)
• benkramper på kvällarna
• muskeldystrofi, anemi, gulsot, cystik fibros, fördröjning av motorisk utveckling, ödem, skelning och bråck hos nyfödda
• för tidig förlossning, utdragna förlossningar med risk för åtföljande syrebrist och hjärnskada hos barnet
• underfunktion hos ovan nämnda inresekretoriska körtlar och även hos sköldkörteln, samt till körtlarna relaterade problem, t.ex. infertilitet
• ärrbildning, ärrvävnad förefaller kräva mindre syre för sin bildning än annan vävnad hos såväl hud som inre organ
• toxicitet från tungmetaller och kemikalier, t.ex. kvicksilver, bly, koltetraklorid, bensen och ozon
• benkramp och sendrag
• Alzheimers
• sklerotisering av hjärtat och dess klaffar
• kärlkramp
• levercirros
• pankreasfibros
• retinaavlossning
• kalcifiering av skadade vävnader och därmed åderförkalkning
• cystor och bröstknölar
• omvandling av nitriter till nitrosaminer i rökt eller syrad mat (nitrosaminer är starkt cancerframkallande)
• artrit
• akne
• trötthet
• sklerodermi
• urinvägsinfektioner
• ulcerös kolit
• skyddar mot toxicitet av selen vid överdosering
• cancerutveckling

E-vitamintillskott kan också:
• göra att syret sparas och kvarhålls längre i kroppen, varför E-vitamin kan ha en uppgift i samband med skyddet mot hjärtinfarkt, blodproppar i hjärnan och andra organ samt emfysem.
• användas utvärtes vid ärr, sår, brännskador för snabbare och bättre läkning.
• öka blod- och syresättning för läkning av skador, brännskador.
• förbättra cirkulationen, speciellt i ben och fötter.
• sänka förhöjda kolesterol och LDL-kolesterolvärden samtidigt som man höjer HDL-kolesterol.
• skydda andningsorganen från skador av luftföroreningar.
• vara viktigt för utveckling, funktion och återbildning av det endokrina systemet, speciellt hypofysen, binjure, ovarium, uterus och testiklar.
• stärka underlivet, öka fruktbarhet och potens och förebygga missfall.
• stärka kapillärväggarna och därigenom förebygga åderbråck.
• lösa upp blodproppar.
• förbättra glykogenförråden i musklerna och därigenom hjälpa till att förbättra uthållighet och prestationsförmåga.
• minska insulinbehovet hos många diabetiker.
• minska musklernas behov av syre.
• vara viktig för glykogenlagring i levern.
• hjälpa de vita blodkropparna att motverka infektioner.
• öka mängden av det gynnsamma kolesterolet (HDL).
• stärka effekten av A-vitamin.
• skydda aminosyror, fettsyror och A-vitamin från skada.
• hålla mag-tarmslemhinnorna friska.
• öka kardiovaskulärt välbefinnande och de röda blodkropparnas cellmembranintegritet.
• reglering av det centrala nervsystemet.
• reglering av balansen mellan progesteron och östrogen.
• stärka ett nedsatt immunförsvar.

E-vitaminets antioxidativa egenskaper skyddar cellmembranen, särskilt i lungor och röda blodkroppar. De medverkar även i förebyggandet av lipofuscin, ett oxiderat fett som förekommer i åldrandeprocessen. Det finns omfattande forskning som visar att E-vitamin kan bidra till att förebygga de degenerativa processer som har att göra med åldrandet genom dess funktion som antioxidant. Åldrande är ingen sjukdom utan en fortsättning på livet men med minskande förmåga till anpassning till olika stressfaktorer.
Enligt Vander har denna syn på åldrande, i termer av ett gradvist bortfall av kroppens olika homeostatiska anpassningsreaktioner, nyligen blivit vitt accepterad eftersom det har funnits en stark tendens att blanda ihop vad vi nu känner till som ett distinkt åldrande och de sjukdomar som oftast hänger ihop med åldrandet. Emellertid åtföljer dessa sjukdomar, speciellt arterioskleros och cancer, inte alltid åldrandet, även om de uppträder oftare vid högre ålder. Snarare verkar de samverka med åldrandet i en positiv feedback-cykel, där det ena påskyndar det andra.
Då E-vitamin har visat sig vara en betydelsefull tillsats i kosten för personer som lider av vuxendiabetes, muskuloskeletal obalans, försämrad matsmältning, dålig cirkulation och neurologiska besvär, förefaller värdet av tillskott av E-vitamin hos äldre vara helt tydligt.
E-vitaminbrist kan oxidera de fleromättade fettsyrorna och dessa skapar då olika toxiner, vilka kan leda till kromosomskador och initiering av cancer. Enligt experter tas bara omkring 25 procent av intaget E-vitamin i dess naturliga form upp hos friska individer. Faktorer såsom lågt kostintag och snabb utsöndring komplicerar ytterligare det hela. Dessutom finns det en mängd andra faktorer som kan indikera ett behov av ytterligare E vitamin i kosten, t.ex. exponering för fria radikaler i form av cigarettrök, luftföroreningar, stekt mat, högdosbehandling med A-vitaminbehandling, röntgen, cellgiftsterapi, joniserande strålning, yrkesmässig exponering av giftiga kemikalier och lösningsmedel samt förorenat dricksvatten.

Bristsjukdomar och tidiga bristsymtom
E-vitaminbrist framkallar inte någon specifik sjukdom med snabbutvecklande symtom. Långvarig brist på E-vitamin kan leda till perifera neuropatier. Effekterna har mer en nedsättande effekt genom åren med ökande riskfaktorer för att utveckla hjärt-kärlsjukdomar och cancer. Symtom som också kan uppträda är bl.a. led- och muskelsmärtor, artrit, allergi, dermatit, eksem, torrt hår, håravfall, förstorad prostata, missfall, mensproblem, migrän i övergångsåldern, övervikt, matsmältningsstörningar, blåskatarr, diabetes, inflammation i ytliga vener, trombos, åderbråck, försvagade röda blodkroppar, anemi, abnorm fettinlagring i musklerna.

Ökad risk för att utveckla brister
Följande kategorier kan ha ökad risk för att utveckla E-vitaminbrister:
• gravida kvinnor.
• individer med minskad utsöndring av galla och bukspottkörtelenzymer.
• invånare i städer med miljöförgiftning, rökare och vid ozonexponering.
• vid stort intag av fleromättade fetter eller stort intag av oxiderade fetter.
• vid högt intag av järn och acetylsalicylsyra.
• hårt tränande idrottsmän.
• för tidigt födda spädbarn eller spädbarn som matas med E-vitaminfattig kost, exempelvis till stor del bara spädbarnsvälling.
• vid klassiska syndrom med dålig upptagning, som cystisk fibros, celiaki, tarmsjukdomar och biliär cirros.
• vid sjukdomar med svåra fettomsättningsbesvär.
• hos personer som äter mycket margarin eller vegetabiliska oljor.
• kvinnor i menopausåldern.
• Vid genetiska defekter i alfa-tokoferol transfer protein eller i lipoprotein syntes.

Terapeutisk användning
• hjärt-kärlsjukdomar, fall där man lätt utvecklar blåmärken, förkortad koagulationstid, allergisk- och inflammatorisk tromboflebit, åderbråck, kärlkramp (angina pectoris), kärlförändringar i ögonbottnar och Raynauds syndrom (300–900 mg).
• Oral leukoplaki (300–600 mg)
• blodplättssamlingar (trombocytaggregation) (300–600 mg)
• vaskulär ömtålighet och ökning av HDL
• hematologiska störningar såsom betatalassemi, sicklecellsanemi, hemolytisk anemi och annan anemi
• hyperparatyreoidea
• kroniska och degene¬rativa sjukdomar där fett¬metabolism och syretillförsel till vävnaden är hämmad
• benkramp under natten
• infertilitet
• Parkinsons sjukdom, nattliga kramper i benen, fönstertittarsjuka (claudicatio intermittens) och försämrad muskelkoordination.
• Lungproblem
• muskeldystrofi
• dysmenorré, knölar i bröstet, menopaus, blodvallningar, PMS, missfall och infertilitet
• sclerodermi
• herpesbesvär och post-herpetisk neuralgi
• akne, seborroisk dermatit, psoriasis, torr hud och eksem
• osteoartrit
• cystisk fibros
• retrolental fibroplasi, katarakt (gråstarr)
• trötthet, apati, minskad sexuell lust, irritatabilitet och koncentrationsvårigheter
• tardiv dyskinesi
• förhöjd indirekt bilirubinnivå
• förhöjda nivåer av tungmetaller
• cancer
• godartad prostatahypertrofi
• dålig sårläkning och bensår
• Osgood-Schlatters sjukdom och växtvärk
• utvärtes bruk för läkning av sår (bensår), ärr, brännskador och solbränna
• Hiv-infekterade personer.

Sjukdomar som kan svara på ortomolekylära doser
Gråstarr, Parkinsons sjukdom, cancer, förtidigt åldrande, missfall, infertilitet, hudsjukdomar, blodpropp, skador av miljöföroreningar.

Bästa källorna för E-vitamin (mg/100 gr)
I följande exempel används uteslutande naturliga källor till E-vitamin.

Dosering
RDI: 11 mg (15 IE).
ODI: 150–300 mg (200–400 IE).
TDI: 450–1 630 mg (600–2 200 IE).

Toxiska doser
Vid doser under 600–900 mg (800–1 200 IE) verkar E-vitamin stimulerande på immunförsvaret, men doser som överstiger detta verkar ha en ned¬sättande effekt på immunförsvaret vilket kan vara till fördel för personer som har ett hyperreaktivt immun¬försvar, till exempel reumatiker och allergiker).
Toxiska doser vid långtidsanvändning för vissa känsliga människor kan börja vid doser > 600 mg (800 IE dagligen, men hos de allra flesta går det bra med långtids dosering upp till 1 200 mg (1 600 IE dagligen. Grupper har använt doser upp till 2 400 mg dagligen under 2 års tid utan biverkningar. Akuta toxiska doser överstiger 3 000 mg (4 000 IE) dagligen.

Kontraindikationer och försiktighetsåtgärder
E-vitamin kan till en början ha en blodtryckshöjande effekt hos vissa personer med högt blodtryck.
Hypertoni:
Börja med 75–150 mg (100–200 IE) E-vitamin dagligen när man inte intar blodtrycksmedicin. Trappa upp successivt till 300–600 mg (400–800 IE) dagligen under några veckor eller månader.
Kronisk reumatisk hjärtsjukdom:
Börja med 75 mg (100 IE) och trappa upp mycket försiktigt. Man kan få en förlängd koaguleringstid vid 590 mg (800 IE) per dag.
Vid operationer:
Upphör med intag över 100 mg av E-vitamintillskott minst 2 veckor före och efter operation.

Akuta reaktioner vid överdosering
Diarré, trötthet, svaghet, magkramp, gasbildning, bröstömhet, tromboflebit, akne, förlängd läkningsstid vid sår och skador, muskelsvaghet, illamående, hypertoni och palpitationer.

Interaktion med läkemedel
Positiv interaktion/ökat behov av tillskott med: antiarytmika, antiepileptika, antihistaminer för systemiskt bruk, antiinfektiva medel, cytostatika, kolesterol- och triglyceridsänkande medel, laxantia, medel vid magsår, neuroleptika, p-piller, östrogen.
Negativ interaktion/undvik tillskott: analgetika, antiinflammatoriska och antireumatiska medel, antikoagulantia, medel som ökar cirkulationen, medel vid diabetes.
Blandad interaktion: cytostatika.
E-vitamin motarbetar blodplättsamlingar och har lätt blodförtunnande egenskaper. Det förstärker effekter av blodförtunnande läkemedel mot blodplättsamlingar. Inta inte mer än 100 mg E-vitamin utan samtal med läkare om du intar blodförtunnande läkemedel.

Interaktion med näringsämnen
• Järn binder E-vitamin och gör det inaktivt. Ta inte extra oorganiskt järntillskott (ferroussulfat) samtidigt med stora doser av E-vitamin (vänta i 8 timmar). De tar nämligen ut varandra vid intag av stora doser. Andra former av järn har inte samma effekt.
• Intag av megadoser av E-vitamin under månader ökar behovet av fettlösliga vitaminer, speciellt K-vitamin.
• E-vitamin har en synergistisk effekt med selen och med C-vitamin.
• A-vitamin förhindrar oxidation av E-vitamin.
• E-vitamin i stora doser kan minska upptaget av K-vitamin i tarmen och förlänga koaguleringstiden. Ge inte megadoser av E-vitamin till någon med långsam blodkoagulering.
• Vid högt intag av fleromättade fettsyror ökar behovet av E-vitamin. Den förstärker också effekter av fiskoljetillskott samt skyddar mot att fettsyror härsknar eller blir skadade.
• Olestra samt fibertillskott (t.ex. psylliumfrö) minskar upptag av E-vitamin.
• C-vitamin och glutation hjälper att skydda och förnya E-vitaminets antioxidantfunktion. Alfatokoferol oxideras till en tokoferoxylradikal som sedan omvandlas tillbaka till antioxidantformen av C-vitamin och glutation.

Matlagning
E-vitamin förstörs lätt av syre, värme och ljus. Man förlorar minst 80 procent av E-vitamininnehållet vid raffinering av mat, t.ex. fullkornsbröd till vitt bröd. Begränsade mängder av E-vitamin försvinner vid kokning eller rostning av frö och nötter. Man förlorar mer E-vitamin vid stekning av ägg än vid kokning.

Beredningsformer
Använd främst d-alfatokoferol, blandade naturliga tokoferoler, emulsifierad E eller E-vitamin i micellsberedning. Vid supplementering med låga doser av E-vitamin räcker det med tillskott av vetegroddsolja. E-vitaminolja används även utvärtes, eller E-vitamin salva. Detta kan vara effektivt vid sårläkning, speciellt vid ärrbildning, hudbristningar, solbränna och brännskador.
E-vitamin i micellsberedning är den mest effektivt absorberbara vitamintypen som finns tillgänglig. Jämförande upptagningsstudier genomförda av dr Jeffrey Bland, Ph.D. gav till resultat att: 110 mg (150 IE) av micells-E-vitamin är jämförbart med 530 mg (720 IE) vitamin E-olja (d-alfatokoferol) eller 220 (300 IE) emulgerat E-vitamin med avseende på absorptionen.
Normal matsmältning och maximal tokoferolupptagning förutsätter att E-vitamin upptas via miceller. Genom undersökningar av upptagningsgrad på både intestinal och cellnivå, visade sig micells-¬E-vitamin absorberas 480 procent bättre än oljelösligt E-vitamin. När det väl cirkulerade i blodomloppet var cellernas upptagning av micells- E-vitamin 40 procent mer effektivt över cellmembranen, vilket måste ske för att någon effekt skall uppnås. Den andra fördelen med micells-E-vitamin är att det är helt vattenlösligt och inte erfordrar någon galla eller lipasavsöndring för sitt upptag eftersom det redan finns i micellform när det kommer in i tarmen.
Syntetiska former av E-vitamin (dl-alfatokoferyl) har 25–65 procent sämre upptag än den naturliga formen d-alfatokoferol. Syntetiska formen börjar med dl eller slutar för det mesta med yl.
E-vitaminfamiljen består av fyra olika tokoferoler och fyra olika tokotrienoler som heter alfa, beta, gamma och delta. Alfatokoferol är den mest aktiva formen som man även studerat mest, men gammaformen har den starkaste antioxidantverkan och motverkar cancer bäst. en blandning av dessa former är det optimala. Det går att köpa som tillskott av blandade naturliga tokoferoler.

Nyckelorgan
Lever, hjärta, reproduktionsorgan, hjärna, cirkulation, fettvävnad, muskler, hypofys och binjurar.
E-vitamin i lillhjärnan verkar minska snabbt vid E-vitaminbrist.

Absorptionsbefrämjande ämnen
Vitaminer: A, B-komplex, inositol, B1, F och C.
Mineral: Mn, P och Se.

Synergister
Vitaminer: A, B6, C, B12, B1, B5, B3, folsyra, D, K, inositol och fettsyror.
Mineral: Ca, Fe, Ma, P, K, Se, Na och Zn.

Antagonister
Vitaminer: A, C och K.
Mineral: Mn, Ca, Zn, Fe och Mg.

Analyser och mätmetoder
• Serumtokoferol borde jämföras med totala plasmatriglycerider: 6–8 mg/g av totala fetter är adekvat.
• Erytrocyt-hemolystester använder väteperoxid för att mäta membranmotstånd mot oxidering.
• Man kan även mäta E-vitaminvärden i blodplättarna.
• I funktionsmikroskopering med mörkfält och faskontrast i en levande blodanalys tittar man på erytrocyternas form som en indikator på E-vitaminstatus. Följande tecken kan tyda på ett otillräckligt E-vitaminintag:
• poikilocytos
• echinocytos
• hemolys (kan betyda för lite eller för mycket E-vitamin)
• inklusionskroppar i erytrocyterna (kan betyda för lite eller för mycket E-vitamin).

Exempel på studier, referenser

Trombocyter
I denna provrörsstudie visades att en låg dos E-vitamin (100 mg) hämmade trombocyternas aggregeringsförmåga (blodplättarnas förmåga till ihopklumpning). Kliniskt skulle detta kombineras med acetylsalicylsyra (aspirin) då de har olika verkningsmekanismer efter t.ex. blodproppar i hjärnan.
Violi F. “Inhibition of Cycloxygenase-Independent Platelet Aggregation by Low Vitamin E concentration”. Atherosclerosis, 1990;82:247-252.

Antioxidativa egenskaper
E-vitamin hämmar fosfolipas A2-aktivitet, vilket förhindrar frigörandet av arachidonsyra. E-vitamin har en hämmande effekt på lipooxygenas och en stimulerande effekt på cyklooxygenas. Detta förefaller vara mekanismen för dess antiinflammatoriska effekter. E-vitamin verkar skydda blodkärlen från oxidation och skada samt ögats lins från de skadliga effekterna av ultraviolett ljus.
Packer L. “Interactions among antioxidants in health and disease: vitamin E and its redox cycle”. Proceed of Soc for Exp. Biol and Med, 1992:200:271-276.

Diabetes mellitus, E-vitamin och påverkan av fria radikaler
944 friska män mellan 42 och 60 år deltog i en studie. Av dem hade 45 personer fått diabetes vid uppföljningen 4 år senare. Studien påvisade att låga plasma-E-vitamin under genomsnittet var förenad med 1 390 procent ökad risk att insjukna i diabetes. Detta stärker tesen att fria radikalers menliga inverkan kan utlösa icke-insulinberoende diabetes mellitus.
Salonen JS. et al. “Increased Risk of Non-Insulin Diabetes Mellitus at Low Plasma Vitamin E Concentrations: A Four Year Follow-up Study in Men”. Brit Med J, 1995; 311:1124-27.

Ökad känslighet för invitrooxidation av LDL hos dialyspatienter: effekter av E-vitamin och fiskolja
Oxiderat LDL spelar en viktig roll vid uppkomsten av arteroskleros. Hos njurdialyserade patienter ökar känsligheten för att LDL ska oxideras. Vid behandling av 14 dialyserade patienter under 30 dagar med fiskolja och fiskolja plus E-vitamin kunde man se en klar minskning av in-vitro oxideringen av LDL (p < 0,01)
Panzetta O. et al. ”Increased Susceptibility of LDL to in Vitro Oxidation in Patients on Maintenance Hemodialysis: Effects of Fish Oil and Vitamin E Administration”.Clin Nephrol, 1996;44:5:303-305.

E-vitamin, oxidativ stress och träning
En studie gjord på basketspelare visade att tillskott på 200 mg d-alfatokoferol per dag kunde återställa erytrocyt G6PD (glukos-6-fosfat dehydrogenas vilket kan kopplas till produktion av fria radikaler). Med tillskott av E-vitamin hade individerna högre total antioxidantstatus jämfört med dem som inte fick E-vitamin.
Tsakiris S. et al. “alpha-Tocopherol supplementation restores the reduction of erythrocyte glucose-6-phosphate dehydrogenase activity induced by forced training”. Pharmacol Res, 2006; 54:5: 373-9.

Oxidativ skada och alfatokoferol
I en kontrollerad studie med 10 basketspelare kunde tillskott med alfatokoferol reducera DNA-oxidativ skada igångsatt av hård träning. Total antioxidantstatus (TAS), muskelenzymaktivitet och 8-hydroxy-2-deoxyguanosin (8-OHdG: biomarkör av DNA-oxidation) mättes före och efter träning, innan tillskott gavs, och igen efter en månads tillskott med 200 mg alfatokoferol per dag.
Tsakiris S. et al. ”Alpha-Tocopherol supplementation reduces the elevated 8-hydroxy-2-deoxyguanosine blood levels induced by training in basketball players”. Clin Chem Lab Med, 2006; 44:8: 1004-8.

SLE, oxidativ skada och E-vitamin
I en preliminär studie med 36 patienter med systemisk lupus erythematosus (SLE) indikerar resultaten att E-vitamintillskott kan hämma autoantibodyproduktion. Patienterna fick 150–300 mg E-vitamin per dag tillsammans med med prednisolon (PSL), eller bara PSL. Antidubbel strandad DNA antikropp, ett tecken på sjukdomsaktivitet var signifikant lägre I E-vitamin + PSL-gruppen jämfört med PSL-gruppen.
Maeshima E. et al. ”The efficacy of vitamin E against oxidative damage and autoantibody production in systemic lupus erythematosus: a preliminary study”. Clin Rheumatol, 2006;26:3:401–4.

Dysmenorré – Mindre menssmärta med E-vitamin
100 kvinnor med krampaktig dysmenorré fick antingen d-alfa-tokoferoltabletter à 50 mg 3 ggr per dag eller placebo 10 dagar före menstruation och följande 4 dagar. Efter 2 cykler hade 68 procent i exprimentgruppen upplevt en förbättring jämfört med 18 procent i kontrollgruppen.
Lancet, 1955:1:844-47.

278 flickor i åldern 15–17 år med menssmärtor delades upp i 2 grupper. Ena gruppen intog 400 IE E-vitamin dagligen och andra gruppen intog placebo före och under sin menstid under 4 månaders tid. Gruppen som intog E-vitamin fick betydligt mindre smärta varje mensperiod samt en minskning av rikliga blödningar.
Ziaei S. et al. ”A Randomized Controlled Trial of Vitamin E in the Treatment of Primary Dysmennorhoea”. BJOG 2005;112:466-469.

Osteoartrit
29 patienter med en genomsnittsålder på 56,5 år med osteoartrit fick 600 mg tokoferol dagligen respektive placebo, varje dag i 10 dagar i en randomiserad enkelblind cross-over studie. Deras genomsnittliga symtomvaraktighet var 9,3 år. Patienter med inflammatorisk artrit uteslöts ur studien. Effekten av tokoferol bedömdes genom patientens anamnes, läkarundersökningar och intervju samt genom mängden smärtstillande medel som intagits under perioden. En god smärtstillande effekt av tokoferol märktes hos 52 procent av de 29 patienterna medan bara 4 procent visade sådan effekt när de fick placebo.
Journal of American Geriat Soc, 1978; 26:328.

Hjärt-kärlsjukdomar
Man fann en signifikant minskning av trombocytaggregation bland patienter som gavs 300 mg (400 IE) E-vitamin som tillskott. Research, 1988; 49:393-404. Lägre risk för hjärtsjukdomar Vid kliniska studier som utvärderade 130 000 män och kvinnor vid Harvard Universitetet, fann man att dagliga doser på >100 mg av E-vitamin under minst 2 år resulterade i 46 procent lägre risk för hjärtsjukdom bland kvinnor och 26 procent lägre risk hos män efter 5–8 års uppföljning. De vanligaste doserna var ca 300 mg (400 IE).
Ingram B. “Most Respondents Say Vitamin E Confers Benefits”. Medical Tribune, 1992:11.

Viktig riskfaktor för hjärtsjukdom
Man konstaterade i denna studie att låga värden av E-vitamin var en mycket större riskfaktor för hjärtsjukdomar än de mer vanligt kända faktorerna såsom högt serumkolesterol, högt blodtryck eller rökning.
Gey KF. “Inverse Correlation between Plasma Vitamin E and Mortality from Ischemic Heart Disease in Cross-Cultural Epidemiology”. Am J Clin Nutr, 1991;53:260-334.

Hjärtinfarkt, C- och E-vitamin
45 personer med akut hjärtinfarkt ingick i studien. De fick sedvanlig behandling samt 600 mg C- och E-vitamin per dag i 14 dagar. Tillskott av C- och E-vitamin sänkte produktionen av neutrofilsyre-fria radikaler och minskade markörer av lipidperoxidation hos patienterna. Resultaten av den här forskningen styrker vikten av behandling med antioxidanta tillskott under och efter en akut hjärtinfarkt.
Herbaczynska-Cedro K. et al.
“Supplementation With Vitamins C and E Suppresses Leukocyte Oxygen Free Radical Production in Patients With Myocardial Infarction”. Euro Heart J, 1995;16:1044-1049.

Hjärt-kärlsjukdomar och E-vitamin
I en dubbelblind, placebo-kontrollerad studie deltog personer med angiografiskt säkerställd kranskärlsförträngning. 546 personer fick 600 mg (800 IE) E-vitamin dagligen, 1 035 personer fick 300 mg (400 IE) E-vitamin dagligen och 967 personer fick placebo. E-vitamin minskade risken både för dödlig och ickedödlig hjärtinfarkt markant. Författarna konstaterar att patienter med symtomgivande kranskärlsförträngning, som även ses angiografiskt, fick en signifikant förbättring av E-vitaminbehandllingen, med fortsatt gynnsam effekt ett år efter behandlingen.
Stephens NG. et al. “Randomized Controlled Trial of Vitamin E in patients With Coronary Artery Disease: Cambridge Heart Antioxidant Study (CHAOS)”. Lancet, 1996;347:781-786.

TIA och slaganfall
100 personer med TIA-attacker (övergående dålig blodförsörjning i hjärnan med symtom utan bestående skador) fick behandling i 18 månader med antingen aspirin (acetylsalicylsyra) eller detta samt tillägg av 300 mg (400 IE) E-vitamin dagligen. E-vitamintillägg minskade signifikant insjuknandet i nya TIA-attacker, slaganfall och död.
Steiner M. ”Vitamin E may enhance the Benefits of Aspirin in Preventing Stroke”. Am Fam Phys, 1995;197.

Hjärtinfarkt
2 002 patienter med åderförkalkning i hjärtat fick antingen E-vitamin i olika doser eller placebo i 17 månader. E-vitamin behandling gav en signifikant minskning hos 47 procent av dödliga och icke-dödliga hjärtinfarkter sågs och 300 mg (400 IE) per dag var den optimala dosen.
Stepehens NG. et al. ”Randomised Controlled Trial of Vitamin E in Patients with Coronary Disease: Cambridge Heart Antioxidant Study”. Lancet, 1996;347:781-786.

Hjärt-kärlsjukdomar och E-vitamin
I en dubbelblind, placebokontrollerad studie deltog 2002 patienter med angiografiskt säkerställd kranskärlförträngning och dessa delades upp i 3 grupper. 546 personer fick 800 IE E-vitamin dagligen, 1035 personer fick 400 IE E-vitamin dagligen och 967 personer fick placebo. E-vitamin värdena steg till 51,1 mmol/l i 400IE gruppen och till 64,5 mmol/l i 800 IE gruppen. E-vitamin minskade risken för hjärtinfarkt markant, både vid att drabbas av hjärtinfarkt och vid att dö av samma orsak. Författarna konstaterar att patienter med kranskärlsförträngning som ges till känna av symtomen samt visas angiografiskt, fick en signifikant förbättring av E-vitaminbehandlingen. Detta ledde till en klar minskning av insjuknande i ickedödlig hjärtinfarkt med fortsatt gynnsam effekt under ett år efter behandlingen.
Stephens NG. et al. ”Randomized Controlled trial of Vitamin E in Patients With Coronary Artery Disease: Cambridge Heart Antioxidant Study (CHAOS)”. Lancet, 1996;347:781-786.

E-vitamin minskar högt blodtryck och hjärt-kärlsjukdomar
De som har de högsta värdena av E-vitamin som barn och vuxna har lägre incidens av högt blodtryck samt bättre höft-midjemått.
Mishra GD. et al. “Childhood and adult dietary Vitamin E intake and cardiovascular risk factors in mid-life in the 1946 British Birth Cohort” Eur J Clin Nutr, 2003;57:11:1418-25.

Skydd mot toxiska cellgiftsskador
Studier visar att tillskott av E-vitamin förstärker den terapeutiska effekten av strålnings- och cellgiftsbehandling samtidigt som det reducerar toxiska reaktioner till de mediciner patienterna intar.
Anticancer Res, 1983;3:59-62.

E-vitamin och selen skyddar mot kvicksilver
Möss som får i sig metylkvicksilver får mindre tungmetallsskador när de intar E-vitamin och selen än möss som inte får skyddande doser av E-vitamin och selen.
Beyrouty P. et al. “Co-consumption of selenium and vitamin E altered the reproductive and developmental of methylmercury in rats”. Neurotoxicol Teratol, 2006;28:1:49 –58.

Bröstcancerrisk
I en studie gjord på 5 000 kvinnor fann man att de kvinnor som hade de lägsta E-vitaminvärdena löpte 520 procent högre risk att utveckla bröstcancer.
Brit J of Canc, 1984:49:321-324.

Selen och E-vitamintillskott kan minska förekomsten av prostatacancer
Hos män med begynnande prostatacancer såg man att 39 män som intog selen och E-vitamintillskott fick bättre blodvärden vad det gäller markörer för cancer än kontrollgruppen av 29 män. Det blev en tydlig förbättring av cancerstatusen.
Kim J. et al. ”Changes in serum proteomic patterns by presurgical alpha-tocopherol and L-selenomethionine supplementation in prostate cancer”. Canc Epidem Biomark Prev, 2005;14:7: 1697-702.

Cancer
Vid undersökning av 12 000 personer i Finland fann man att de som hade låga värden av E-vitamin och selen, löpte 11,4 ggr störe risk att utveckla olika typer av cancer.
Salonen JT. “Risk of Cancer in relation to Serum Concentrations of Selenium and Vitamins A and E: Matched Case-Control Analysis of Prospective Data”. Brit Med J, 1985; 290:417-4209.

Munhålecancer
Åtta kliniska studier har visat att betakaroten och E-vitamin minskar utveckling av leukoplaki (vita fläckar som kan vara förstadium till cancer) i munhålan, även om den sortens okontrollerade studier har begränsningar. Dosintervallen har för betakaroten varit 30–60 mg/dag och för E-vitamin maximalt 600 mg (800 IE) per dag. Den gemensamma teorin är att antioxidanter kan reducera fria radikalers kumulativa skador.
Garewal H.S. ”Emerging Role of B-Carotene and Antioxidant Nutrients in the Prevention of Oral Cancer”.
Archs of Otol, Head and Neck Surgery, 1995;121:141-144.

Cancer hos barn
Serumnivåerna av bland annat A-vitamin och E-vitamin mättes dels hos 418 barn med nydiagnostiserad cancer, dels hos 632 friska barn. Låga serumvärden hade ett signifikant samband med cancerinsjuknande. Låga E-vitaminnivåer hade ett samband med lymfom, hjärn-, njur-, och skelettcancer. Forskarna menar att låga värden i sig inte är cancerframkallande, utan bör ses mer som en försvagning av kroppens försvarssystem i samband med cancer.
Malvy DJ. ”Serum Beta Carotene and Antioxidant Micronutrients in Children with Cancer”. Int J of Epidem, 1993;22:5:761-771.

Cancer
Översiktsartikeln visar att studier gällande in-vitro- och djur påvisar att E-vitamin har anti-cancerogen effekt. Epidemiologiska studier har visat ett samband mellan låga nivåer av E-vitamin och risk för lung-, livmoders-, munhåle, matstrupes- och stämbandscancer samt melanom. Inget samband mellan mag- och tarmcancer, bröstcancer och E-vitaminstatus kunde ses i dessa studier. Författaren efterlyser stora befolkningsstudier angående detta.
Knekt P. ”Vitamin E and Cancer Prevention, Natural Antioxidants in Human Health and Disease”. Academic Press, 1994:199-238.

Postoperativa infektioner och komplikationer
Många amerikanska kirurger rekommenderar ett dagligt intag av E-vitamin (600–1480 mg/800–2 000 IE) för att undvika komplikationer efter en bröstcanceroperation.
Plastic and Reconst Surg, 1982;69:1029-1030.

Demens
60 procent av äldre patienter med demens har låga värden av E-vitamin. Låga värden är inte orsaken till demensen men kan bidra till att sjukdomen utvecklas snabbare.
Lancet, 1986: 805-806.

Knölar i bröstet
I en studie fick 26 kvinnor med bröstknölar (fibrocystisk sjukdom) 8 veckors vitaminbehandling med ett dagligt tillskott av 450 mg (600 IE) E-vitamin. 22 av de 26 kvinnorna fick betydlig lindring av sina symtom med minskning av antalet knölar och dess minskning av storlek.
London RS. Nutr Res, 1982:2:243-247.

Reumatisk värk
7 patienter som inte längre blev hjälpta av konventionell behandling fick 300 mg (400 IE) E-vitamin och 350 µg selen dagligen som kosttillskott. 4 patienter blev av med sina symtom och de andra 3 upplevde lindring av värken och en ökning av rörligheten.
Biol Trace Elemt Res, 1985;7:195-198.

Neurologiska sjukdomar
Tillskott med höga doser av E-vitamin under lång tid kan stabilisera neurologisk dysfunktion och degeneration hos äldre patienter.
Free Rad Biol and Med, 1989;6:189-207.

Parkinsons sjukdom och tardiv dyskinesi
Tillskott med megadoser av E-vitamin (2 400 mg/3 200 IE) och 3 000 mg C-vitamin fördröjde behovet av intag av levodopa hos Parkinsonpatienter med 2,5–3 år jämfört med patienter som inte intog dessa antioxidanter. Tillskott av 890 mg (1 200 IE) E-vitamin minskade symtom associerade med tardiv dyskinesi.
Cadet JL. “Movement Disorders Therapeutic Role of Vitamin E”. Toxicology Letter, 1993;9:337-347.

Tardiv dyskinesi
Symtomen vid tardiv dyskinesi (ryckningar som uppkommer efter långvarig neuroleptikabehandling) förbättrades hos 14 patienter efter intag av 890 mg (1 200E-vitamin per dag. Symtomförbättringen var dessutom bestående.
Peet M. “Tardiv Dyskines, Lipid Peroxidation, and Sustained Amelioration with Vitamin E Treatment”. Int Clin Psychopharm, 1993;8:151-153.

Tardiv dyskinesi och E-vitamin
I en dubbelblind studie där 35 patienter med tardiv dyskinesi deltog, fick 17 patienter 600 mg (800 IE
E-vitamin 2 ggr dagligen och resten fick placebo. 29 patienter hade antingen schizofreni eller en manodepressiv sjukdom. Den tardiva dyskinesin minskades markant i behandlingsgruppen jämfört med kontrollgruppen, speciellt hos dem som hade haft besvären mindre än 5 år.
Lohr JB. et.al. ”A double-Blind Placebo-Controlled Study of Vitamin E Treatment of Tardive Dysknesia”. J of Clin Psych, 1996;57:4:167-173.

Parkinsons sjukdom och tardiv dyskinesi
Insjuknande i Parkinsons sjukdom och tardiv dyskinesi anses delvis bero på fria radikaler. I denna översiktsartikel tas E-vitaminens roll upp och jämför bl. a. studier angående båda dessa sjukdomar.
15 personer deltog och E-vitamin i doser mellan 1 200–3 200 IE dagligen visade signifikanta förbättringar.
Cadet JL. ”Movement Disorders: Therapeutic Role of Vitamin E”. Toxicology Letter, 1993;9:337-347.

E-vitamin, fettsyror och ALS
En studie gjordes med 132 patienter med ALS (amyotropisk lateral skleros) och 220 friska individer. Resultatet indikerade att högt intag av fleromättade fettsyror och E-vitamin kunde koppas till 50–60 procent reducerad risk för att utveckla ALS. Fettsyror och E-vitamin verkade synergistiskt. Ingen koppling hittades mellan ALS och intag av flavonoler, lykopen, C-vitamin, B2-vitamin, glutamat, kalcium eller fytoöstrogener.
Veldink JH. et al. ”Intake of Polyunsaturated fatty acids and vitamin E reduce the risk of developing ALS”. J Neurol Neurosurg Psych, 2007;78:367 –71.

Mindre muskelskador
En nyligen genomförd studie visar att män som behandlades med 800 IE) E-vitamin dagligen under 7 veckor fick reducerade oxidativa skador i sina muskler efter träning.
”Extra Vitamin E Cuts Exercise-Induced Muscle Damage”: USDA. Food Chem News, P.O. Box 1729, Gig Harbor, USA.

Diabetes och grå starr
Enligt en översiktsartikel minskar C- och E-vitamin bl.a. lipidperoxidationen in-vitro och hos diabetiker, vilket minskar katarakt (grå starr). Djurförsök har även visat att C- och E-vitamin kan minska katarakt.
Vinson J. et al. “Lipid Peroxidation and Diabetic Complications: Effect of Antioxidant Vitamins C and E”. Enskild studie, Department of Chemistry, Scranton, Pennsylvania.

Aids
Författarna till översiktsartikeln menar att E-vitamin vid AIDS är en substans som förbättrar immunförsvaret och fungerar som en antioxidant med indirekta antivirala effekter. E-vitamin kan också användas i kombination med Retrovir® (Zidovudin) då man kan uppnå en synergisisk effekt, minska doserna, och därigenom minska biverkningar och uppkomsten av resistens hos HIV-viruset.
Wang Y. ”Potential Therapeutics of Vitamin E in AIDS and HIV”. Drugs, 1994;48:3:327-338.

E-vitamin minskar endometrios och mensvärk
Kvinnor i åldern 19–41 år som intog E-vitamin 1200 IE (900 mg/dag) och C-vitamin (1 000 mg/dag) hade lägre värden av inflammatoriska markörer jämfört med placebogruppen. 43 procent hade en förbättring av daglig smärta, samt 37 procent hade minskning av mensmärta (dysmenorré) och 24 procent hade en reduktion av smärta vid samlag.
Johnson K. Family Practice News, 2004:75:15/03.

E-vitamintillskott minskar kognitiv försämring hos äldre
Intag av E-vitaminrik kost samt E-vitamintillskott resulterade i 36 procent mindre kognitiv försämring hos äldre.
Morris MC. et al. “Vitamin E and cognitive decline in older persons” Arch Neurol, 2002 Jul;59:7:1125-32.

Sparpaket för sjukvården
Amerikanska ekonomer räknar med besparingar på hela 5–6 miljarder varje år om alla vuxna över 50 år intar minst 70 mg E-vitamin dagligen.
Bendich A. et al. ”Potential Health Economic Benefits of Vitamin Supplementation”. West J Med, 1997;66:5: 306-12.

E-vitamin har störst effekt där individen har genetiska defekter
Höga nivåer av E-vitamin kan hjälpa vid kroniska sjukdomar som hjärt-kärlsjukdom, stroke, cancer, diabetes och Alzheimers. Om man vill skydda sig mot hjärtsjukdom kommer 200 mg per dag av alfatokoferol att mätta plasmanivåer och fördubbla vävnadskoncentrationer inom 2 år.
Frei B. et al. ”The New US Dietary Reference Intakes for Vitamins C and E”. Redox Report, 2001;6:1:5-9.

E-vitamin och muskelkramper
I en undersökning av 29 personer där 80 procent hade muskelkramper, visade det sig att de med muskelproblem hade låga halter av E-vitamin. Efter tillskott med 200 mg/dag i 4 veckor hade personerna färre och mindre smärtsamma kramper. De som hade lägre nivå än 5 ug/ml E-vitamin i kroppen före undersökningen visade störst respons på tillskottet.
”Vitamin E and Cirrhotic Muscle Cramps”. Israeli J of Med, 1991;27:221-223.

Bättre läkning med E-vitamin vid hörselskador
En studie från Israel visade att flera personer i gruppen som intog E-vitamintillskott återställdes från hörselskador (78,8 procent) än gruppen som intog placebo (45,5 procent).
Joachims HZ. et al. “Antioxidants in treatment of idiopathic sudden hearing loss”. Otol Neurotol, 2003;24:4:572-5.

E-vitamin och ALS
Personer som har ett regelbundet intag av E-vitamintillskott under minst 10 år har 62 procent lägre risk att utveckla ALS.
Ascherio A. “Vitamin E intake and risk of amyotropic lateral sclerosis”. Ann of Neur, 2004;57:1:104 –10.

E-vitamin skyddar från skador vid strålbehandling
En undersökning med intag av 400 mg E-vitamin jämfört med placebo vid strålbehandling, smärta och biverkningar visade ett klart bättre skydd med E-vitamin.
Ferreira PR. et al. “Protective effect of alpha-tocopherol in head and neck cancer radiation-induced mucositis: a double-blind randomized trial”. Head Neck, 2004:26:4:313-21.