Vitamin K, fylloquinon, menadion

Historik
1929 upptäcks K-vitamin av en dansk forskare vid namn Henrik Dam. Vitaminet isolerades ur ärtväxten alfalfa och fick så småningom namnet K-vitamin p.g.a. dess koagulerande egenskaper.
1935 definierar Dam K-vitamin.
1939 isoleras K-vitamin av Edward Doisy som tillsammans med Dam beskrev den kemiska strukturen.
1943 Dam och Doisy får Nobelpriset för deras arbete med K-vitamin.
1974 vetenskapsmän förstår hur K-vitamin reglerar kalcium i kroppen.

Kemi
Alla naturligt förekommande K-vitaminer är fettlösliga. De lagras i levern men inte i några stora mängder. De är stabila mot hetta och reducerande medel och bryts ner av ljus, syra, alkalier, oxidationsmedel och alkohol.
K1 – fytylmenacinon eller fylloquinon är ett naturligt derivat från fisk och växter. Ju mörkare grön färg växterna har, desto mer rika på klorofyll och K-vitamin.
K2 – menakinon är en fettlöslig form som framställs av tarmbakterier hos människan och förekommer i en syntetisk form samt en naturlig form i japanska maten natto. K2 i natto är känd som MK-7.
K3 – menadion är en syntetisk vattenlöslig form som verkar vara effektiv men användning innebär en högre risk för toxicitet än andra former.

Metabolism
K1-vitamin från växter är fettlösliga och absorberas i den övre delen av tarmkanalen och behöver gallsalter och pankreasenzymer för att absorberas.
K2-vitamin bildas av tarmbakterier i tunntarmen och absorberas in i blodomloppet med hjälp av fettsyror och gallsalter. Den lagras sedan i levern där den bildar koagulationsämnet och proteinenzymet protrombin. Protrombin omvandlas till trombin, som i sin tur omvandlas till fibrin, nyckelsubstansen för blodsammanklumpning.
K-vitamin fungerar som en co-faktor i den slutliga syntesen av proteiner med en modifierad aminosyrarest, glutaminsyra. Denna glutaminsyrarest som förekommer i benproteiner (och kan binda sig till Ca++ joner vilket leder till förkalkning), blod, längs med kärlväggar, tillsammans med trombocytderiverad fosfolipid binder kalcium och är en integrerad del av koagulationsprocessen.
K2-vitamin hjälper till att utvinna kalcium ur kärlen och föra in det i benmassan. Vitaminet kan troligen bidra till ökad bentäthet genom att hämma nedbrytningen och stimulera bildandet av ny benmassa.
Alla former av K-vitamin behöver bearbetas av levern. En god leverfunktion är viktig för en god K-vitaminstatus. Kroppen kan lagra K-vitamin under 3–4 veckors tid.

Funktion
Vitaminet har fått sitt namn K efter koagulation. Sedan 1960-talet har man gett nyfödda vitamin K1-injektioner för att förhindra blödningssjukdomar. Om modern har låga K-vitaminvärden får fostret otillräckligt via livmoderkakan. Barnets tarm är steril vid födseln och det tar flera månader för tarmfloran att utvecklas och börja tillverka K-vitamin. K-vitamin är ett fettlösligt näringsämne, som är nödvändigt för bildning av protrombin som bidrar till att blodet koagulerar. Därigenom förhindras blödning. En frisk tarmflora tillverkar K-vitamin som är stärkande för levern och kapillärväggarna.
K-vitamin är också viktigt för en stark benstomme, och tillskott av K-vitamin kan förbättra bildandet av ben genom att dra kalcium till benstommen. Tillskott kan även reducera den mängd kalcium som som utsöndras och därigenom går förlorat via urinet.
Dess gynnsamma inverkan på kalkomsättningen i kroppen hjälper även till att motverka förkalkning av kärlen. Genom aktivering av matrix G1a-proteinet, och eventuellt tillsammans med andra K-vitaminberoende proteiner, hämmas kalcificeringen av vävnader och kroppen får lättare att reglera kalkens rörelse genom kroppen.
K1-vitamin verkar också spela en roll i cellens förnyelse, transformation och överlevnad, och kan hämma cellväxt. K2-vitamin stödjer bl.a. dödandet av pankreas- och äggstockscancerceller. En dag kan K-vitamin kanske användas till att ”instruera” cancerceller till att upphöra med sin farliga och oreglerade tillväxt.
Vidare har man noterat gynnsamma effekter med K-vitamin i samband med Alzheimers, hudproblem, blodsockerreglering samt cellskador associerade med åldrandet.

K-vitamin:
• är involverat i syntesen av ett GCGA-protein, även kallat osteokalcin, vilket man finner stora mängder av i ben. Dess funktion är att tillåta kalciumjoner att binda sig, vilket leder till förkalkning av benet.
• motverkar arterioskleros.
• hjälper till att bilda proteinet matrix G1a som hjälper till att bygga en stark benstomme.
• medverkar i syntesen av ett njurprotein, vilket har i uppgift att hämma bildning av kalciumoxalatstenar.
• är med i syntesen av proteinerna C och S, som har en hämmande verkan på inflammationer.

Bristsjukdomar och tidiga bristsymtom
Blödningssjukdomar hos nyfödda, personer med ökad blödningsbenägenhet (särskilt näsblod), osteoporos och arterioskleros. Brist kan även förorsaka en steril tarm hos spädbarn samt öka blödningsbenägenheten eller förlänga blödningstiden från magsäck, tarm och/eller navelsträng hos spädbarn.

Ökad risk för att utveckla brister
Kategorierna nedan har större risk att utveckla brist av K-vitamin:
• nyfödda barn under de första 2 veckorna, speciellt om de har diarré, leversjukdomar, tarminflammation eller långvarig diarré, celiaki eller får långvariga och upprepade antibiotikakurer.
• nyfödda barn födda av kvinnor som intog blodförtunnande medel, eller medel mot diarré eller infektioner under sin graviditet.
• fettmalabsorption; minskade mängder av gallsalter, celiaki, tarmoperationer, antibiotikaterapi och leversjukdomar.
• gallopererade patienter och patienter med kroniska leversjukdomar.
• brännskadade patienter.
• kvinnor över 50 år.
• människor som inte äter grönsaker.
• långvarigt intag av läkemedel.
• återupprepade antibiotikakurer.

Terapeutisk användning
P.g.a. att K-vitamin finns tillgängligt i grönsaker och även tillverkas av tarmen, är det sällsynt att man behöver extra doser K-vitamin om man har en växtrik kosthållning. Tillskott ges främst vid tarmsjukdomar, till nyfödda spädbarn och till patienter före operationer, för att undvika blödningar.
Bra vid: osteoporos, graviditetsbesvär, illamående, kräkningar, frakturer, samt ökad risk för frakturer, inflammatoriska tillstånd, kronisk diarré och ulcerös kolit, reumatoid artrit och klåda. Förebygger njursten av kalciumoxalat genom att syntetisera ett protein som binder sig till kalcium.

Ortomolekylära doser kan också användas vid:
• ofta återkommande och/eller häftiga blödningar inklusive näsblod
• spädbarn som kräks blod eller som inte växer
• benägenhet att få blåmärken
• menstruationsbesvär, K-vitamin förebygger alltför kraftig blödning
• man bör vara uppmärksam på att nyfödda barn ofta har brist på K-vitamin
• hög dosering av EPA/DHA (> 6 g) eller/och E-vitamin (> 1 g)
• stort intag av antibiotika och/eller salicylsyra
• överdosering av antikoaguleringsmedel
• blod i urinen.

Bästa källorna för K-vitamin (µg/100 g)

K-vitamininnehåll i vegetabiliska oljor som sojaolja och tistelolja försämras vid härdning av oljorna och bildning av transfettsyror.
Natto är en traditionell japansk maträtt som består av fermenterade sojabönor. Forskning visar att i områden där Natto är en del av den dagliga dieten visar på betydligt högre halt av K2-vitamin i kroppen. Långt färre drabbas av minskad bentäthet i dessa områden än i områden där konsumtionen är låg. Natto innehåller också ett enzym, nattokinas, som på ett mycket effektivt sätt bidrar till minskad blodplättsammanklumpning i blodet. Effekten liknar det som plasmin har, kroppens enda egna tromboshämmande enzym.
Nattokinas är ett mycket effektivt tillskott som förebygger proppbildning och stroke.

Dosering
RDI: Inget. Behovet beräknas till mellan 70 och 140 µg för vuxna och mellan 20 och 100 µg för barn. I en hälsosam husmanskost beräknas dagligt intag av K-vitamin variera mellan 300–500 µg.
ODI: 100–300 µg.
TDI: 300–50 000 µg under korta perioder.

Vid längre tids användning av högre doser K-vitamin är det klokt att inta extra E-vitamin som ett skydd mot alltför kraftigt ökad blodkoagulering. Stora mängder K-vitamin förbrukar E-vitamin.
I motsats till det syntetiska derivatet, menadion (K3), är stora doser av den vattenlösliga formen K1 fri från biverkningar, vilket gäller doser upp till 200 mg dagligen.
Vid behov av K-vitamintillskott är det vanligt med intag av doser mellan 300–500 µg per dag och som en del av ett multivitamintillskott är dosen oftast 70–150 µg per dag.

Akuta reaktioner vid överdosering
Doser på > 500 mg per dag har orsakat allergiska reaktioner. Det syntetiska derivatet menadion (K3), kan producera lätt illamående, kräkningar, gulsot, hemolytisk anemi och ikterus hos barn vid stora doser. Den största toxiciteten associeras med intravenös användning och kan vara relaterad till allergier mot olika konserveringsmedel eller andra ämnen som blandas med vitaminet. En ökad risk för toxicitet finns vid hemolytisk anemi. Se upp med tillsatserna och konserveringsmedlen i K-vitamin som ges till spädbarn i injektionsform. Begär K-vitamin som inte innehåller konserveringsmedel i form av kvicksilver och aluminium.

Interaktion med läkemedel
Positiv interaktion/ökat behov av tillskott med: analgetika, antibakteriella medel, antiepileptika, kolesterol- och triglyceridsänkande medel, kortikosteroider för systemiskt bruk, laxantia, virushämmande medel för systemiskt bruk.
Negativ interaktion/undvik tillskott: p-piller.
Blandad interaktion: antikoagulantia.
K-vitamintillskott eller ökat intag av K-vitaminrika grönsaker eller greensprodukter bör användas med stor försiktighet och i samråd med läkare om man ordinerat blodförtunnande medel, speciellt Waran.
Stora variationer i intag av grönsaker, greensprodukter och K-vitamin ger osäkerhet och risk vid dosering av blodförtunnande medel. Ett jämnt och stabilt intag av grönsaker, greensprodukter och K-vitamin ger däremot en stabil grund för rätt dosering av läkemedel. Studier visar att en jämn dosering av K-vitamin kan vara mycket bra vid utförskrivning av blodförtunnande medel samt vid antikoaguleringsanalyser.
K-vitamin samarbetar och förstärker effekten av Bifosfonat, som är ett läkemedel mot benskörhet.

Interaktion med näringsämnen
• Tillskott av stora doser E-vitamin (> 1 000 mg) och/eller essentiella fettsyror (> 6 000 mg) kan störa absorptionen och användandet av K-vitamin.
• Tillskott av Lactobacillus acidophilus kan hämma tillväxten av E. coli som syntetiserar K-vitamin.
• K-vitamin kombinerat med flera andra benstommestimulerande näringsämnen som D-vitamin, kalcium, magnesium, bor, kisel, och strontium, ger ett mycket kraftfullt stöd för ett starkare skelett.

Matlagning
K-vitamin är stabilt i värme, ljus, luft, fukt och olösligt i vatten, det är endast mycket små mängder som förstörs av kokning. Vid exponering i solljus under längre perioder eller vid matlagning i höga temperaturer i fett, förstörs betydelsefulla mängder K-vitamin.

Beredningsform
K2-formen från natto (MK-7) verkar vara den mest verksamma formen av K2, men också den dyraste. Andra former av K, K1 och K3 kan förekomma i tillskott. K3-formen är den som har störst risk för toxicitet vid överdosering.

Nyckelorgan
Blod, lever, tarm, livmoder och benstomme.

Absorptionsbefrämjande ämnen
Alla gröna bladgrönsaker och fett.

Synergister
Vitaminer: A, C, D och E.
Mineral: Mn, Ca, Bo, Si.

Antagonister
Vitaminer: B1, D, B12, E, folsyra, essentiella fettsyror.
Mineral: Ca, Cu och Na.

Analyser och mätmetoder
Man analyserar K-värden bäst genom att mäta protrombin i plasma.

Exempel på studier, referenser

Osteoporos
I en studie på osteoporos visade det sig att osteokalcinnivåerna inte förändrades när man gav 1 mg K-vitamin till kvinnor i början av menopausen. Hos kvinnor efter menopausen inducerade K-vitamin en höjning av serumosteokalcin och en minskning av kalcium- och hydroxyprolinutsöndringen i urin.
Ann of Internal Med, 1989;111:1001-5.

K-vitamin stärker benstommen
Både K1- och K2-formen av K-vitamin kan vara effektiva för att förebygga benskörhet. Man borde öka RDA- doserna för att få bättre bentäthet. K-vitamin tillsammans med D-vitamin är speciellt effektivt, för att stimulera bentillväxt.
Adams J. et al. “Vitamin K in the treatment and prevention of osteoporosis and arterial calcification”. Am J Health-Syst Pharm, 2005; 62:15: 1574-81.

K-vitamin förebygger frakturer
En metaanalys av 13 studier visar att tillskott av K-vitamin (menaquinon) förebygger frakturer. Intag av 45 mg K-vitamin dagligen minskar ryggradsfrakturer med 60 procent, höftfrakturer med 77 procent och armfrakturer med 81 procent.
Cockayne S. et al. “Vitamin K and the Prevention of Fractures: Systematic Review and Meta-analysis of Randomized Controlled Trials”. Arch Intern Med, 2006;166:12: 1256-61.

K-vitamin minskar höftfrakturer
En studie från USA visar att gruppen av kvinnor mellan 38–63 år gamla som hade de högsta
K-vitaminvärdena i serum hade lägst förekomst av benskörhet. De kvinnor som åt mest sallad hade lägst frakturrisk.
Feskanich D. et al. “Calcium, vitamin D, milk consumption, and hip fractures: a prospective study among postmenopausal women”. Am J Clin Nutr, 2003;77:2:504-11.

K2-vitamin, D2-vitamin och kalcium vid förebyggande av frakturer hos äldre
En kontrollerad studie gjordes hos 200 äldre kvinnor med Alzheimers sjukdom. Under 2-årsstudien visade det sig att gruppen som intog K2, D2 samt kalcium hade ökad bentäthet samt förbättring av labbvärden jämfört med kontrollgruppen som fick sämre bentäthet samt försämring av labbvärden. Hos tillskottsgruppen såg man endast 3 frakturer under perioden jämfört med 22 frakturer bland kontrollgruppen som inte tog tillskott.
Sato Y. et al. ”Menatetrenone and vitamin D2 with calcium supplements prevent nonvertebral fracture in elderly women with Alzheimer´s disease”. Bone, 2005; 36:1:61 –8.

K1-vitamin, D3-vitamin och kalcium förbättrar benhälsa hos äldre kvinnor
En studie med 244 friska kvinnor över 60 år från Skottland pågick under 2 år. Den visade att tillskott med K1-vitamin (200 µg/dag) tillsammans med D3-vitamin 400 IE/d) och kalcium (1000 mg/dag) på ett signifikant sätt kunde förbättra benhälsa. Benmineralstatus, benomsättning och vitaminstatus mättes var sjätte månad.
Bolton-Smith C. et al. “Two-Year Randomized Controlled Trial of Vitamin K1 (Phylloquinone) and Vitamin D3 Plus Calcium on the Bone Health of Older Women”. J of Bone and Mineral Res, 2007:22:509-519.

K-vitamintillskott ökar bentäthet hos patienter med anorexia nervosa
En studie från Japan visar att tillskott av vitamin K2 ökade bentätheten hos patienter som har lidit av anorexia nervosa.
Iketani T. et al. ”Effect of menatetrenone (vitamin K2) treatment on bone loss in patients with anorexia nervosa”. Psychiatry Res, 2003:25;117(3):259-69.

K-vitamintillskott ökar överlevnad hos personer som har levercancer
Patienter med levercancer som intog 45 mg K2-vitamin dagligen hade en mycket högre överlevnadsstatistik än kontrollgruppen med samma sjukdom. Hela 66 procent av K2-patientgruppen överlevde jämfört med endast 28 procent i kontrollgruppen.
Jancin B. Family Practice News, 2002:16.

K-vitaminintag minskar utveckling av artros i händer och knän
En studie bland 672 med en genomsnittsålder på 65,6 visade att ju lägre K-vitaminvärden i blodet ju större förekomst av artros (osteoartrit) i händer och knän.
Neogi T. et al. “Low vitamin K status is associated with osteoarthritis in the hand and knee”. Arthritis Rheum, 2006; 54:4: 1255-61.

K-vitaminintag speglar en hälsosam kost och skydd mot hjärt-kärlbesvär
Kostvanorna hos 1 388 män och 1 603 kvinnor analyserades för intag av mat innehållande höga halter
K-vitamin. De som intog mat innehållande höga halter K1-vitamin hade bättre kostvanor och livsstil samt bättre värden och blodfetter och minskad risk för hjärt-kärlproblem.
Braam L. et al. ”Dietary intake as a potential marker for a heart-healthy dietary pattern in the Framingham Offspring cohort“. J Am Diet Asso, 2005;104:9:1410-4.

K-vitamin, hjärt-kärlsjukdom, frukt och grönsaker
En studie med 40 087 män indikerar att högt intag av fyllikinon (K1-vitamin) är kopplat till låg förekomst av hjärtsjukdom. Efter att ha justerat livsstilsfaktorer hade den femtedel som intog mest fyllikinon 16 procent lägre risk för total hjärt-kärlsjukdomsförekomst, 25 procent lägre risk för dödlig hjärt-kärlsjukdom, 12 procent lägre risk för icke-dödlig infarkt och 15 procent lägre risk för ischemiska problem.
Erkkila AT. et al. “Phylloquinone intake and risk of cardiovascular diseases in men”. Nutr Metab Cardiovasc Dis, 2007;17:1:58-62.

K-vitamin förebygger åderförkalkning
K2-vitamin minskar bildning av artärplack och förtjockning av blodkärl.
Kawashim H. et al. Jpn J Pharmacol, 75:135-143 1997.

Illamående och kräkningar vid graviditet
64 av 70 kvinnor befriades helt från sina besvär efter 3 dagars intag av K-vitamin. I tre av fallen upphörde kräkningarna men inte illamåendet.
Am J Ob & Gyn, 1952:416-418.

K-vitamin, koagulerinsgkontroll och Warfarin
68 Warfarinpatienter med instabil antikoaguleringskontroll fick antingen tillskott med 150 µg K-vitamin eller placebo under 6 månader. Antikoaguleringskontrollen förbättrades hos 33 patienter i K-vitamingruppen, varav 19 uppvisade stabil kontroll efter 6 månader, men även 24 patienter i placebogruppen visade viss förbättring, varav 7 uppvisade stabil kontroll vid studiens slut.
Sconce E. et al. “Vitamin K supplementation can improve stability of anticoagulation for patients with unexplained variability in response to warfarin”. Blood, 2007:109:6:2419 –23.