Historik
1540 beskriver boken De la pirotechnia antimon.
1556 beskriver Agricola antimon i boken De re metallica.
Kemi
Antimon är en silvervit, hård metall som finns i jordskorpan. Den förekommer naturligt oftast i tillsammans med arsenik, vilket den också har många egenskaper gemensamt med.
Effekt, toxicitetssymtom
Antimonöverdoser stör oftast hjärt-kärlverksamheten och minskar magnesium och kaliumvärden i erytrocyter. Långtidsexponering kan orsaka problem med irritationer i ögonen, besvär med lungorna, hjärtat samt kräkningar, hårförlust, huvudvärk, depression, diarré och magsår. Långvarig exponering kan t.o.m. orsaka cancer.
Toxicitetskällor
Antimon används i industrin i legeringar i blybatterier, lödmetall, valsade och rörformade metaller, kullager, gjutgods och tennlegeringar. Antimonoxid tillsätts till textilier och plaster för att hindra att de tar eld. Det används också i mediciner, färger, keramik och fyrverkeripjäser och som emalj/glasyr för plaster, tändstickor, metall och glas.
Exponering sker främst genom dricksvatten, mat och luften, speciellt nära smältverk, koleldade kraftverk och förbränningsanläggningar. Exponering är störst om man arbetar vid nämnda arbetsplatser. Antimon finns i låga koncentrationer i en del floder, sjöar och vattendrag.
Kelering
DMSA, DMPS och liponsyra är effektiv för kelering. Kompletterande tillskott av trippelglycin (TMG) eller B12 och folsyra förbättrar utsöndring av kelering. Intag av magnesium, kalium, selen, samt CoQ10, karnitin och möjligtvis hagtorn ger mycket stöd för hjärtat vid antimonavgiftning.
Analyser
Kompletterande analysvärden som kan störas av antimonitoxicitet som man kan analysera är plasmacystein, pyruvat i blod, avföring eller urin. Det kan även eventuellt spåras vid fastande insulin samt markörer för lever- och hjärtstatus. Eftersom antimon naturligt förekommer tillsammans med arsenik, kan en förhöjd arseniknivå förväntas åtföljas av en förhöjd antimonnivå.