Märtha
Jag älskar verkligen gymnastik. Det är så roligt, så himla kul helt enkelt att få känna och se glädjen hos barnen som klarar av och lär sig nya övningar. De lär sig så otroligt mycket om sin egen kropp. Sina begränsningar och sin förmåga att hela tiden utvecklas och lära sig nya rörelser.
Baksidan av idrott
Allt är ju inte tyvärr rosenrött, det finns en svårhanterad sida som med mycket annat. Det gäller den mesta idrotten och jag tycker det är svårt. Det är tävling och så mycket tankar, duger jag, är jag tillräckligt bra. Hon/Han är bättre än mig.. Bästa kompisen får gå med i elitgruppen, men jag får stanna kvar i den sämre.. Då kanske man slutar och glädjen för gymnastiken kanske dör. Jag vill bara omfamna alla små själar och få dom att känna att JAG är bra precis som jag är oavsett vad jag kan eller inte. Att allt inte är så allvarligt, att man ska kunna skratta åt sina ”misstag”. Att det inte spelar någon roll om man klarar av en övning eller inte. Att det viktigaste är att man kommer och träffar sina kompisar, känner en gemenskap och att man är välkommen och omtyckt för den person man är ♡
Vardagshjältar
Alla tränare för alla föreningar ska ha en STOR eloge!! Tänk vilket arbete dom lägger ner, helt ideellt, fantastiskt! När jag var liten hade jag fantastiska tränare som spenderade 5-6 kvällar/vecka i gymnastiksalen. Vilka hjältar!! Kämpade med oss, uppmuntrade och pushade! Det är tyvärr först på senare år jag förstod vilken bragd det är. Tack, tusen tack till dom som stått ut med mig alla år 🙂 Ni vet vilka ni är ♡
Här är jag 8 år och precis blivit uttagen till elitgruppen, vilken dröm.
Elitgruppen som den såg ut 1982
Lite senare när jag gått från AG till trupp 1989 och vi har precis tagit hem silvret i Ungdoms SM
