Dryckerna ska intagas med sked och varje måltid bör ta 20 minuter.
Dag 1
Börjar dagen 07 med vatten och salt. Jag brukar annars starta up med kaffe och en stor frukost. Jag äter gärna på morgonen.
Då vi är två som kör är det bra om man är samspelta och kör samma tider. Herman var lite morgontrött och kom efter men det rättade snart till sig.
Vid 11 tiden var jag matt och kände mig svag. Drack ungefär 11 koppar örtte, kände svårt att fatta och ta in information.
Vi stannade inne fram till 16 tiden på em – kände mig ofattligt hungrig och yrslig. Kände som domningar i mun och tunga dessutom.
Vi kör våra juicer och det så här sammanfattning efter första dagen ”jag trodde det skulle vara värre”
Självklart fantiserar vi om vilken mat vi ska äta och skriver inköpslistor. Tänker grillspett med grönsaker.
Jag har ett sug efter mat, självklart – men inte så att jag kan stå emot frestelser.
Tror och hoppas att jag kommer få bättre smak och lukt sinne när detta är över. Varnade barnen att jag kunde bli arg, men inte blivit mer än vanligt.
Vid 21 tiden tog vi en kaffe, vet inte om det påverkar eller inte.
Jag inte lockats av alla frestelser som finns hemma. Bra va! Vi har bröd, godis, och var till och med köpte glass åt barnen. ( Inte sugen, alls)
Ok, privat men ni kanske undrar, avföringen, jag hade väl förväntat mig att det skulle vara mer, nu särskilt första dagen.
Första dagen spenderade jag mest typ framför en skärm, jag var nog lite rädd, men i morgon har jag planer på att föra dagbok, läsa bok, reflektera, sugen på att basta ( och vi har i huset, men det är varmt ute… så känns märkligt på något sätt) och andra bra saker.
Nu är klockan 21:44 och jag har en ”märkligt hinna” i huvudet. Har dessutom lite ont i nacken då jag legat och såsat framför tv lite för skönt.
Jag har ”en last” jag ÄLSKAR mjölmat. Bröd, pasta, och annat sånt gott. Det ska bli spännande att se om detta kommer att påverkas eller inte. Vem säger nej till en surdegsbaguette? En pizza? En stor skål med perfekt kokt pasta….. Inte jag ialla fall.
Mina förväntningar / Varför gör jag detta?
Av samma anledning som att jag badar isvak – för att känna mig oövervinnerlig, odödlig, att allt är möjligt och att jag vill känna mig mer levande. Man klarar mer än vad man tror. Jag vill bli mer fokuserad och klartänkt.
Dag 2
Så kom morgonen och klockan 7 serverade jag mig själv en dryck. Gott? Nja, ”man får väl stå ut” – Inget ont om dryckerna, de ÄR goda, men att bara äta/dricka samma sak om och om igen….
Jag lever i en ständigt malande hunger som man lär sig leva med mer eller mindre och det man ser framemot är 1,5 dl dryck . Man längtar.
Vi träffar Peter och Harry och går och badar, de skrattar åt vår termos med buljong och skämtar om att äta indiskt till kvällen ( de har öppnat en ny utanför vår port och det doftar underbart alla dagar i veckan)
Jag känner mig ”likgiltig” och radiostyrd. Går efter schemat, vi pratar om mat; rågbröd, keso, groddar potatis, tomatsås. Mat som mättar och ger något, nu när jag tänker efter.
Mitt huvud är ”rörigt”, men radiostyrt. Jag vet vad jag ska göra, jag önskar att jag blir mer klartänkt.
Med rörigt menar jag inte att den massa tankar och sånt som kommer och stör utan mer innan ”upplösningen”
Jag är snäll mot mig själv och alla känner jag. ( även om det är jobbigt, för det är det. Brutalt jobbigt)
Det är under dag 2 och dag 3 som jag har hört blir det jobbigaste och att det är lätta att ge upp.
Det är under dag två vid 21 tiden som vi också gemensamt väljer att avbryta fastan iförväg.
Varför?
Jag vet inte om mina känslor, tankar, hunger och så är del av processen och om det ska vara så, men så fort vi hade tagit beslutet att avbryta och börjat äta kände jag mig lurad och ”så nära slutet”. Det var nu som arga rösten kom fram ( eftersom jag bröt och inte kunde hålla ut, känner jag mig besviken på mig själv)
Jag tror inte att jag hade lyckats så bra att springa maraton, att ge upp så nära slutet
Jag kände att jag gav upp för lätt, och är kanske lite besviken på mig själv. Det gäller att stå ut. Kämpa på, kämpa vidare. Om båda två är lätt övertalade och ger upp så lätt kan det behövas en till i gänget som säger stopp.
Det är det som man står ut med som man kommer stärkt igenom på andra sidan som man blir läkt och lärd av. Det är då du lär dig. Bara då. Visa för dig själv att du är villig att göra detta för din kropp, din själ.
Dock, är alla möjligheter öppna för att göra om detta igen – nu är ju jag och kroppen förberedd.
Men
Jag tror inte att juicefasta passar mig, däremot är jag mer inne på detox, eller mer koncentrerat rawfood i vardagen. Jag vill äta varierat och faktiskt äta något.
Dock var det bra för mig, med tiderna. Rutinerna som gjorde att man såg framemot något.
Jag tror också att det viktigaste är vad man äter innan och efter fastan, om man äter bra och nyttigt förjämnan. ( Eller iallafall största delen)
Man bör inte heller gå raka vägen till en grillad korv med pommesfrittes efter fastan – utan göra bra val som man kan hålla i vardagen.
Ärligt talat så tror jag att det är den här ”livsstilsbiten” som jag saknar ”men i morgon har jag planer på att föra dagbok, läsa bok, reflektera, sugen på att basta…” som jag skrev längre upp i texten under ”dag 1”
Dag 3
Vi åkte till Farsta havsbad och badade – utan att fasta. Vi hade brytit. Vad finns det för mat i en strandkiosk / grillkiosk? Inte direkt passande kan jag tycka.
Vad jag har lärt mig:
Planera, planera, planera. det är lätt att falla offer ”och inte ha något val, jag måste äta det som serveras i grillkiosken”
Ta med dig mat även efter fastan. Att ta hand om sig tar inte slut bara för att fastan är det.
Det är ju inte vad du gör under 3 dag som spelar roll utan vad du gör för jämnan, eller har jag fel ?
Har du fastat? Hur gick det? Vilket blev resultatet?
