Jag och Herman har sedan länge bestämt att vi ska flytta till något större och bättre. Vi har vuxit ur vår tvåa och för oss finns det ingen anledning att bo i Stockholm. Vi söker något bättre för oss. Vi söker livsrum. Jag har tagit upp detta med H flera gånger att vi måste ha ett mål, vi måste bestämma oss vad vi vill ha.
Det enda han har sagt fram, precis som 95% av befolkningen tänker, är vi måste vänta tills jag fått ett jobb och kan ta ett banklån. För att DÄREFTER ens kunna tänka tanken att flytta. End of disscussion. Liksom. Vi har aldrig kommit vidare….. Tills igår för då hände något som förändrade hans tankesätt otroligt! Tack!
Att jobba på ett jobb 8-17, lämna bort mina barn till andra vuxna, att få vara i mitt hem några timmar på kvällen, natten, och att kämpa / jobba för någon annan har aldrig funnits in i min framtidsplan. Jag är inget för den där 5:2 metoden folk håller på med.
Varje gång vi har pratat har det skapats konflikter i min hjärna eftersom det där med anställning och banklån ser inte jag i min framtid För det är inte det jag vill.
I min framtid ser jag ett stort hus, jag ser ljus och rymd. ( inte trängas i ett radhus) I mitt hus finns flera livsrum, minst ett till varje familjemedlem. Jag ser också små stugor för gäster, en stor tomt, omedelbar närhet till skog och sjö.
Jag har sommarlov, jag kan ha vinterlov, påsklov, sportlov – utan någon som helst bekostnad av något annat. Jag har en spansk Aupair. Inte för att jag måste, utan för att jag vill lära mina barn två språk.
Jag är i mitt hem, jag lever i mitt hem. Jag utvecklas och växer. Jag trivs. Jag vaknar varje morgon med ett leende och tänker att idag kan jag hjälpa någon att växa precis som jag har gjort.
Fortsättning följer….
Detta blir en följetong i flera avsnitt.
Del 1: Det här – banklånet och vad jag vill (28/5)
Del 2: Vad hände egentligen? – Inspireras, förvirras och bli arg. Kantrellmetoden. (30/5)
Del 3 : Hur börjar man? (2/6)
Del 4: Ja, men….(4/6)
Del 5: Det nya ekonomitänket ( 6/6)
