Livia Wanntorp

För att kunna må bra, vara aktiva, känna oss motiverade, kunna fokusera men också uppleva njutning och glädje, ja, för allt detta, behöver vi kunna producera dopamin i vår kropp. Dopamin är en signalsubstans som frisätts t ex när vi äter något gott, njuter av ett glas vin med vänner eller lyssnar på favoritmusik, dvs när vi gör saker som gör oss på gott humör. Dopaminet kallas också vårt belöningshormon som får oss att kännas oss bra en stund dvs just den stunden när vi får en dopaminkick i kroppen. Men när vi inte får nog av dopaminkick och söker oss hela tiden till saker som ger oss snabb belöning, då har balansen rubbats och det är då enligt beroendeterapeuten och författaren Patrik Wincent att vi behöver en dopaminfasta.

Patrik Wincent har ägnat sina senaste 15 år att hjälpa människor, och framförallt ungdomar, att ta tag i sina problem med överdrivet bruk av dataspel, internet, mobiltelefoner och alkohol, det senaste något som han själv tampats med som ung och tagit kontroll över under åren.

I sin senaste bok Dopaminfasta utgiven av Bonnier Fakta, berättar Patrik om hur den nya teknologin och digitaliseringen i samhället har vid sidan av många fördelar också inneburit att vi är hela tiden överstimulerade, alltid uppkopplade och också beroende av systemet. Att bli ”gillad” på sociala medier eller koppla upp sig hela tiden för att titta om man har fått ett nytt mejl eller nya reaktioner på senaste Instagram-post gör att vi har blivit beroende av snabba dopaminkickar. Studier har, skriver författaren, visat att vi inte längre ägna lika mycket tid som förr för att umgås eller ringa varandra, att vi har svårare och svårare att fokusera på en sak i taget, som vi omedvetet bedömer som tråkig och därför lätt går ifrån till förmånen av en potentiell spännande ny uppdatering i mobilen. Vi kan inte heller längre sitta och bara göra en sak, och oftast multitaskar. Men multitasking har visats för det mesta vara negativt  för oss; även om vi tror att vi blir mer effektiva när vi håller på med flera saker samtidigt, blir kvalitén i allt vi gör sämre samtidigt att vi blir sämre kognitivt i många olika avseenden.

Patrik Wincent föreslår då en dopaminfasta, en term som skapades av disputerade amerikanen Cameron Sepah på 2000-talet för att förklara hur vi under en tid kan på olika sätt försöka minska på externa intryck och saker som ger oss snabba belöningskickar i syftet att vila hjärnan. En sort detox från allt som vi upplever att vi har blivit beroende på, som skrollande i mobilen, filmtittandet eller alkohol. När vi tar en sån paus eller gör en dopaminfasta skapas det nya förutsättningar för att vi ska kunna fundera mer på hur vi lever, ny tid frigörs för gamla som nya hobbys och hjärnan vilar också från den kontinuerliga stimulansen som dagens samhälle bidrar med hela tiden.

I boken ”Dopaminfasta” får vi dels en inblick i hur dopamin som belöningssystem fungerar och dels många olika verktyg att komma åt dopaminberoende, bland annat genom Mindfulness, då första steget i en dopaminfasta behöver vara att notera och identifiera det som triggar våra beteende. Patrik föreslår också flera olika reflektioner som kan vara viktiga att göra som förberedelser inför en dopaminfasta utöver flera sorters dopaminfasta, från helgfasta till en 7-dagars fasta med flera andra typer. Så du som är redo att göra förändringar, får genom ”Dopaminfasta”  konkreta verktyg att börja med.

Boken ”Dopaminfasta” som är väl värd att läsas och begrundas på, avslutar med en spännande beskrivning av författarens egna långa resa till Indien dit författare åkte för att tillbringa många dagar i en Vipassana retreat eller en tyst retreat som kanske kan liknas en hard-core dopaminfasta. Denna erfarenhet kom att färga för alltid Patrik Wincents syn på livet och bidrog säkert på författarens beslut att även hjälpa andra att komma bort från beroenden av olika slag.

Du hittar boken HÄR.