Alfred Vogel föddes 1902 i Aesch, en by vid foten av de schweiziska alp-erna. Vogel hade naturen som sin skola och universitet, och hans farmor var den person som introducerade honom för örter och lärde honom allt hon kunde om medicinalväxter.
I Alfred Vogels familj var man bönder och mjölnare, hans pappa var frisör. Lille Alfred var en rebell och till sina föräldrars fasa blev han vegetarian som 17-åring. Och inte bara det – i flera år levde han uteslutande på raw food-kost.
1923 öppnade Alfred Vogel en hälsobutik i Basel, och då startade han också sin verksamhet att systematiskt utforska naturens resurser för att skapa hållbara och holistiska lösningar för kosthållning och en mer hälsosam livsstil.
I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet fanns rörelsen Life Reform Movement. Det var en social proteströrelse utan politisk förankring. Man arbetade för att människor skulle leva ett mer naturligt liv och hade stark tilltro till ekologisk odling, vegetarianism och naturläkemedel. Bland annat så startades hälsokostbutiker på anhängarnas initiativ.
Bland de mest framstående medlemmarna i Life Reform Movement i Schweiz var den katolske prästen Johann Künzle och läkaren Maximilian Oskar Bircher-Benner.
Johann Künzle föreläste och skrev böcker om örter som har sålts i miljontals exemplar och översatts till flera språk. Han gav också ut Salvia, ett månadsmagasin om ätbara läkeörter.
Maximilian Oskar Bircher-Benner förespråkade raw food och hälsokost. Han startade en klinik i Zürich där han botade sjuka med hjälp av ”solljusmat” och fysisk träning. Med utgångspunkt i alpherdarnas kost utvecklade han en ”äppeldiet”, som senare blev känd som Bircher-müsli.
Alfred Vogel var en del av denna historiska miljö. Han hade höga ambitioner och var en nyfiken och livlig person.
Öppnade fler butiker
Vogel vara bara 21 år när han öppnade sin första hälsobutik. Sex år senare gifte han sig med lärarinnan Sophie Sommer och de fick två döttrar tillsammans. För Sophie var det inte alltid lätt att sköta hushållsekonomin. De hade ont om pengar eftersom maken köpte in hälsokost-livsmedel och importerade allt fler hälsoprodukter. Han reste och deltog i kongresser för att förkovra sig. Vogel studerade vid vetenskapliga institutioner och med hjälp av olika experter fick han djupare kunskap i organisk kemi och om vitaminer.
En bit in på 1930-talet öppnade han filialer till hälsokostbutiken i Zürich, Solothurn och Bern.
Han startade bokförlag och gav ut tidningar som Gift i maten, En liten guide till reform av livet och Nystart, som är föregångaren till Gesundheits-Nachrichten som ges ut än idag.
Flyttade till Appenzell
1933 flyttade familjen Vogel till Teufen i kantonen Appenzell. Där rådde en liberalare inställning till naturmediciner och här öppnade Vogel klinik där han gav patienter råd om hur de skulle återfå sin hälsa genom naturlig kost och livsstil. Han ordinerade naturmedicin från färska växter, vegetarisk mat med egenodlade ekologiska grönsaker och skräddarsydda fastekurer.
Två år senare startade Vogel det första Bioforce-laboratoriet. Och här lade han grunden till det som skulle bli synonymt med hans företag; han specialiserade sig på färska växtextrakt, inte torkade extrakt som var det tillverkningssätt man använde vid den tiden.
Alfred Vogel startade också ett litet sanatorium och ett barnhem. Hans fru Sophie arbetade på kliniken. Ibland var hela familjen involverade i att samla ihop örter så att Alfred kunde tillreda sin naturmedicin. Under många år tog de buss eller tåg för att resa runt och samla örter. När de första bilarna kom, som ett resultat av att andra världskriget var slut, underlättades förstås insamlingen av örter.
Som den enkla naturmänniska han var njöt han mest av att vandra uppe i bergen för att samla sina älskade växter och sedan komma på hur han skulle göra de bästa läkemedlen och recepten.
De färska extrakten
Nyckeln till den goda effekt som de nyskördade växterna kunde frambringa var att Vogel tidigt insåg att färskt extraherade växter hade en bättre, bredare och starkare effekt än den tidens standardextrakt från torkade växter.
Och den upptäckten blev den röda tråden för hans arbete och det som motiverade honom i hans arbete som naturterapeut och forskning om medicinalväxter.
Enligt Vogel så måste de färska plantorna odlas ekologiskt, skördas och plockas in vid optimal tidpunkt och framför allt beredas på kort tid.
Det genomfördes många tester för att ta reda på vilken växt som bäst utvecklade hela sin potential av aktiva ingredienser. Till exempel upptäckte man att det fanns skillnader i kvalitet mellan växter som odlades i låglandet och växter som odlades på höga höjder. Vogels mål och fokus var att erbjuda färska växtpreparat av bästa kvalitet.
Han införde standardiserade kvalitetskrav i produktionen av växtmedicinen. Krav som fortfarande ligger till grund för dagens produktion. Vogel var med sina idéer och framställningsmetoder långt före sin tid både när det gäller hållbar odling och produktion och det självklara i att ta hänsyn till miljö och klimat.
Kliniken expanderade
En annan idé som Vogel hade var att, så långt det var möjligt, skulle hela växten tas till vara vid extraheringen. Vogel trodde på att naturen i sin fullkomlighet kunde bidra till kraftfullare effekt. Även sekundära växtämnen skulle kunna bidra till den helande växtens värde. Något som i dag är accepterat av andra forskare. Vogel ansåg också att om endast vissa delar av växten användes – exempelvis delarna som växer ovan jord eller bara rötterna – är det viktigt att välja en process som extraherar så många av ingredienserna som möjligt.
Vogel hade alltid naturen i centrum. Han tittade på allt från frön och odling till hur den nyskördade växten blev till extrakt och tablett.
Kliniken i Teufen blev en succé och folk vallfärdade till Vogel för att få hjälp med hälsan. Tillströmningen av patienter och försäljningen av växtpreparat gjorde att de kunde anställa personal. Vogel själv fick tid att skriva sin handbok – Den lille doktorn. Och i och med den kom förfrågningar om föreläsningar runt om i världen. Dessutom öppnades hälsobutiker i världens alla hörn.
Och Vogel började resa. Han besökte naturfolk runt om i världen för att få ta del av deras hemligheter och lära sig hur de använde örterna för att bota. Kunskap och upptäckter som ligger till grund för några av de växtbaserade läkemedel som blivit populära idag.
När Vogel var 60 år startade han Bioforce, men Vogel som inte var van att delegera hade det inte lätt att släppa kontrollen. Vogels fru Sophie, som dog 1982, lär ha sagt; ”Alfred var motorn på tåget och jag har försökt hinna med tåget i hela mitt liv. Han hade idéerna och jag omsatte dem i vardagen.”
Vogel gifte om sig med Denise, en kvinna som delade hans tro och stöttade honom. Denise Vogel hade bred språkkunskap och var en oumbärlig hjälp med det arbete som väntade, med många internationella åtaganden och med sammanställningen av boken, Cancer – ödet eller civilisationssjukdom?
Denise dog 2014 men fortsatte efter sin makes bortgång 1996 att ge ut magasinet Gesundheits-Nachrichten. Hon var också en viktig röst i styrelsen för schweiziska Bioforce och ordförande för Alfred Vogels Foundation vars mål var att föra företaget och grundarens filosofi vidare.
De viktiga växterna
Bland de viktiga medicinalväxter som Vogel arbetade med hyllade han de guldgula blommorna på johannesörten. Han menade att bland de 370 varianter av johannesört fanns endast en att använda för medicinska ändamål: Hypericum perforatum, som blommar runt midsommartid i Schweiz.
De svarta körtlarna på kanten, och i vissa fall på ytan av bladen på växten, innehåller hyperin som ger johannesörtoljan som använts vid behandling av sår. Modern forskning har visat att johannesört har en antidepressiv effekt. I Schweiz och Tyskland är det vanligt att läkare rekommenderar läkeörten för mild till måttlig depression och oro. Den används till och med inom den slutna psykiatrin – med goda resultat.
Hagtorn är en annan växt vars potential Vogel såg för hjärtat. De färska, röda bären användes för att stärka svaga eller trötta hjärtan. Enligt Vogel uppskattades tinkturen från hagtornsbär för att kunna lugna ett oroligt hjärta men också lindra hjärtesorg.
Bergsarnica, även kallad slåttergubbe, är en traditionell första hjälpen-växt mot ryggsmärtor, stukningar, blåmärken, muskelsmärtor och värk i ländryggen. Den gjorde Vogel salva av.
”Granar hostar inte” brukade Vogel säga med ett leende under en av sina föreläsningar. Han syftade på de aktiva ingredienserna i de ljusgröna, ömtåliga granskotten som kan lindra halsbesvär som heshet och lösa upp segt slem vid hosta.
Echinacea-fröna
1953, i Pine Ridge-reservatet i South Dakota, USA, träffade Vogel medicinmannen Ben Black Elk. De pratade om Gud och världen, livet på reservatet, och om att kunskapen om de många urinvånarnas seder och växtmedicin höll på att försvinna.
Vogel fick med sig en påse echinaceafrön hem, den medicinalväxt som skulle komma att bli så viktig för honom. Siouxstammen hade känt till växten i flera generationer och använde den ofta mot ormbett och variga sår. Invärtes användes den för att stärka immunförsvaret vid febersjukdomar och infektioner.
Vogel sådde fröna i Teufen och Engadin där han vårdade och skötte sina echinacea-odlingar. Många år senare sammanfattade han det hela: ”Jag har odlat och långsamt acklimatiserat echinacea i Engadin (på en höjd av mer än 1600 meter). Men jag var tvungen att vänta i 15 år innan echinacea-plantan från siouxstammen hade anpassat sig helt till klimatförändringen.”
I Florida träffade Vogel Seminolestammen som introducerade honom för den amerikanska dvärgpalmen sågpalmetto. De använde sågpalmettons frukt mot infektioner i urinblåsan och mot matsmältningsproblem. Särskilt effektiv visade sig den vara mot problem som orsakades av tidiga tecken på prostataförstoring – som urinträngningar. Stammen använde även bären mot erektionsproblem.
På en resa till Japan lärde Alfred Vogel känna ginkgo bilobaträdet. Ginko biloba-bladens har effekt på cirkulationsproblem i hjärnan och vid koncentrationssvårig-heter. Forskning har visat att ginkgo biloba främjar blodflödet, höjer flödeshastigheten i kapillärerna, stabiliserar cellmembranen och optimerar syretillförseln.
Arvet efter Vogel
I mitten av 60-talet reste Vogel i Sydafrika och där kom han i kontakt med växten djävulsklo som har effekt på ledbesvär och reumatism. I gränsområdet mellan Sydafrika, Namibia och Botswana levde Sanfolket som använde rotknölarna, som ligger djupt i marken, till te som ansågs kunna läka sår. De använde också djävulsklo vid matsmältningsproblem och mot lever- och njurproblem.
Vogels resor runt världen gav honom kunskap att producera fler böcker, tillreda fler naturliga mediciner och även efter sin 90-årsdag arbetade han med att producera färska växtpreparat efter medicinsk standard. Den lille doktorn har lämnat ett gediget arv om örter och örternas verkningsområde efter sig. En kunskap och dokumentation som idag vilar på vetenskaplig grund.
Alfred Vogel och Ben Black Elk
