Många bebisar får kolik av K-vitaminsprutan, då den ger så enormt hög dos samt att en injektion går direkt in i blodet vilket belastar levern. En K-vitaminspruta är lika stark som dosering för en vuxen människa. I en del länder har man slutat använda sig av injektion med K-vitamin, och använder istället oral K-vitamin. Nederländerna har exempelvis följande guidelines: The current Dutch vitamin K practice guideline consists of prophylactic administration of 1 mg vitamin K orally directly after birth and a daily dose of 25 μg from day 8 onwards. The current prophylactic treatment provides good protection against VKDB for healthy, breastfed infants. ( [New Dutch practice guideline for administration of vitamin K to full-term newborns] – PubMed (nih.gov))

Oral K-vitamin kan vara lämplig om något sker under förlossningen men det är viktigt att känna till att K-vitamin bildas hos bebisen så snart amningsmjölken når bebisens tarm. Vid en helt normal förlossning, med ett fullgånget barn, där amningen kommer igång direkt, så kan man alltså diskutera om K-vitamininjektion behövs och om det vore mer lämpligt med oral K-vitamin, alternativt att fokusera på att mammans amning kommer igång så snart som möjligt efter förlossningen. Jag skulle tro att problem med kolik hos bebisar / nyfödda skulle minska om man ändrade dessa riktlinjer i Sverige.

Konakion Novum ges antingen intravenöst (injektion i en ven) eller oralt (genom munnen). Vid injektion får Konakion Novum inte blandas med några andra injektionsläkemedel. Konakion Novum kan spädas med glukoslösning 50 mg/ml (1:5 eller 1:10) men inte natriumkloridlösning.

Hur Konakion Novum tas oralt (genom munnen):

• Dra upp önskad mängd vätska från en ampull med hjälp av en spruta.
• Avlägsna nålen från sprutan och spruta innehållet direkt i munnen.
• Skölj ned med vätska.

Det viktiga är att fråga sig varför en nyfödd bebis inte har K-vitaminproduktion. Naturen är så fantastisk, så att den skulle missa en sådan sak är helt otänkbart. Bebisar som föds till livet har en enorm stress och påfrestning på deras små kroppar, och där har jag även skrivit om vikten av tillförsel av C-vitamin under graviditeten. Det finns fantastisk forskning om C-vitamin vid graviditet och förlossning, och att vi människor (kvinnor) endast tillverkar C-vitamin i kroppen när vi är gravida. Detta står att läsa i följande artikel: Gravida kvinnor och C-vitamin under graviditet och förlossning – Zarah Öbergs Blogg (zarahssida.se)Anledningen till att en liten bebis inte producerar K-vitamin är att blodet behöver vara lättflytande för att föra ut alla stamceller från moderkakan ut i minsta lilla kärl. På så vis repareras bebisens kropp på naturlig väg efter en förlossning. Det viktiga är alltså sen avnavling (vänta tills moderkakan helt har pulserat klart), samt att man är försiktig med K-vitamin och har gott om C-vitamin. K-vitamin börjar sedan bildas i bebisens tarm så fort amningsmjölkens bakterier når bebisens tarm. Många gånger så hävdar läkare att det tar lång tid för en bebis att börja bilda K-vitamin, men så är alltså inte fallet utan det viktiga är att få igång amningen, för att på så vis även få igång bebisens egna produktion av K-vitamin.

Om det däremot uppstår komplikationer under en förlossning, att barnet föds med sugklocka eller annan yttre påfrestning, så kan det vara viktigt med en K-vitaminspruta. Det som dock bör påpekas är alltså att K-vitamin börjar bildas i tarmen så fort du börjar amma. Om det uppstår komplikationer under förlossningen, så ska man givetvis diskutera detta med sin läkare och det är viktigt att själv känna efter vilket beslut som känns bäst gällande K-vitaminsprutan. Läs gärna på själv, så att du tar ett beslut som känns bra för dig och din bebis.D-vitamin är också en viktig faktor, då många barn får ont i magen av de D-vitamindroppar som finns på apoteket. Först och främst, så finns det naturliga D-vitamindroppar från till exempel Thorne. Det bör även påpekas att det finns gott om studier som visar att D-vitamin går över i bröstmjölken så länge mamman har tillräckligt höga nivåer av D-vitamin. Jag har sett studier på att mammans D-vitminnivåer behöver ligga över 150, för att D-vitamin ska gå över i bröstmjölken. Jag har även sett studier på att kosttillskott med D-vitamin går över till amningsmjölken om mamman tar mer än 15.000 ie D-vitamin per dag. Det finns gott om studier om detta, så man kan gärna titta på pubmed och på amerikanska sidor. Det viktiga är alltså att vi som ammande mammor har gott om D-vitamin för att det ska gå över i amningsmjölken. Även detta bör man undersöka själv och utifrån den information man hittar, så kan man sedan ta ett beslut som känns bra.

Man måste komma ihåg att det inte fanns D-vitamintillskott förr i tiden, och då hade man även gott om D-vitamin i kosten på ett annat sätt som finns idag när vi äter D-vitaminfattig kost. D-vitamin bildas naturligt i ägg, fisk och kött om djuren får vistas ute i solen och har en kost som är rik på fett så att D-vitamin tas upp korrekt (D-vitamin är fettlösligt och kräver fett för bra upptag). Om djuren vistas inomhus och får kraftfoder istället för frön (hönor), gräs (kor) och alger (fisk) så bildas inte D-vitamin och omega 3 på samma sätt som tidigare, vilket påverkar oss människor. Idag använder vi även solkräm, som blockerar kroppens UVB-strålar vilket ger sämre D-vitaminnivåer. Många ammande kvinnor får brist på D-vitamin, just eftersom D-vitamin går över till amningsmjölken. Det bör dock påpekas att det ofta står i många studier att det är väldigt lite D-vitamin som går över i amningsmjölken, men det beror sannolikt på att den ammande kvinnan har för låga D-vitaminnivåer. Här bör man alltså helst mäta sina D-vitaminnivåer och se till att de ligger på 150-200 under amningstiden.

Man kan även komplettera med D-vitamindroppar men det är viktigt att komma ihåg att D-vitamin samverkar med kalcium, magnesium, K2 och bor (magnesium krävs för att ta upp kalcium i tarmen, och vitamin K2 och bor krävs för att kalcium ska ta sig in i benstommen). Detta innebär att man inte bara kan ta D-vitamindroppar utan behöver ha kroppens naturliga process av kalciumomsättning. Detta gör man bäst genom att få D-vitamin tillsammans med alla nödvändiga mineraler och vitaminer, vilket man får via amningsmjölken och tarmens produktion av till exempel K-vitamin. Om man som ammande mamma inte har tillräckligt höga D-vitaminnivåer i blodprov, så kan man tillföra kosttillskott tillsammans med magnesium (eventuellt även kalcium) samt vitamin K2 och man bör även se över sina nivåer av bor. Det går som sagt även bra att använda D-vitamindroppar, men det kan vara klokt att använda naturliga D-vitamindroppar som inte innehåller tillsatser.

Det viktiga är alltså att få igång amningsmjölken för att bebisen ska producera K-vitamin på egen hand, att man som gravid och födande kvinna har gott om C-vitamin innan och under förlossningen, samt att man har ordentliga nivåer av D-vitamin under amningsperioden och eventuellt kompletterar med D-vitamindroppar vid behov. Vid osäkerhet om detta, bör man stämma av med sin läkare, naturläkare eller näringsterapeut.

Varma hälsningar Zarah Öberg