Hej Eva och tack för din fråga.
När man inte har sin gallblåsa kvar så portioneras inte gallan ut på samma vis som när blåsan finns som en uppsamlingsbuffert. Galla produceras i levern och transporteras via levergången till gallblåsan och skall sedan portioneras ut när du äter fet mat och finnas som hjälp för god spjälkning av fetter. Från gallblåsan transporteras gallan via gallgångarna och ut i tarmen där den sedan skall göra nytta. Gallan tillverkas av till exempel gallsalter, kolesterol, hormoner, vatten och gallfärgämnen och en förutsättning är således att dessa ämnen finns att tillgå för att levern skall kunna producera tillräckligt med galla.

Gallan koncentreras väldigt starkt när den finns inlagrad i gallblåsan, vilket gör att det kan bildas kristaller. Dessa kristaller blir sedan större och större och sedan så stora så att de benämns som gallstenar. Många kan ha grus som således är ett förstadie till stenar och som oftast kan elimineras antingen av sig själva eller genom att man löser upp dem. Gallstenar är inte särskilt stora, utan endast 2-3 millimeter och upp till centimetern. Gallstenarna bildas främst i gallblåsan, och vandrar sedan och kan på så vis finnas även på andra ställen i gallgångssystemet.

Det som oftast gör ont vid gallstensanfall, är att stenar ligger i vägen, då gallan försöker pressa ut galla efter måltiden. När stenar ligger i vägen så gör det ont, och det kommer dessutom inte ut tillräckligt med galla för måltidens fettspjälkning. Även stenar i gallgångarna kan göra ont, eftersom de drar ihop sig när de skickar gallan vidare ner mot tarmen. Förutom att gallstenar gör ont i sig, så kan stenar blockera gångarna och skapa infektioner, samt att det kan bildas inflammatoriska processer när denna process inte fungerar som den ska. I förlängningen så uppstår även näringsbrister eftersom fetterna från måltiderna inte kan spjälkas normalt, vilket innebär att tarmen inte kan ta upp fettsyror och fettlösliga ämnen på ett optimalt sätt. Gallan har även som uppgift att föra ut gifter och återabsorberas längre ner i tarmen, så detta blir lätt en ond cirkel, med både sämre avgiftningsförmåga och sämre matsmältning.

Att du får gallkramp trots din bortopererade gallblåsa kan antingen tyda på att gallan är trögflytande så att det skapas kristaller i gallgångssystemet, eller att den galla som du har portioneras ut på ett mindre bra vis. Sannolikt, får du ondare efter intag av fettrik kost, vilket kan tyder på att galla inte tillförs i rätt mängder. Det kan givetvis även bero på inflammation och infektion, så du bör alltid undersöka denna form av symtom vid långvariga besvär. Den gängse behandling som brukar tillgås vid näringsterapi är enzymterapi med lipaser, det vill säga de enzymer som bryter ner fetter och på så vis kan lösa upp kristallerna. Det är också viktigt att se till att ha tillräckligt med de ämnen som behövs för att producera galla i levern. Där är främst kolesterol viktigt, vilket gör att många som äter kolesterolsänkande läkemedel kan få problem med sin gallproduktion och således även med gallsten och med försämrad fettsyrabalans.

En viktig sak som också bör påpekas är att intoleranser mot födoämnen kan ge liknande besvär, eftersom alla kroppens slemhinnor hör ihop. Om slemhinnorna i tarm och öron/näsa/hals blir irriterade och svullna, så sker samma form av svullnad även i gallgångarna mer eller mindre. Detta kan på så vis bidra till att gallan inte kommer fram som den ska, vilket gör att det lätt bildas kristaller/stenar och gallstensliknande symtom.

Hoppas att du fått svar på din fråga och varmt lycka till!

Varma hälsningar Zarah Öberg