Många erfarna ”kattmänniskor” felbedömer alltså hur katter tycker om att bli kelade med, vilket kanske blir en tankeställare för en del mångåriga kattägare där ute. Erfarna kattägare lyfter även upp katter på ett sätt som de inte tycker så mycket om. Och denna felbedömning kan påverka kattens beteenden i samspelet med människa/ägare.
Detta visar forskning från Nottingham Trent University i Kanada, där forskarna genomfört studien i samarbete med ett katthem. Forskarna tittade vidare på hur människors egna personligheter och tidigare erfarenheter av och med katter påverkar hur de interagerar med katter.
För även om det förstås är individuellt från katt till katt hur de vill bli kelade med, så finns det några bra, generella riktlinjer för hur man får sina fyrbenta vänner att känna sig så bekväma som möjligt med en, förklarar Lauren Finka, studiens huvudforskare i djurskydd och beteende.
Bäst att klappa runt huvudet
Tidigare forskning gjord av medlemmar i forskarteamet tydde på att de bästa sätten att öka tillgivenhet och minska aggression hos katter är att vi människor låter katten välja själv när den ska bli klappad. Samt att generellt sett försöka röra vid katten mindre, vara uppmärksam på dess reaktion och kroppsspråk och rikta beröringen i första hand till bakom kattens öron, på kinderna och under hakan.
I den nya studien ingick 120 deltagare som fick tillbringa fem minuter med tre för dem okända katter i ett katthem. Deltagarna blev ombedda att låta katterna ta kontakt och komma till dem, samt att inte följa efter dem. I övrigt fick de interagera med katterna som de normalt skulle göra exempelvis hemma. Och forskarna fann, överraskande nog, att de deltagare som bedömde sig själva som mer ”kunniga och erfarna” när det gäller katter var mer benägna att röra katten på områden av kroppen som de vanligtvis är obekväma med.
Erfarna personer rörde katterna mer
Dessutom var de personer som rapporterade att de hade levt med en katt i fler år eller med ett större antal katter, mindre benägna att ge katter tillräcklig valfrihet och kontroll. De rörde också katterna mer och på områden av kroppen som katten i lägre grad tycker om: som svans, ben och längs ryggen.
Deltagarna fyllde också i ett personlighetstest av de fem breda personlighetsdragen. Det visade sig att äldre personer och de som fick högre poäng inom personlighetsdraget neuroticism var mer benägna att hålla fast katterna mer, medan extoverta personer oftare tog initiativ till kontakt med katten och rörde mer vid mindre uppskattade delar av kattens kropp.
Erfarenhet påverkar kattens välmående
Personer som rapporterade att de hade erfarenhet av att arbeta med katter eller andra djur var dock mer ”kattvänliga” i sitt sätt, till exempel lät de katterna själva bestämma mer i deras interaktion och var mer lyhörda inför deras behov.
Forskarna sammanfattar att människors tidigare erfarenheter, personligheter och uppfattningar om sina egna färdigheter har potential att påverka katters och andra husdjurs beteende och välbefinnande.
Dr Lauren Finka tillägger att deras fynd tyder på att faktorer som hur ”kattkunniga” vissa personer säger att de är, att de har ägt katt länge eller själva är äldre – inte alltid är ett tillförlitligt tecken på att de är bra lämpade att exempelvis aadoptera en katt från ett katthem. I synnerhet inte katter med särskilda behov och beteenden.
Av Carolina Eriksson
Källa: Nottingham Trent University