Från retreats till forskning: stort intresse för psykedelisk terapi

Psykedelisk terapi växer snabbt i popularitet världen över, och allt fler söker sig till retreats för att utforska sitt inre och upptäcka nya vägar till läkningg. En av dem som öppnat denna möjlighet för svenskar är psykoterapeuten Hanna Radomski.

Hon har många års erfarenhet av att arbeta med känslofokuserad psykodynamisk terapi och vid sidan av sin mottagning i Malmö har hon arbetat med psykedeliska retreats till Nederländerna i snart tre år.

En stark och insiktsfull upplevelse 

Hennes intresse för psykedelisk terapi väcktes när hon fick möjlighet att följa med på en utbildningsresa med andra terapeuter för att uppleva vad psykedelika kan erbjuda personligt och professionellt.

– Jag blev nyfiken och det kändes seriöst, och när jag väl deltog blev det en väldigt stark och insiktsfull upplevelse, berättar Hanna.

Erfarenheten ledde till att hon grundade retreatverksamheten Ketter tillsammans med ACT-coachen (Acceptance and Commitment Therapy) Petra Kahn Nord.

Ketter, som betyder krona på hebreiska och syftar på den högsta sfären i livets träd inom kabbala – en symbol för kontakt med något större än oss själva. Precis vad essensen är med retreatsen: att ge deltagarna möjlighet att resa inåt, komma i kontakt med sina djupaste lager och samtidigt uppleva en känsla av samhörighet med något större än det egna jaget.

Psilocybin – naturligt ämne i svampar och tryfflar

Substansen som används i den psykedeliska terapiformen heter psilocybin och är ett naturligt ämne som finns i vissa svampar och tryfflar. Det påverkar hjärnans signalsystem och kan öppna upp för nya sätt att uppleva känslor, tankar och minnen.

Effekten beskrivs ofta som att psykologiska ”spår” eller låsningar tillfälligt löses upp, vilket gör det lättare att se på sig själv och sitt liv ur nya perspektiv.

LÄS OCKSÅ: Forskning: Så kan magiska svampar hjälpa vid depression

Terapin är ingen quick fix

I Nederländerna är psilocybin-tryfflar lagliga, vilket gör det möjligt att arbeta öppet med dem i en retreatmiljö. Men begreppet ”terapi” är fortfarande känsligt menar Hanna.

– Vi kallar oss facilitatorer snarare än terapeuter för att skilja det från traditionell behandling. Rent praktiskt följer vi liknande strukturer som forskningen använder: förberedelse, själva sessionen och sedan integration, förklarar Hanna.

Syftet är inte en ”quick fix”, utan att substansen tillfälligt sänker ditt psykologiska försvar.

– Man kan föreställa sig det som att hjärnan fastnat i djupa traktorspår. Psilocybin slätar ut dem så att man får frihet att köra på nya vägar, förklarar hon.

Utbildad personal under hela processen

Retreaten innehåller två ceremonier där deltagarna stöds av utbildad personal under hela processen.

– Vårt jobb är att vara med när känslorna blir starka, så att deltagarna vågar ge sig hän, säger Hanna.

Hon berättar om en kvinna som under en retreat återupplevde traumatiska rädslor, men kunde bearbeta dem i trygg miljö. Upplevelsen blev läkande och hjälpte henne att öppna upp i sina relationer där hemma.

Efter hemkomsten erbjuds alla deltagare digitala integrationsträffar.

– Substansen i sig gör inte jobbet – det gör deltagaren själv, med stöd från gruppen och fortsatt terapi om det behövs, betonar Hanna.

Psykedeliska retreats är inte för alla

Hanna understryker att psykedelisk retreats inte passar alla:

– Det är absolut inte för personer med psykosproblematik eller som är suicidala. För dem krävs först stabilitet inom den vanliga psykiatrin. Däremot kan det vara hjälpsamt för människor som brottas med ångest, depression eller självtvivel.

På frågan om framtiden i Sverige svarar hon försiktigt:

– Jag hoppas att psykedelika snart kan bli en del av psykiatrins verktygslåda inom vården, men jag tror att vi får vänta länge innan lagstiftningen tillåter det i form av wellnesretreats. säger Hanna.

Från retreat till forskning

Men inom svensk psykiatrisk forskning pågår redan lovande studier. En av dem som arbetar i frontlinjen är David Sjöström, ST-läkare i barn- och ungdomspsykiatri och doktorand vid Lunds universitet. Han är studiekoordinator i en ny klinisk studie som undersöker om psilocybin kan hjälpa unga med anorexi.

– I Sverige används psykedelika inom vården endast i forskningssammanhang. Det pågår nu flera kliniska studier, bland annat vid depression och anorexi. Internationellt ligger vi efter USA, England och Tyskland – men det som sker här håller mycket hög kvalitet och är väldigt spännande, säger han.

Davids eget intresse väcktes när han kom i kontakt med patienter med svår anorexi inom sitt kliniska arbete.

– Jag mötte unga människor där våra bästa behandlingar inte alltid räckte till. I min frustration började jag söka nya vägar och hittade forskningen på psilocybin. Att en enda dos under terapeutiska former exempelvis kan öka självrapporterad psykologisk flexibilitet kändes oerhört spännande då det möjligen ligger nära kärnan vid flera psykiatriska tillstånd som exempelvis depression och anorexia nervosa, berättar han.

Klinisk vård kontra retreat

David betonar att det är skillnad på retreat och klinisk terapi:

– Har du en allvarlig psykiatrisk diagnos som anorexi eller terapiresistent depression, då är det troligen inte rätt väg att åka på retreat i Holland. De flesta får en säkrare och tryggare psykedelisk upplevelse inom vården, med professionell personal och möjlighet till akuta insatser om något går fel.

Men han menar också att det finns en annan förståelse för möjliga interaktioner med andra läkemedel.

– Jag tror  inte att det alltid behöver förekomma inom psykiatrin utan andra professionella institutioner kan skapas i framtiden.

Han är samtidigt optimistisk till att psykedelisk terapi kan bli verklighet snart inom vården:
– Det är svårt att säga, men man ska nog tänka minst fem år. Samtidigt är säkerhets- och toleransdatan väldigt god, vilket gör att forskningen går snabbt framåt. Australien har förra året godkänt psilocybin vid svårbehandlad depression, och Tyskland har nyligen gjort samma för patienter som inte har tillräcklig effekt av rådande behandling.

Två perspektiv – samma potential

Oavsett om psykedelisk terapi sker i en stilla retreat i Nederländerna eller i en klinisk miljö i Sverige växer intresset för dess potential. För Hanna handlar det om att hjälpa människor till bättre kontakt med sig själva, sin inre sanning och bättre välmående.

För David är fokus på evidens och medicinsk behandling. Gemensamt är hoppet: att psykedelika kan bli ett verktyg för läkande där traditionella metoder inte räcker till.

OBS! Retreatbilden är en iscensatt rekonstruktion och personerna på bilden är inte deltagare från retreatet