Ungefär fram till 2011 var jag mycket synsk och kunde kommunicera med andevärden. Det bästa jag visste var att hänga på kyrkogårdar och meditera. Gick flera olika kurser och utbildningar inom detta ämne och tyckte det var superkul, intressant, spännande och man lär sig otroligt mycket om dig själv. Nu mer är jag bara rädd för levande människor.
En av de gånger som jag satt på Pest och kolerakyrkogården och bara satt fick jag bara kontakt med en flicka som heter / hette Elin. Så Elin är döpt efter mitt favoritspöke! När jag berättar det tycker folk att jag är SUPERkonsigt och att det måste vara ett omen. Kompisarna döper sina barn efter kungar och viktiga personer, medan jag… efter spöken….;D Det var ett namn som kändes bra i magen. Elin hamnade dessutom på 17de plats på vanliga namn flickor födda 2011.
Varför jag berättar detta för er? Jo för att jag blev påmind om detta när vi talade om Bebisens namn och vi har talat om Elsa, men då säger sambon att det finns en sång om en Elsa som bara blev 8 år.
Ska man vara vidskeplig, eller bara låta det vara? Elsa var dessutom ett ganska vanligt namn 2013. Så populärt!