ADHD hos barn

Det blir allt vanligare med barn som uppvisar hyperaktivitet. Man räknar med att över 60 000 barn i Sverige är överaktiva och att de flesta av dem lider av ADHD eller DAMP.

OBS! Nedan text är hämtad ur boken ”Friskare barn: Konsten att lyckas som förälder” av Peter Wilhelmsson från 2005. Diagnosen DAMP används inte längre.

ADHD (ADD) är ett sammanfattande begrepp som beskriver tillståndet hos allt ifrån bråkiga eller frånvarande barn, till hyperaktiva barn som inte kan sitta stilla. Barn som ofta har vredesut­brott och inte kan lyda passar också in i denna grupp.

DAMP är en förkortning av dysfunktion i fråga om aktivitetskontroll, motorikkontroll och perception, på engelska: Deficits in Attention, Motor control and Perception. ADHD står för Attention Deficit Hyperactivity Disorder. DAMP är en kombination av ADHD-symtom och motoriska/perceptuella svårigheter. Det är därigenom ett bredare begrepp än ADHD. Men ADHD är den term som används internationellt.

Kännetecknande symtom
De symtom som associeras med ADHD gäller även för DAMP. Problem med aktivitetskon­troll, självbehärskning och uppmärksamhet finns vid både DAMP och ADHD. Därtill kommer som sagt svårigheter med motorik och perception vid DAMP. Många föräldrar ser tecken på ADHD redan när barnet är litet, i ett- till tvåårsåldern. Tidiga tecken är att barnet snabbt tappar intresset för det han eller hon håller på med och springer omkring i stället. Barnet är ”vilt” och har svårt att koncentrera sig även när det ser på teve eller leker. Svårighet att sitta still i samband med måltider, att inte kunna lyssna färdigt på en saga när man läser för barnet eller inte kunna sova hela natten är andra vanliga tecken. Dessa barn agerar innan de tänker och kan till exempel springa ut på gatan utan förvarning eller plötsligt skrika något rätt ut.

Symtomen blir tydligare eller börjar visa sig vid tre års ålder, och diagnosen fastställs oftast mellan tre och fem års ålder. Symtomen brukar bli starkare när barnet börjar på dagis, lekis eller i skolan. Barnet har svårt att höra eller lyda lärarnas instruktioner, rycker leksaker från andra barn, har svårt att påbörja och framförallt slutföra uppgifter, följa instruktioner, göra flera saker samtidigt, organisera och orka med. Däremot har barnet inte lägre intelligens eller förmåga att lära sig saker, det är bara inte tillgängligt och mottagligt för inlärning.

Mobbning en risk
Barnet förstår att det är annorlunda och utsätts oftast för mobbning eller mobbar andra barn. Ofta ser man ett mönster av mindervärdeskomplex hos barnet, att det blir retat av andra barn och att det är bråkigt hemma. Överaktiviteten och störningarna innebär en extra stress för familjen och lärarna. De flesta beteenden och symtom kännetecknas av följande tre huvud­sakliga störningar:

1. Svårighet att koncentrera sig

2. Hyperaktivt beteende

3. Impulsivt beteende

Dessa barn löper fem till tio gånger större risk att bli beroende av alkohol. Risken för själv­mordsförsök är dubbelt så stor och de hamnar i olagliga aktiviteter hela sju gånger så ofta som andra barn.
Besvär i vuxen ålder
De flesta barn som har problem med ADHD i barndomen får också en hel del problem i vuxen ålder. I USA har man beräknat att ADHD kostar vuxna med ADHD mer än 77 mil­jarder dollar i förlorad arbetsinkomst per år. ADHD i vuxen ålder skapar alltså problem på arbetsplatserna. Det är en mycket besvärlig och penningslukande störning att handskas med både i barndomen, ungdomen och i vuxen ålder.

När det gäller DAMP är nedsatt koordinationsförmåga, svårighet att skriva för hand, pro­blem med andra motoriska funktioner som kräver exakthet samt nedsatt sensorisk perception karaktäristiska tecken.

Vanliga symtom är:

• klumpighet
• trötthet
• apati
• muskelsvaghet
• ont i kroppen
• aggressivitet
• oavbrutet pratande
• högljuddhet
• dålig aptit
• ångest
• trotsighet
• olydighet
• depression
• humörsvängningar
• känslighet för ljud och för omgivningen
• nedsatt hand-öga-koordination
• svullna nackkörtlar
• ögonvärk
• ringande i öronen
• mörkhet under ögonen
• röda, irriterade öron eller näsa
• självdestruktivt beteende

En barnpsykolog, kurator eller barnläkare kan hjälpa till med utredning och diagnos. Det kan hjälpa med samtalsterapi för familjen, för att öka förståelsen och för att få små värdefulla tips. DAMP syns inte men finns. Omgivningens bemötande har stor betydelse och kan påverka konsekvenserna av funktionshindret.

Av Peter Wilhelmsson