Historik
1400-1700-talet användes nickel i Asien som vitkoppar.
1751 var Cronstedt den förste att utvinna nickel från kopparnickel.
1881 tillverkades första myntet av rent nickel.
Kemi
Nickel förekommer som en silveraktig, hård metall med 5 isotoper. Det finns rikligt och motarbetar korrosion. 65 procent av nickel används till framställning av rostfritt stål som består av ca 8 procent nickel.
Metabolism
Utanför kroppen i mikroorganismer som bakterier och svamp aktiveras nickel av enzymerna arginas, karboxylas och trypsin. Dessa enzymer kan aktiveras av nickel, men nickel är inte den normala metallen för aktivering. Annars återfinns nickel hos anaeroba bakterier t.ex. i olika hydrogenaser. Nickel är essentiellt även för Helicobacter pylori. Det kan också vara viktigt för stabiliseringen av DNA och RNA. Nickel har tidigare ansetts spela en roll i membran- och nukleinsyrafunktionen. Nickel binder sig till protein och bildar nickeloplasmin, vars funktion ännu inte fastställts. Toxicitetseffekter kan uppstå av dess enzymhämmande egenskaper, eftersom det är känt att nickel hämmar aktiviteten hos syrafosfatas. Utsöndring sker främst med urin och svett.
Funktion, effekt
Det finns tecken som antyder att nickel kan spela en roll i RNA, DNA och/eller proteinstrukturen eller proteinfunktionen. Enligt vissa studier på djur är nickel essentiell i små mängder för god funktion för leverenzymer. Det finns däremot inte uppgifter på att någon kan få nickelbrist. Det finns små mängder i kosten. Mycket få studier har genomförts angående nickels fysiologiska funktioner i kroppen.
Nickelintag via födan har inte kunnat påvisas ha någon toxisk effekt, medan pulveriserat nickel och nickelgaser, såsom nickelkarbonyl (NiCO4), kan orsaka hudsjukdomar och lungcancer. Ni2+ joner konkurrerar med Cu2+ joner om bindning till serumalbumin. Det anses att nickel kan vara en carcinogen. Hos djur har man sett att nickel koncentreras i benstommen och att det till skillnad från andra spårämnen, inte lagras i levern.
Toxicitetssymtom
Det är sällsynt med en toxisk belastning av nickel. Toxicitetssymtom inkluderar: svaghet, trötthet, yrsel, huvudvärk, hosta och andningsbesvär. Målorgan är: njurar, lungor, placenta, immunsystemet. Yrkesbelastade astmatiker har i flera fall visat IgE-reaktioner mot nickel. Det är ganska vanligt med nickelallergi, som oftast visar sig i dermatit. Denna orsakas av Typ IV allergi vars reaktioner stimuleras av hyperaktiva T-lymfocyter.
Källor för nickeltoxicitet
Nickelkadmiumbatterier, jeansknappar, klockor, mynt, datorer och matlagningskärl innehållande nickel.
Riskgrupper för toxicitet
Människor som arbetar i nickelgruvor med brytning, gjutning eller raffinering i kemisk industri med slipning och polering, med nickelpulvermetallurgi, nickellegeringar, elektronik, datorer, sophantering av nickel, nickelåtervinning eller som på annat sätt utsätts för nickel i arbetet. Andra yrkesgrupper som kan utsättas för nickel i för stora doser är sådana som arbetar med tillverkning av nickelkatalysatorer, kopieringsapparater, bläck, tändstift, keramik, blekmedel, juveler och gummi.
Toxicitetskällor
Smycken, mynt, köksutrustning, tandställningar, proteser. Nickel från mat, kastruller, vatten och smycken kan utlösa dermatit hos känsliga människor. Vid allergi bör man undvika nickelsmycken samt minimera intag av följande födoämnen som innehåller nickel. Normalintag av nickel genom kosten är 0,3 –0,6 mg dagligen.
De högsta källorna av nickel inom födoämnen, innehållande > 0,5 mg/kg, är följande:
Musslor, mörk choklad, kakaopulver, lakrits, hasselnötter, sötmandlar, jordnötter, pistagenötter, valnötter, bruna bönor, sojabönor, mungbönor, kikärtor, gula ärtor, linser, havregrynsgröt, vetekli, havrekli, bovete.
Antagonist
Se, S, C-vitamin, glutation, cystein, metionin.
Kelering/avgiftning
Det finns ett enkelt sätt att motverka nickelförgiftning och det är att äta en ¬fiberrik kost och ett heltäckande vitamin-mineraltillskott som innehåller kalcium, magnesium, selen, zink, C-vitamin, liponsyra, E-vitamin och hela B-vitaminkomplexet. Detta skyddar också mot de toxiska effekterna av nickel. Pektin och alginat är verksamma och effektiva fibrer som hindrar nickelupptag och möjligtvis ökar utsöndringen av nickel. Andra näringsämnen som skyddar är metionin, cystein, cystin och vitlök.
Analyser
Nickeltoxicitet kommer att visa sig i blodprover och på hårmineralanalys. Vid tungmetallsförgiftning ökar många gånger nickelvärden i samband med andra förhöjda värden av tungmetaller.
Nickelallergi visar sig oftast med vanligt pricktest eller blodtest på vårdcentralen.
Melisatest kan avslöja immunreaktioner mot nickel och flera andra viktiga metaller.