Nyår. Den där märkliga tidpunkten när vi alla tror att ett datum kan förändra våra liv.
Det spelar ingen roll hur året varit – kaos, glädje, framgång eller bara “meh” – för när klockan slår tolv så står vi där med glasen i handen, glittriga hattar på huvudet och en känsla av att nu händer det.
Och så börjar det: löftena. Stora, mäktiga, ofta helt orealistiska löften som vi lever efter… i ungefär en vecka.
“Nytt år, nytt jag” – och samma gamla liv
Jag ska säga det direkt: jag älskar tanken på nystart. Jag älskar struktur, ordning, planering – ja, till och med listor. Men jag har också levt tillräckligt länge för att förstå en sak: Det är inte datumet som förändrar oss – det är vanorna.
Vi tror att januari är någon sorts magisk månad där vi ska:
- börja träna varje dag,
- sluta med allt som är gott,
- bli supermänniskor,
- ta tag i allt vi skjutit upp sedan april.
Men januari är inte magisk. Januari är mörk, kall, slaskig och fylld av människors osunda förväntningar på sig själva.
Målsättning – ett ord som bör komma med bruksanvisning
Som dansare och coach har jag sett människor sätta mål som bara skapar ångest. Och jag kan säga: målet är inte problemet – förväntan är det. Att skriva “jag ska träna fem gånger i veckan” är inte ett mål, det är en strategi.
Ett mål är varför:
- “Jag vill orka mer.”
- “Jag vill ha mindre värk.”
- “Jag vill känna mig stark.”
Det är inte glamoröst. Det är inte instagramvänligt. Men det är ärligt. Och hållbart.
Året är långt – varför begränsa sig till januari?
Vi laddar januari med så mycket press att månaden knappt orkar bära sig själv. Men ett år är tolv månader. Tolv chanser att börja om.
Tolv tillfällen att justera, revidera, tänka om. Så varför i hela friden ska all förändring ske den 1 januari? Jag har slutat se det som ett startskott. För mig är nyår snarare en inventering.
En stund där jag ställer mig själv tre frågor:
- Vad mår jag bra av?
- Vad mår jag dåligt av?
- Vad vill jag göra mer eller mindre av?
Sen gör jag en plan som håller – inte en vecka, utan ett år.
Det viktigaste: Planera för livet du faktiskt har
Jag älskar ambitioner, men låt oss vara ärliga: vi måste planera efter verkligheten. Inte efter en fantasi där vi plötsligt blir disciplinerade superversioner av oss själva.
Så här gör jag numera:
- Jag sätter mål per kvartal, inte per år.
Det är som en dans – du kan alltid korrigera steget i nästa takt. - Jag gör varje mål mätbart.
Inte “bli hälsosam”, utan “röra på mig 3 gånger i veckan – på mitt sätt”. - Jag bokar återhämtning som andra bokar möten.
Ja, jag skriver in vilodagar i kalendern. Med markeringspenna. - Jag firar små segrar.
För det är de som bygger de stora.
Nyåret jag vill ha
När jag ser fram emot nästa år tänker jag inte:
“Nu ska jag förändra mitt liv.”
Jag tänker:
“Nu ska jag förfina det.”
Jag vill må bra. På riktigt. Inte i ett perfekt-instagram-citat-må-bra, utan i ett “det-här-funkar-i-mitt-liv”-må-bra.
Jag vill ha ett år där jag:
- dansar mer och stressar mindre,
- lyssnar mer på min kropp och mindre på mina krav,
- jobbar hårt när jag ska och vilar när jag behöver,
- vågar säga nej utan att be om ursäkt,
- vågar säga ja till sådant som skrämmer mig lite.
Det är min sorts nyårslöfte: ett år som är möjligt att leva i.
Så mitt råd inför nyår är enkelt:
Sätt mål du kan hålla. Planera i små steg. Ge dig själv marginaler. Och framför allt – sätt inte press på att bli en “ny version” av dig själv.
Du är inte en app som ska uppdateras. Du är en människa som ska leva. Och det, mina vänner, är ett nyårslöfte jag tycker vi alla kan hålla.