Historik
1546 beskrivs wolfram av Agricola.
1779 beskriver Woulfe wolfram som en ny substans.
Under andra världskriget används wolfram som en viktig metall i vapenindustrin.
Kemi
Wolfram är en hård, stålgrå tungmetall som har en mycket hög smältpunkt och motstår korrosion mycket bra. Wolframkarbid är den hårdaste metallen som finns.
Wolfram förekommer i naturen oftast som järnföreningar.
Wolfram upptas väl från tarmen. Cirka 70–80 procent av upptagen wolfram utsöndras via urinen och resten med avföringen. Wolfram lagras främst i skelett, lever och njurar.
Effekter, toxicitetssymtom
Wolfram anses inte vara ett nödvändigt spårämne, varken för djur eller människor, därför finns det heller inga uppskattningar om dess behov.
Wolfram förhindrar upptag av molybden från tarmen. Den inverkar också på funktionen av det molybdenberoende enzymet xantinoxidas om molybdenintaget sjunker.
Toxicitetskällor
Wolfram används främst i legeringar till elektronik, glödlampor och röntgenapparater.
Toxiska doser
Det finns mycket lite information som indikerar att wolfram är giftigt i små mängder. Den förorsakar varken cancer eller nervskador. Inom yrkesmedicinen är det emellertid känt att damm från wolframkarbid kan leda till lungskador.
Antagonister
Mo
Kelering/avgiftning
Det är mycket sällsynt att man får i sig skadliga mängder av wolfram. Wolframmängderna i en hårmineralanalys sänks i vanliga fall med mineralbalansering speciell i samband med avgiftningskurer där man stödjer njur- och tarmrening. Extra intag av kalcium samt svavel (MSM) påskyndar utsöndring av wolfram. Extra intag av fibrer och alger bidrar till snabbare avgiftning.
Analyser
En hårmineralanalys är ett bra sätt att utvärdera eventuell wolframtoxicitet.