Krönika: ”Att ge blod känns som storvinst på lotto”

Det känns som att vinna en storvinst på lotto varje gång.
Så beskriver Marina Lind känslan av att ge blod, och uppmanar fler att ge blod inför internationella blodgivardagen 14 juni.

Hade det funnits en tävling i längtan så hade jag nog varit i toppen. Fortsätter min längtan i någon annan tänker jag, där jag ligger och ger mitt eftertraktade 0 negativa blod i blodbussen. Jag är en så kallad sjömanshustru, längtan är min vardag. Jag har längtat så länge så jag tror att längtan har fått ett alldeles eget litet blodomlopp som pumpar runt, runt i min kropp.

LÄS OCKSÅ: Nu kan Pia äntligen ge blod igen

Det brusar, brummar, porlar konstant, men det finns också en klang av något vemodigt och vackert. Kanske räddar jag inte bara liv som blodgivare? Kanske ger jag dom lite av mina känslor också? Jag får sådan lust att fråga den snälla sköterskan som satte den satans infarten så mjukt ”Kan du se efter om ni fick med all min längtan”? Men man vill ju inte verka helt galen.

LÄS OCKSÅ: Global kampanj ska öka antalet blodgivare

Några dagar senare får jag ett sms: ”Det blod du gav har nu kommit till nytta för en patient”. Det meddelandet gör mig alltid lika glad, det känns som jag vunnit en storvinst på lotto varje gång. ”Det blod du gav har nu kommit till nytta”. Det är så himla fint. Och viktigt. Och enkelt.

Dagarna som följer så tycker jag mig se människor överallt med samma längtan i blicken, som i min. Jag knaprar fortfarande järntabletter för det blod jag förlorade, men mot längtan jag förlorade fick jag ingenting. De tänkte väl att jag har så mycket av det ändå. Jag har alltid sett mig själv som en ganska vanlig person, ingen som sticker ut. Men nu, ihop med mitt 0 negativa blod, så är jag både unik och ovanlig.

Hade blodgrupperna hamnat på en dejtingsida så gissar jag att min blodgrupp varit eftertraktad. Ja, något som alla vill ha kort och gott! Jag kan ju ge till alla er. Och jag gör det. Mitt blod mallar sig lite där på dejtingsidan, spelar svåråtkomligt, men ni ser igenom det. Vårt ego blir aldrig större än vårt givande. Heja alla oss blodgivare som ger, av både blod och kanske känslor?

Av Marina Lind, blodgivare

Kureras sektion Krönikan ger möjligheten att ventilera en tanke, idé eller åsikt.
Krönikan skrivs av skribenter som är fristående från Kurera och behöver alltså inte handla om åsikter Kurera delar. Är du intresserad av att skriva en krönika på Kurera.se? Kontakta: webbredaktor(@)kurera.se.