ARFID – den okända ätstörningen

Det handlar om ARFID, som är en förkortning av engelskans ”Avoidant/Restrictive Food Intake Disorder”. På svenska: undvikande/restriktiv ätstörning.

Så vad är skillnaden mellan ARFID och de mer välkända ätstörningarna?

Ingen rädsla för viktuppgång

Till skillnad från anorexi eller bulimi så handlar ARFID inte om en rädsla för att gå upp i vikt och om upplevelsen av den egna kroppen. Istället kännetecknas den av:

• Att man undviker en viss typ av mat.
• Har ett ointresse för mat, eller bristande aptit.
• En känsla av obehag inför matens konsistens eller utseende. Att man är rädd för att till exempel sätta i halsen, få kväljningar, kräkas, få en matförgiftning.
• Att man alltid tar med sig egen mat när man ska äta ute eller ihop med andra.

Många barn genomgår faser under uppväxten då de är kräsna eller selektiva vad gäller mat. Men de flesta växer ifrån detta, förr eller senare. Det som kännetecknar ett barn med ARFID är att hen inte får i sig tillräckligt med näring och kalorier för att växa och utvecklas ordentligt. Medan vuxna med diagnosen inte kan bibehålla grundläggande kroppsfunktioner.

Barn som har diagnosen får näringsbrist och kan stanna i både vikt och längd, medan vuxna drabbas av viktminskning. ARFID kan också leda till psykosociala problem i skolan eller på jobbet, eftersom diagnosen kan göra det svårt att äta i sällskap med andra eller att man behöver längre tid för att äta. Personer med diagnosen kan behöva sondnäring eller näringstillskott för att bibehålla kroppsvikten.

Riskfaktorer för ARFID är:

• Autismspektrumtillstånd, ADHD och intellektuella funktionsnedsättningar. Personer med dessa diagnoser är mycket mer benägna att utveckla ARFID.
• Barn som inte växer ifrån ”normalt kräset ätande”, eller som har ett extra svårt fall av kräset ätande, är generellt mer benägna att utveckla ARFID.

Det är också vanligt att barn med ARFID samtidigt har ångestsyndrom. De har också hög risk att få andra psykiatriska störningar.

Mycket ärftlig ätstörning

I en studie undersökte forskare vid Karolinska Institutet vilken betydelse genetiska faktorer har för uppkomsten av ARFID. 17 000 tvillingpar i Sverige, födda 1992- 2010 deltog och av dessa kunde man identifiera 682 barn med ARFID mellan sex och tolv års ålder. En av forskarna, Lisa Dinkler, vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, berättar att risken att drabbas av ARFID av genetiska skäl var hög.

”Den här studien tyder på att ARFID är mycket ärftligt. Den genetiska komponenten är högre än för andra ätstörningar och i paritet med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som till exempel autism och ADHD”, säger Lisa Dinkler i ett inlägg på Karolinska institutets egna hemsida.

Hon tillägger, vilket kan kännas lugnande för oroliga föräldrar där ute:

”Ett barn väljer inte att utveckla Arfid och en förälder kan heller inte orsaka det hos ett barn.”

Av Carolina Eriksson

Källor: Karolinska institutet och The National Eating Disorders Association (NEDA)