”Att inte hela tiden prestera är en prestation i sig”

Emanuel Nilsson var en ung lovande entreprenör när han gick rakt in i väggen. Trots stark drivkraft och framgångar började det hacka rejält i maskineriet. Till slut hamnade Emanuel i sjukskrivning och tvingades lämna företaget. Idag har han en helt annan kunskap och förståelse för sina behov och är åter på banan. För Kurera skriver han om sin syn på prestation och vad som behövs för att vi ska kunna fungera långsiktigt.

Jag startade mitt första företag direkt efter studenten, 19 år gammal. Jag hade en stark vilja och drivkraft att äntligen kunna satsa helt och hållet på egna projekt och idéer. Det gick bra och jag kände att jag hade momentum. Men mitt i all inspiration började jag må sämre, jag blev lättstressad för småsaker, sov uruselt, hade ständig huvudvärk, blev stel i kroppen och allmänt ur balans. Jag tryckte i en växel till för att ta mig igenom det som jag trodde var en tillfällig svacka som snart skulle vara över. Det blev istället sämre och sämre, men jag förstod fortfarande inte vilka krafter jag lekte med. Det blev ytterligare sämre och sämre tills jag kände att det var inte värt att gå en dag till och må såhär dåligt för jobbets skull.

Det som kom därefter var en ordentlig krasch som jag fortfarande känner av dagligen fem år efter. Det blev perioder av sjukskrivning och svåra beslut där jag lämnade företaget. Fokus hamnade istället på återuppbyggnad av den trasiga person jag blivit. Jag har sedan dess omvärderat mitt liv, mina förhållningssätt och prioriteringar. Det har varit en utmanande väg tillbaka, med både toppar och dalar. Men jag har kommit tillbaka upp på banan igen, med många nya insikter, tankeställare och lärdomar som jag inte skulle vilja vara utan idag. Jag driver fortfarande företag och jobbar med det jag älskar, fast denna gången i ett lugnare tempo och med mer realistiska krav där hälsan och välmåendet är prioriterat högst.

LÄS OCKSÅ: Stressexperten: ”Steg ett för att minska ohälsosam stress”

Vi är ett fantastiskt högpresterande samhälle. Mycket engagerade, drivna, duktiga och innovativa människor i alla möjliga roller, yrken och sammanhang. Jag blir imponerad av andra människor flera gånger om dagen. Vi har skapat en imponerande prestationskultur. En kultur som jag som ung entreprenör tidigt interagerade med och även snabbt brände ut mig i. I ärlighetens namn så tycker jag det är ganska skönt att lämna prestationssamhället då och då. Speciellt till förmån för platser där perfektionismen inte slagit rot lika hårt som hos oss, där strukturer och system inte funkar lika bra och friktionsfritt. Där man inte passar tider lika exakt, där saker inte är så tillrättalagda och perfekta.

LÄS OCKSÅ: ACT – acceptans som redskap att hantera stress

Det är samtidigt skönt att komma hem igen. Där saker fungerar, där det går dricka kranvattnet, där tider passas och där excellens värdesätts och strävas efter i hög grad. Vi kan prestera. Vi förväntas prestera. Vi är duktiga på att prestera. Vi identifierar oss med våra prestationer.
Detta beteende kommer med biverkningar. Det tar på krafterna att ligga på topp. Redan unga människor drabbas av stroke, hjärtproblem och utmattningssyndrom i denna stressiga strävan. Vi går runt med en ständig känsla av att inte räcka till.

LÄS OCKSÅ: Bob Hansson: Största hotet mot vår hälsa är vår egen duktighet

Det är inget fel i att prestera, tvärtom jag tycker att det är något att vara stolt över. Däremot vill jag uppmana vår prestationskultur att även ha i åtanke att inte hela tiden prestera, att inte hela tiden pressa gränser, att inte hela tiden utveckla, att inte hela tiden sikta framåt, att inte hela tiden optimera.
För att på allvar kunna prestera i längden så måste vi ge tid till reflektion, tid att bara vara i nuet och att få den återhämtning som vi behöver. För vi kan göra både hur mycket vi vill och göra det nästan hur hårt vi vill om vi får tillräckligt med återhämtning emellan. Medvetenheten kring återhämtning måste bli en ännu mer naturlig del i våra liv om vi ska kunna ta nästa steg inom de områden som vi tycker är viktiga.

Att lära sig att inte hela tiden prestera är faktiskt en prestation i sig. Kanske nutidens och framtidens viktigaste prestation.

Av Emanuel Nilsson, företagare och föreläsare

Kureras sektion Krönikan ger möjligheten att ventilera en tanke, idé eller åsikt. Krönikan skrivs av skribenter som är fristående från Kurera och behöver alltså inte handla om åsikter Kurera delar. Är du intresserad av att skriva en krönika på Kurera.se? Kontakta då: webbredaktor(@)kurera.se.

Vill du läsa fler liknande artiklar?
Gilla Kurera på Facebook och signa upp dig för Kureras nyhetsbrev så missar du inget!