Oron är stor. Ångesten total.
Barnmorskor är vana att vika sig dubbla för att räcka till – men nu är det som att bevittna en tågolycka i slowmotion där både mammor, barn och personal kommer ta skada både fysiskt och psykiskt, menar barnmorskan Ann Ljungblom.
I sin debattartikel uppmanar hon oss nu att sprida information och ställa krav!
Sommaren kom i år igen. Midsommarhelgen är sista fullt bemannade helgen, men redan på måndag sjunker bemanningen drastiskt. En månad in i framtiden är det ibland så få som tre barnmorskor inplanerade på varje pass.
Bemanningen ska räcka till att koordinera vården, svara i telefonerna, ta hand om mottagningen och kunna arbeta på 13 förlossningsrum med födande kvinnor.
En helt omöjlig ekvation.
LÄS OCKSÅ: Två barnmorskor bättre än en vid förlossning?
På väggarna sitter listor med nära 500 tomma arbetspass uppe över nästan en hel vägg. Gemensamt har vi bestämt att inte skriva upp oss. Vi får inte strejka, så det här är enda sättet att protestera. Vi saknar 22 barnmorskor på grund av sjukskrivningar och föräldraledighet och våra chefer har inte fått nyanställa. Hela våren har ledigheter dragits in på grund av corona, många går redan på knäna och stressymptomen är starka. Det talas om att säga upp sig, någon har sömnproblem, en annan huvudvärk och migrän för tredje dagen i rad.
500 tomma pass på förlossningen kanske inte säger så mycket för den som inte är insatt, men som ni säkert minns så brukar det vara kris på förlossningen varje sommar och i år är det cirka 200 fler tomma pass än tidigare år, så det kanske sätter saker i perspektiv. Det är nästan som att dubblera en kris. Lägg sedan till att ledningen valt att plocka bort både kvalificerad övertid som ersättning och att sänka extraersättningen som brukar vara en morot för vårdpersonalen att arbeta extra under sommaren. Semestrar som redan beviljats flyttas på. De fyra lagstadgade veckorna tyckt inte gälla för vårdpersonal.
LÄS OCKSÅ: Förlossningsskada som drabbar en av tio kan bli diagnos
Oron är stor. Ångesten total. Jag får ont i magen och mår illa varje arbetspass. Det känns som psykisk terror att hela tiden mala in oss i vad som än dyker upp. Jag ska arbeta tre arbetspass till och sedan är det meningen att jag ska ha semester. Men jag vågar inte tro på att den verkligen blir av, eller om den plötsligt dras tillbaka.
Det känns som jag tvingas bevittna en tågolycka i slowmotion. Jag ser tåget, jag ser olyckan komma. Jag ser och vet att mammor, barn och personal kommer ta skada och jag kan inget göra, bara se på.
Det var inte såhär jag tänkte mig att arbeta som barnmorska. Jag ville hjälpa kvinnor som föder och agera utifrån min kunskap och erfarenhet – inte vara en del i att bevittna en stor olycka utan att kunna hjälpa till.
LÄS OCKSÅ: Så påverkas kvinnors hälsa under och efter graviditet av corona
Det skär i mig så hårt att vi låter det här ske. Är kvinnosjukvården så lågt prioriterad att man sparar in på vården vid förlossningar, att till och med säkerheten sätts ur spel?
Ledningar runtom i landet kommer som vanligt gå ut i media och bedyra att säkerheten är intakt, men hur kan den vara det när man medvetet skadar sin personal psykiskt genom att en vecka före semestern inte ha en klar plan för hur sommaren ska bemannas och ibland ha mer än en halverad personalstyrka utan plan? Det enda som återstår för ledningen är att beordra. För oss innebär det nära 500 beordringar bara på förlossningen. Nära 1000 om vi räknar med BB och Antenatalavdelningar på kvinnokliniken. Sätt det i kontrast till att förra sommaren beordrades 18 på förlossningen – och redan det var galet upp åt väggarna.
Vi må vara barnmorskor och vana att vika oss dubbla för att räcka till, men vi har inte fler än två händer och vi kan inte vara på mer än ett rum i taget.
Den viktigaste dagen i allas våra liv är den dag vi får starta våra liv och ta våra första andetag. Man kan inte tulla på säkerheten då. Det förstår vem som helst, det förstår du, det förstår jag. Men varför förstår inte de som beslutar om vården och styr den?
Vi behöver hjälp, och vi behöver hjälp nu. Vad kan du göra?
Du kan sprida informationen. Dela och uppmuntra fler att dela.
Du kan mejla sjukhusledningen.
Du kan mejla våra politiker.
Ställ krav. Vården finansieras av allas våra skattepengar och den SKA vara säker för de födande, för de nyfödda som kommer till världen och till personalen som arbetar.
Jag väljer att avsluta med grundkravet som vårt grannland Norge införde redan 2010 som nationellt beslut och som enligt mig är en grundbult i hur man bedriver en säker förlossningsvård.
En barnmorska – en födande.
Av Ann Ljungblom, barnmorska som jobbar på Danderyds förlossning och som driver bloggen Holymama.
Kurera debatt är en debattsida för friskvård och naturlig hälsa.
Här ges möjligheten att ventilera sin åsikt, ge replik eller kort och gott skapa debatt. Sidans debattartiklar och skribenter är fristående från Kurera och behöver alltså inte vara åsikter Kurera delar.
Vill du skriva ett inlägg på Kurera debatt kontaktar du redaktionen på webbredaktor@kurera.se.