Yogaliv

Precis hemkommen från en oförglömlig resa på Zanzibar! Vilket fantastiskt vackert ställe.

Panchakarma

Tidigare inlägg bjöd jag på lite paradisbilder från vår resa, se här. Vi valde ett relativt enkelt boende men mer personligt. Det var lugn och fin stämning och ägarna med personal tog väl hand om oss. Tex så blev jag matförgiftad en eftermiddag och låg helt utslagen. Barnen gick och åt middag själva på hotellets restaurangen, självklart frågade de efter mig.. Det dröjde inte länge innan Mrs Elisabeth kom och knackade på, där jag låg dubbelvikt bredvid toaletten. Hon åkte och köpte både antibiotika och vätskeersättning till mig, vilket hon absolut tyckte jag skulle ta. Så himla omtänksamt. Jag var så dålig, var väldigt frestad att ta tabletterna, men vet ju att det slår ut hela tarmfloran och mer därtill, inte bra. Så jag väntade ut sjukdomen och det gick relativt snabbt, på ett par timmar var jag totalt detoxad, jag lovar, inte ett smack fanns kvar i min mage, oplanerad panchakarma 😉

Stället vi bodde på heter Flame tree cottage (de har yoga där också) och ligger på en vacker strand på norra delen av Zanzibar. Norra delen av ön påverkas inte så mycket av ebb och flod och ska ha de vackraste stränderna också.

Spartanskt eller fattigt?

Även om vi tyckte att vi bodde enkelt så är kontrasterna oerhört stora mot lokalbefolkningen. Det är väldigt fattigt, när det gäller materiella ting iaf. Vi gick utanför hotellet för att växla lite pengar och köpa lite vatten. Det första vi möts av är kor som står och buffar i en rykande ”soptipp” försöker få i sig något.

De flest kor går fria här. Förutom när de arbetar, de använder kor som transport och för att frakta olika saker.

Känns inte som att de här korna mår toppen direkt, barnen (mina alltså) var gråtfärdiga, jag med för den delen. Men jag känner ändå att här är de relativt fria. Tänker på våra kor i välfärden, som sitter inklämda, ståendes i en bur och kan knappt röra sig för att ge oss mjölk, dag ut och dag in.

Bakom lyxhotellen

Det är såhär det ser ut bakom turisternas lyx, flärd och vita stränder.

Det är inte bara på några ställen, utan överallt ser det ut som ovan, om man bortser från hotellen och Stone town då.

Paradis

Det är många tankar som går runt och frågorna är många, även från mina barn. Jag är glad att de får se båda sidor av detta paradis.

Trots detta, det fattiga och som i våra ögon ser ut som misär, finns så mycket glädje. Det verkar också finnas mat så det räcker, alltså ingen svält på det viset. Skolan är gratis och de har en lång tradition av örtmedicin på ön.

Att springa hem från skolan och ta sig ett dopp på dessa vita ständer känns inte helt fel. Inte heller deras sätt att umgås på eftermiddagarna, på stränderna, spelandes fotboll och badar tillsammans. Skratten är många och högljudda. De lever och bara är.

Är det det vi saknar, är det vi som är fattiga? Att träffas och umgås, ingen stress, ta dagen som den kommer, uppskatta det man har, på riktigt.

Hakuna matata ❤️