Dokumentärfilmare med fokus på att förändra världen

Den brasilianska dokumentärfilmaren Iara Lee gästade nyligen Sverige och Norden för att göra en film om samer och passade på att visa sin film om böndernas kamp för ett ekologiskt jordbruk i Burkina Faso. För Kurera berättar hon om sin tro på kreativitetens kraft och mötet med den samiska kulturen.

Juni 2019 gick de internationella diplomatins svallvågor höga när den svenska eko-matskedjan Paradiset valde att bojkotta all brasiliansk mat som en protest mot besprutningar och rovdrift. Tyvärr har hittills inga andra livsmedelskedjor följt efter, om de gjorde det skulle vi kanske på allvar kunna påverka det brasilianska jordbruket och den skövling av Amazonas – våra gemensamma lungor – som nu pågår för fullt. Det tror i alla fall Iara Lee, brasiliansk dokumentärfilmare och aktivist som ser som sitt uppdrag att vända negativt till positivt genom sitt arbete och sin aktivism.

Samarbetade med slow foodrörelsen
Iara Lee åker värden runt och belyser frågor som många gånger går under radarn hos andra medier. Till exempel har hon nyligen gjort en film om våra nordiska samer och i sommar var hon i Stockholm och visade filmen ”Reclaiming the food system” om hur bönderna i Burkina Faso tagit makten över det egna jordbruket och tillsammans kört bekämningsmedels- och fröjätten Monsanto (numera Bayer) ut ur landet. Ett exempel som tyligt visar att det går att påverka och att enskilda medborgare ingalunda är maktlösa så länge man går samman och engagerar sig. I det filmprojektet samarbetade hon med matrörelsen Slow food som arbetar för att vi ska äta mer lokalt, närproducerat och laga vår egen mat från grunden.

Världsmedborgare och världssamvete
Det är ingen överdrift att kalla Iara för världsmedborgare, för är det någon som det något slitna tillmälet passar in på är det henne. Från Stockholm reste hon vidare till Azerbajdzjan och hon har samarbetspartners runt om i hela världen. Ursprungligen kommer Iara från Brasilien där hon vuxit upp med sina koreanska föräldrar. Filmbanan påbörjades när hon arbetade med programinnehållet för en filmfestival i Sao Paulo, det ledde till att hon utbildade sig och så småningom började filma själv. Från början gjorde hon filmer med mer konstnärliga teman berättar Iara. Första filmen ”Synthetic pleasures” handlade om de artificiella miljöer som vi människor skapat för att vi ska kunna bada elternativt åka skidor året runt i enorma kupoler – så kallade domes.
– De visar på människans gudskomplex men går i baklås så fort det blir ett strömavbrott.
Och det blev framgång direkt, filmen visades på prestigfyllda Sundancefestivalen, nästa film gick upp på filmfestivalen i Berlin och på den vägen är det. Genom åren har det hunnit bli många filmer och de behandlar numera bland annat miljöfrågor, krigssituationer och förtryck.

LÄS OCKSÅ: Läkare avråder från populär smärtlindande gel – skadar miljön

Kulturen spelar en viktig roll
Iara har även ett stort engegemang för vad hon kallar ”culture of resistance”, och tror på kulturens förmåga att påverka. Vare sig det är genom, konst, musik, teater eller poesi. Hon belyser exempelvis musikens roll i filmen om Burkina Faso.
– Jag har åkt runt i världen och dokumenterat hur människor använder sin kreativitet för att klara svåra utmaningar. Ett kraftfullt fotografi eller en stark sång kan ha en oerhörd påverkan och engagera många människor, säger Iara.
– Det är de redskap vi har att ta till.
I Lesoto i Sydafrika gjorde hon filmen ”From trash to treasure” där hon visar hur unga tar till vara på skräp och omvandlar det till bland annat konst, samtidigt skapar de sina egna arbetstillfällen förklarar Iara.
– Hur man omvandlar det som är negativt till något positivt är ett tema som genomsyrar det mesta i mitt liv, säger Iara.

Har som mission att engagera människor
Det egna engagemanget växte sig starkt när USA beslutade att trots omvärdens protester invadera Irak, något som bidrog till att hon lämnade USA och New York efter att ha bott där i 15 år. Efter det tillbringade Iara allt mer tid i Mellanöstern. Det var då hon började göra filmer om kreativt moststånd. Men för att det ska ha effekt att med konstens och kulturens hjälp göra motstånd mot krig och orättvisor behöver man vara många menar Iara.
– Jag ser det som min mission att engagera unga människor i allt från mataktivism, krigsmotstånd till att rädda miljön.

LÄS OCKSÅ: Expert: “Vi underskattar hur mycket vi konsumerar”

En sant oberoende filmmakare
Iara finansierar sina filmer genom att hon gjort kloka investeringar i företag som ägnar sig åt hållbar utveckling, något som ger en avkastning som tillåter Iara att bibehålla sitt konstnärliga oberoende. Hon drivs av sin egen nyfikenhet och väljer att göra filmer om sådant som engagerar henne, hon ger inte heller vika för motstånd, istället triggas hon. Nyligen blev Iara klar med en film om hur klimatpåverkan drabbar öriken i Stilla havet, där hon bland annat besökte Salomonöarna för att visa hur de krymper allt eftersom havsytan stiger – en påtaglig effekt av klimatförändringarna menar Iara. Hon provoceras av att vi i väst med vår livsstil skapar klimatförändringar som drabbar människor som levt i samklang med naturen i generationer.
– De har inga fabriker, de har inte ens bilar. Och ändå är de först att ta smällen, säger Iara och förklarar att de inte har någonstans att ta vägen när landytan krymper.

LÄS OCKSÅ: Hormonstörande ämnen skadar grodors fortplantning

”Krävs ett internationellt systemskifte”
Situationen i hemlandet Brasilien upprör Iara, som menar att den nuvarande regeringen kom till makten som en följd av en frustration över landets stora problem med kriminalitet. Något hon tvivlar på att de kommer kunna lösa. Och när det gäller miljöfrågorna och skövlingen av regnskogen säger hon:
– Han bryr sig inte om urbefolkningnas rättigheter eller skogen, han bryr sig bara om pengar och syftar på landets president.
Iara tror att många idag ångrar hur de röstade. Personligen fortsätter hon att rikta blicken åt andra länder och regioner som hon menar också är i stort behov av uppmärksamhet. Iara tror att det krävs ett internationellt systemskifte för att få till en förändring. Men hon tror även på motstånd och förändring i det lilla. När jag nämner Paradisets bojkott och vilket genomslag det fick säger Iara att hon tror på konsumentmakt och att vi måste utnyttja den maximalt.
– Fler borde ta efter och använda det som ett redskap att påverka.
Genom att påverka med de val vi gör i vardagen tror Iara att det är möjligt att i förlängningen även åstadkomma en större förändring.

Blev nyfiken på samerna
Att Iara Lee kom att göra en film om Sapmi är något av en slump eller kanske snarare ett sammanträffande. Hon var inbjuden till en festival i Trondheim i Norge när hon blev uppmärksammad på de nordiska ländernas ursprungsbefolkning och deras öde, det väckte hennes nyfikenhet berättar hon. Iara beundrar samernas förhållande till naturen och hur de lever med sina renar.
– De försöker inte tvinga dem att göra som människor vill, utan följer dem.
Men även samernas livsfilosofi i övrigt, liksom deras andlighet tilltalar henne. ”Det speglar vad vi behöver se mer av i världen i stort” menar Iara.

Förändrade sin syn på vindkraft
Hon fick också upp ögonen för att hållbara energikällor som vindkraft kan ha en baksida när de placeras ut i orörd vildmark.
– Vi är vana att se hållbar energi som något positivt men här står vindkraftverken i vägen och stör renarnas vandring. Inget är bara positivt eller negativt, säger Iara som besökte ett stort område för att dokumentera samernas livsvilkor, ända in i Ryssland.
– Där lever de mest ignorerade och isolerade av samerna berättar Iara.

”En mörk fläck i er historia”
Arbetet med filmen påverkade även Iaras syn på de nordiska länderna. Hon berättar att hon förvånades över bristen på kunskap och respekt för den egna ursprungsbefolkningen i länder som hon i övrigt uppfattar som sofistikerade och civiliserade.
– Ni har en mörk fläck i er historia säger hon. Samtidigt påpekar hon att samerna för samma kamp som andra ursprungsbefolkningar världen över för att få leva sina naturnära liv och slippa bli förtryckta av ekonomiska intressen.
Filmen väntas bli klar någon gång 2020 och då siktar Iara på att komma och visa den i Sverige, hon har tidigare vid flera tillfällen gästat olika svenska filmfestivaler. Men innan dess ska hon bli klar med en dokumentär om hur naturen i Tjernobyl utvecklats under de trettio år som gått sedan kärnkraftsolyckan och hur området kommit att bli till en turistattraktion.

Av Nina Törmark