Viss barnmat innehåller tungmetallerna arsenik, bly och kadmium i varierande grad.
Halterna överskrider inte de lagstiftade gränsvärden som finns, men kan i vissa fall ändå innebära en hälsorisk för små barn.
Det skrev Livsmedelsverket på onsdagen i ett pressmeddelande.
Resultatet kommer från en stor fördjupande undersökning som Livsmedelsverket har gjort för att få mer kunskap om hur stora problemen är med tungmetaller och skadliga halter mineraler i barnmat. I undersökningen har 92 olika livsmedel för barn analyserats. Det rör sig om modersmjölksersättning, gröt, välling och livsmedel för speciella medicinska ändamål (modersmjölksersättning, sondnäring och kosttillägg avsedda för sjuka barn) och vegetabiliska drycker som används som alternativ till mjölk. Ämnena som analyserats är arsenik, bly och kadmium samt mineralerna järn, koppar och mangan.
Undersökningen bevisar: problemen kvarstår
Liksom tidigare gjorda studier visar resultaten att det finns skadliga ämnen i barnmat.
– Vi råder därför föräldrar att variera barnens mat, det vill säga att ge olika sorters mat, och att variera mellan olika märken. På det sättet minskar risken att fastna för en produkt som har högre halter av någon metall, säger Emma Halldin Ankarberg, toxikolog på Livsmedelsverket, i ett pressmeddelande.
– Halterna av tungmetaller måste sänkas ytterligare. Företagen har ett ansvar att noggrant välja ut och kontrollera sina råvaror. I EU pågår också en översyn av lagstiftningen och Livsmedelsverket jobbar för att gränsvärdena ska sänkas till en nivå som bättre skyddar barnen, fortsätter hon.
Arsenik finns i samtliga undersökta risprodukter
Samtliga risprodukter som undersökts – gröt, välling och risdrycker – innehöll arsenik. Särskilt risdrycker skulle kunna innebära en hälsorisk för små barn. Risdrycker används ofta som ersättning för mjölk till exempelvis mjölkallergiska barn eller barn som äter veganmat och konsumeras då under en längre tid.
Barn under sex år avråds från att dricka rismjölk
Även andra studier av risdrycker visar liknande resultat, skriver Livsmedelsverket.
– Vi ser så pass allvarligt på det här att vi avråder föräldrar från att ge risdrycker till barn under sex år, säger Emma Halldin Ankarberg.
Barngröt och välling av ris konsumeras under en kortare period i livet och även om de också innehåller arsenik behöver de inte undvikas helt. Däremot bör föräldrar inte alltid ge risbaserad gröt och välling, utan variera med andra sorter.
EU jobbar för införande av gränsvärde
I dag finns ingen reglering av arsenikhalten i livsmedel, men arbetet för att införa ett gränsvärde för arsenik i ris i EU pågår. Livsmedelsverkets undersökning blir en viktig grund för det arbetet.
Livsmedelsverket poängterar att varierad mat minskar risken för skadliga mängder.
För mycket bly
Många av de undersökta produkter innehöll även lägre halter bly och Livmedelsverket menar att halterna måste sänkas ytterligare. Det gäller särskilt modersmjölksersättningar och produkter för sjuka barn, eftersom de ofta används som enda näringskälla. En gröt och en välling innehöll betydligt högre halter bly än övriga produkter, och även dessa halter bör sänkas.
Även kadmium förekom i vissa produkter och även om halterna bedöms inte innebära någon hälsorisk är det är önskvärt att också dessa halter sänks.
Visar på brister i företagens kontroll
Tre undersökta produkter överskred gränsvärdet för tillåten mineralhalt för minst en av de undersökta mineralerna järn, koppar och mangan. Och i elva av de mineralberikade produkterna var skillnaden mellan analyserad och deklarerad halt större än vad som kan vara acceptabelt.
Detta, menar Livsmedelsverket, visar på brister i företagens kontroll av produkterna, särskilt när det gäller produkter för sjuka barn, där 26 procent av produkterna avvek.
Livsmedelsverket informerar nu berörda kontrollmyndigheter om resultaten.
Sjuka barn får i sig för höga doser mangan
Produkterna för sjuka barn innehöll också höga halter mangan. I de flesta fall hade företagen inte tillsatt mer mangan än vad de får, enligt EU:s gränsvärde. Men när produkterna ges i de doser som anges på förpackningarna blir mängden mangan som barnen får i sig för hög.
– Små barn som enbart får exempelvis sondnäring kan få i sig mer än det så kallade tolerabla dagliga intaget av mangan. Vi jobbar nu för att EU:s gränsvärden snarast ses över, säger Emma Halldin Ankarberg.
Läs mer:
Metaller i barnmat – information för föräldrar
Fakta om de analyserade ämnena
Livsmedelsverkets rapport (som pdf):
Contaminants and minerals in foods for infants and young children – analytical results – del 1
Contaminants and minerals in foods for infants and young children – risk and benefit assessment – del 2
Tungmetaller och mineraler i livsmedel för spädbarn och småbarn – risk- och nyttohantering – del 3
Av Isabelle Hedander
Fakta om undersökningen
Livsmedelsverket har under 2011-12 undersökt 92 olika livsmedel för spädbarn (0-12 månader) och småbarn (1-3 år) från 24 företag: 13 modersmjölksersättningar och tillskottsnäringar, 40 gröt- och vällingprodukter, 27 produkter för speciella medicinska ändamål, nio vegetabiliska drycker samt tre övriga produkter (havregryn, skrädmjöl och minutris). Resultat från andra studier visar att det är främst i spannmålsbaserade, inklusive ris-, och sojabaserade, produkter som halterna av vissa tungmetaller och mineraler är sådana att de skulle kunna utgöra en hälsorisk för små barn. Därför prioriterades sådana produkter.
Bakgrunden till undersökningen är en mindre studie från Institutet från miljömedicin, Karolinska institutet, från 2011 som visade på problem med vissa tungmetaller och mineraler i barnmat.
Fakta om EU:s gränsvärden för skadliga ämnen
Arsenik och kadmium finns naturligt i jorden och tas upp av växterna. Arsenik kan också finnas i det vatten som används för bevattning.
Bly förekommer naturligt men är framför allt en miljöförorening och finns i jord, luft och vatten. Ofta följer alltså dessa tungmetaller med i själva råvaran som livsmedel görs av. För att hålla nere halterna har EU lagstiftade gränsvärden för många ämnen. Gränsvärden sätts så lågt som möjligt med hänsyn till de risker som konsumtionen medför och utifrån vad som är möjligt att uppnå vid odling och produktion. Riskerna bedöms utifrån vilka hälsoeffekter ett ämne kan ha, men också hur mycket man vanligen äter av ett visst livsmedel.
Källa: Livsmedelsverket