Jag är en sådan person som går all in. Och nu går jag all in på våren. Jag dammar av kroppen, rensar i huvudet och kliver in i ljuset – i min pyjamas, med en smoothie i handen och musiken på max. För vet ni vad? Det är dags nu.
Under vintern har jag, som så många andra, myst in mig i bekvämlighet. Komfortmaten. Netflix. Lite för många sena kvällar. Men nu byter jag ut allt det där. Jag vill ha färg på tallriken, puls i kroppen och tankar som lyfter – inte tynger.
För mig börjar det med maten. Jag äter för att leva – inte för att dämpa. Våren betyder grönsaker, färska smaker och vatten som rinner som livskraft genom kroppen. Det handlar inte om att banta. Det handlar om att ge kroppen det den längtat efter hela vintern.
Nästa steg – rörelse. Och för mig, såklart, betyder det dans. Jag dansar varje morgon. I köket. På vardagsrumsgolvet. I strumpor. Ibland med dammsugaren. Det viktigaste är inte hur det ser ut – utan hur det känns. Jag rör mig för att släppa taget. För att andas. För att känna mig levande.
Men det viktigaste jag gör just nu – det är att förändra mitt beteende. Inte bara rutinerna. Jag slutar sätta mig själv sist. Jag slutar vänta på “rätt tidpunkt”. Jag väljer att prioritera det som får mig att må bra – oavsett vad andra tycker. Det här är inte själviskt. Det är självkärlek.
Och vet ni vad mer jag har ändrat? Hur jag hanterar min hudvård.
Under vintern slarvar jag ibland – jag erkänner det. Lite för lite fukt, lite för mycket stress, och huden blir trött, torr och glåmig. Men nu har jag gjort en helomvändning. Jag har rensat i badrumsskåpet, slängt det som inte längre passar min hud – och börjat om med produkter som faktiskt ger resultat. Ljusare, lättare, mer återfuktande – och framför allt: rutiner som jag njuter av.
Varje morgon börjar med en stund framför spegeln. Inte för att fixa till en fasad – utan för att ta hand om mig själv. Ansiktsrengöring, serum, fukt, SPF – det är som en dans med huden. Och kvällen? En ritual för att varva ner. Huden förtjänar lika mycket omsorg som kroppen och själen. Nu prioriterar jag det. På riktigt.
För det är inte bara insidan som ska blomstra i vår – utsidan också.
Så i påsk dammar jag inte bara av skåpen – jag dammar av mig själv. Jag kliver ur gamla vanor och kliver in i något nytt. Jag kliver in i våren, med stormsteg. För livet är här. Ljuset är här. Och jag är här – redo att leva fullt ut.
Vi ses där ute – i vårsolen, med glöd i blicken och kanske lite glow i huden.