Historik
1807 beskriver Davy kalium som grundämne.
1871 beskriver Salkowski för första gången absorption och utsöndring av kalium.
1894 beskriver Von Bange relationen mellan natrium och kalium i födan.
1926 upptäcker Miller att kalium är livsviktigt för normal tillväxt och liv.
1955 upptäcker Ruegamer och Elvehjem att låg kaliumhalt i födan orsakar förlamning hos hundar.
1966 beskriver Woodburg natrium/kalium-pumpen i cellmembranen.
Kemi
Vuxna människor har 150–250 g kalium i kroppen. Det utgör 5 procent av mineralinnehållet i hela kroppen. Kalium finns till övervägande del (98 procent) inne i cellerna. Ett genomsnittligt dagligt intag via kosten är 2–4 g. Upptag av kalium är mycket bra. Över 90 procent av kalium i mat absorberas. Blodet innehåller 16–22 mg/100 ml kalium och erytrocyter innehåller 420 mg/100 ml.
Funktion
Trots att kalium är ett mineral, som näst efter kalcium och fosfor förekommer rikligast i kroppen och att såväl under- som överskott leder till snabbt hjärtstillestånd och död, är mycket lite känt beträffande dess funktion. Det elektriska utbytet mellan kalium och natrium drar in näringsämnen i cellerna och stimulerar utsönd¬ring av slaggprodukter från cellerna. Nerv¬celler innehåller särskilt mycket kalium. När en nervcell stimuleras töms kalium ut ur cellen och därmed ändrar sig membranspänningen som i sin tur initierar en nervimpuls längs nervtråden. Magnesium och insulin främjar flödet av kalium till cellen. Kalium hjälper att reglera omvandlingen av glukos till glykogen. Vid kaliumbrist frigörs inte insulin och sockret omvandlas inte till energi utan lag¬ras i form av glykogen i levern, vilket leder till hypoglykemi. Tarmperistaltiken avstannar, gaser bildas av förruttnelsebakterier. Förstoppning och urinretention (kvarhållande av urin) blir följden. Muskelsvaghet uppstår och till slut förlam¬ning, som kan få fatala följder när den drabbar andnings- eller hjärtmus¬kulatu¬ren. Man ser såväl mental apati som sömnlös¬het. Kalium lär tillsammans med fosfor bidra till hjärnans syreförsörjning, vilket också kan spela en roll i detta sammanhang.
Genom spänningen och pumprörelsen av Na och K. mellan utsidan och insidan av cellen kan natrium, i utbyte mot kalium, transporteras till ett område med högre koncentrationer, vilket bl.a. utnyttjas i njurarna för att återvinna natrium ur primärurinen. Detta upprätthåller volymen i vävnadsvätskan utanför cellerna samt dess syra-/basbalans. Vid stress utnyttjas denna funktion. Kortison utsöndras tillsammans med aldosteron från binjurarna. Natrium och vatten återvinns, kalium strömmar ut med urinen och blodtrycket höjs för att föra in ökade mängder näringsämnen i den stressade organis¬mens celler. Om kosten är starkt saltad eller rik på tomma kalorier, uppstår lätt vattenkvarhållning i kroppen. Cellerna kan ta upp så mycket vatten att de spricker.
Verksamhe¬ten hos Na-K-pumpen, som pumpar ut natrium ur cellen, och pumpar in kalium i densamma, avstannar när energi inte bildas ur socker. Man blir matt och orkar inte tänka varpå risken för akut hjärtattack ökar. En saltrik kost med mycket raffinerad mat och lite grönsaker och frukt bäddar för kaliumbrister. Kaliumintaget bör vara ungefär dubbelt så stort som natriumintaget, men tyvärr är det mycket vanligare att det motsatta förhållandet råder.
Kalium:
påträffas huvudsakligen innanför cellväggen medan dess intima samarbetspartner, natrium, finns i högst koncentration utanför cellerna. Natrium och kalium utgör majoriteten av elektrolyterna i kroppen. Elektrolyter är huvudansvariga för att kvarhålla vätskebalans i vävnaden, samt reglera transport av näring genom cellmembranen. Dessa 2 mineral samarbetar i vad som brukar kallas natrium/kalium-pumpen.
• hjälper till att reglera vätskebalansen i kroppen, vilket innebär att de övervakar distributionen av vätska på var sin sida om cellväggen där deras respektive koncentrationer bildar en stigning som, beroende på om den är positiv eller negativ, befordrar tillförsel eller utförsel av näringsämnen ur cellerna. Magnesium hjälper till att hålla kvar kalium i cellen.
• hjälper till i omvandling av glukos till glykogen.
• reglerar hjärtrytmen.
• stimulerar levern.
• assisterar njurarna i att reglera syra/basbalansen.
• är viktigt som alkaliskt (basbildande) ämne för att upprätthålla adekvat syra/basbalans i blodet och vävnaderna och skyddar där¬igenom kroppens organ och vävnader från att bli översyrade.
• är delaktig i och kontrollerar neuromuskulära kontraktioner.
• reglerar tillsammans med magnesium den mängd av kalcium som ska tas upp i vävnaden.
• befordrar utsöndring av hormoner.
• kaliumbalansen kontrolleras av njurarnas viktiga regleringsfunktion.
• fyller en viktig funktion när det gäller att kontrol¬lera aktiviteten hos hjärta, muskler, nervsystem och nästan varje enskild cell i kroppen. Studier utförda i Storbritannien har bekräftat att en kost med högt kaliuminnehåll och ett lågt natriuminnehåll har en normalise¬rande inverkan på blodtrycket hos personer med förhöjt blodtryck. Rätt kaliumbalans är nödvändig för att hjärtats rytm skall bibehållas och hjärtskador undvikas.
• fungerar som en katalysator för enzymer som har med muskelsammandragning och muskelkoordination att göra och är involve¬rad¬ i användningen av aminosyror.
• spelar en roll vid uppbyggnad av benstommen.
• förhållandet kalium: natrium reglerar kvarhållandet av vatten. Njurarna spar eller utsöndrar kalium via urinen för att upprätta rätt kalium-/natriumbalans.
Bristsymtom och terapeutisk användning
Ren kaliumbrist ger följandesymtom:
• trötthet
• svaghet
• muskelkontraktioner • muskelsvaghet
• dålig muskelkontroll
• mental förvirring • rytmstörningar i hjärtat
• sömnlöshet.
Andra relaterade symtom som är tecken på ett ökat behov:
• stress
• utmattning
• hårda idrottsprestationer (300–3 000 mg)
• förebygger stroke
• oregelbundna hjärtslag (främst långsam och oregelbunden)
• hjärtsvikt
• högt blodtryck
• hjärtstörningar
(300–3 000 mg)
• kvarhållning av vatten (ödem)
• svullnad
• domningar
• virrighet
• låg blodsockernivå
• nedsatt tillväxt
• sterilitet
• förstoppning
• akne
• leverstörningar
• ofullständig matsmältning
• muskelkramp • diarré
• grön starr
• cancer
• svaga reflexer
• allergier
• kolik hos barn
• starka svettningar
• i svåra fall förstoring av njurarna, bräcklig benstomme, förlamningar och förändringar i de centrala nervsystemet.
Ökad risk för att utveckla brister och sjukdomar som leder till kaliumbrist
• Koncentrationen av kalium i kroppen minskar med åldrandet.
• Den minskar också vid svält, bränd eller skadad vävnad.
• Personer som har hypertyreos (hypertyreodism), kroniska njursjukdomar, diabetes (acidos), anorexi, kräkningar, alkoholism, bulimi eller diarré.
• Personer som använder steroider, laxativ och diuretika eller har en överkonsumtion av¬ socker, salt, kaffe, te, alkohol och vattendrivande läkemedel.
• Personer som inte äter eller intar små mängder grönsaker, frukt eller sädesprodukter.
• Atleter som hårdtränar och svettas mycket, speciellt i varma temperaturer. Man kan svettas ut upp till 1 g kalium en varm dag, vid ansträngning.
Bästa källorna för kalium (mg/100 gr)
Dulse 8 060
Kelp 7 000
Sojamjöl 1 940
Melass 1 470
Vetekli 1 340
Råkostsallad 140–1 080
Torkad frukt 880
Mandlar 730
Torkade fikon 710
Solrosfrön 690
Dadlar 650
Avokado 600
Potatis 468
Bovete 460
Hasselnötter 445
Nötstek 438
Bananer 395
Strömming 345
Vitkål 270
Mjölk 149
Äpple 115
Lingon 87
Vid en normal kosthållning får man i sig 2 000–4 000 mg kalium per dag. En kosthållning som inte består av mycket frukt och grönsaker, men med ett rikligt intag av kött, halvfabrikat och salt, ökar risken avsevärt för kaliumbrist.
Dosering
RDI: 2 000–2 500 mg genom kosten.
En mer optimal mängd av 4 000–8 000 mg kan uppnås med en växtbaserad kosthållning.
ODI: 99–300 mg från tillskott, t.ex. 99 mg från multivitamin-mineral.
TDI: 300–5 000 mg från tillskott.
Det är ovanligt att man behöver ge kaliumtillskott. Man kan oftast öka kaliumvärdena genom ökat intag av frukt, grönsaker och juicer, och målet är att äta motsvarande 10 portioner av dessa dagligen. Sportdrycker innehållande natrium, kalium, klor och magnesium bör drickas vid långvariga idrottsprestationer, speciellt vid varmt väder.
Kalium-/natriumkvoten
Kalium-/natriumförhållandet är mycket felaktigt med dagens sjukmanskost. Med ett intag av 2–3 g kalium samt 10–20 g natrium har vi idag en 1:3–1:7 kalium/natrium ratio. Det borde vara tvärtom och vi bör ha en 3–7:1 kalium-/natriumkvot för en god hälsa och en som mer liknar kosten som våra förfäder och stenåldersfolket åt.
Toxiska doser
> 18 000 mg per dag.
Kontraindikationer
Patienter med njurinsufficiens (diabetiker, patienter med blodförgiftning) tål kalium mycket dåligt. Höga doser av kalium tillskott kan leda till förhöjda kaliumvärden.
Toxicitetsreaktioner vid kraftig överdosering
Muskelsvaghet, oregelbunden hjärtverksamhet, lågt blodtryck, kräkning, illamående, hjärtsvikt,
mental förvirring. Hyperkalemi som följd av överdosering är sällsynt. En risk förekommer bland de som har svårt nedsatt njurfunktion, speciellt hos äldre.
Matlagning
Kalium förstörs inte lika lätt i matlagning som vattenlösliga vitaminer gör, men kalium löses upp och försvinner i kokvattnet om man kokar kaliumrika ämnen under lång tid i mycket vatten.
Interaktion med läkemedel
Positiv interaktion/ökat behov av tillskott med: analgetika/lätta analgetika och antipyretika, antacida medel, antibakteriella medel, antimykotika, bronkdilaterande medel, cytostatika, diuretika, giktmedel, kalciumantagonister, kortikosteroider för systemiskt bruk, laxantia, medel mot magsår, medel som påverkar renin-angiotensin-systemet, medel vid Parkinsonism, natriumbikarbonat, virushämmande medel för systemiskt bruk.
Negativ interaktion/undvik tillskott: antibakteriella medel, antiinflammatoriska och antireumatiska medel, antikoagulantia, cytostatika, diuretika, hjärtglykosider, medel som påverkar renin-angiotensin-systemet, medel vid diabetes.
Interaktion med näringsämnen och födoämnen
Utsöndring av kalium ökar vid stora intag av magnesium, kaffe, socker och/eller alkohol.
Beredningsformer
Kalium är lättlösligt och därför är formen för kaliumtillskottet av underordnad betydelse.
Aminosyrabundet kalium är att föredra för bäst absorption. Kaliumklorid och kaliumbikarbonat är vanliga former. Kaliumkloridformen är sur och används vid behandling av systemisk alkalos tillstånd. Kaliumaspartat och kaliumcitrat är mycket lättupptagligt, kaliumcitrat är dessutom mycket basbildande och används för att göra kroppen basisk, speciellt vid upprepade labbtester som visar att kroppen är sur. Kalium ingår som nyckelelektrolyt i sportdrycker. Kaliumklorid förekommer även för intravenösa och intramuskulära injektioner.
Nyckelorgan
Njurar, hjärta, nerver, sköldkörtel.
Absorptionsbefrämjande ämnen
Vitaminer: B6. Mineral: Na
Synergister
Mineral: Na, Mg, Mn, Zn, P, Fe, Ca.
Antagonister
Ca, Mg, Na, Cu.
Analyser och mätmetoder
Hårmineralanalys
Många anser att hårmineralanalys inte reflekterar kaliumintaget genom kosten.
Man har sett inom hårmineralanalysen att intag av Ca minskar nivån av K och att extra tillskott av Zn, Mn och Fe kan öka K-värden i håret. Följande förhållanden ger viktig information vid hårmineralanalys:
• Förhållandet mellan Na och K reflekterar binjurefunktionen.
• Högt Na nivå i förhållande till K uppstår när kroppen befinner sig i en stress- situation och som följd ger en ökad aldosteronutsöndring från binjurebarken. Effekten blir att kroppen håller kvar natrium, och kalium minskar i förhållande till natrium.
• Låg Na nivå i förhållande till K uppstår när katabol (nedbrytande) aktivitet ökar i hormonsystemet. Som följd blir det en ökad utsöndring av glucocorticoider från binjurebarken. Dessa antiinflammatoriska hormoner minskar stress. En låg nivå av Na i förhållande till K visar en tendens till otillräcklig saltsyraproduktion.
• Förhållandet mellan Ca och K indikerar aktiviteten hos sköldkörtelfunktionen:
Hög nivå av Ca i förhållande till K påvisar en tendens till långsam (låg) sköldkörtelfunktion.
Låg nivå av Ca i förhållande till K påvisar en tendens till snabb (hög) sköldkörtelfunktion.
Röda blodkroppar och serumkalium
Att mäta kalium i röda blodkroppar anses vara mera pålitligt än serum kalium som metod, när det gäller utvärdering av cellernas kaliumvärde.
Analys av en 24 timmars urinsamling kan ge en grov beräkning på kaliumstatusen.
Exempel på studier, referenser
Hypertoni
54 patienter som intog mediciner mot högt blodtryck fick antingen en kaliumrik diet eller åt sin normala kost. Efter 1 år hade gruppen som åt en kaliumrik diet betydligt färre symtom och mindre behov av mediciner än de som åt vanlig kost. 39 procent av kaliumgruppen kunde sluta helt med sin medicinering men bara 9 procent av de som åt vanlig kost kunde sluta.
Anon. Nutrition Review. 1992:50:5:144-45.
Blodtryckssänkning
I en studie med nästan 21 000 personer i åldrar upp till 59 år, vilka fyllde i enkäter om sina kostvanor, framkom ett klart samband mellan högt kaliumintag och lågt blodtryck.
Van Leer EM, et al. “Dietary Calcium, Potassium, Magnesium and Bloodpressure in the Netherlands”. Int J of Epidemiol, 1995;24;6:1117-1123.
Kaliumtillskott kan sänka blodtryck
En studie med 60 normotensiva individer i åldern 20–60 år visade att tillskott med kalium efter saltladdning kunde reducera blodtryck och ADMA-nivåer (assymetrisk dimetylarginin). Förhöjda halter ADMA har kopplats till ökad risk för kardiovaskulära sjukdomar och andra sjukdomar.
Fang Y. et al. ”Salt Loading on Plasma Asymmetrical Dimethylarginine and the Protective Role of Potassium Supplement in Normotensive Salt-Sensitive Asians”. Hypertension, 2006;48:724-9.
Hypertoni och blodpropp
Råttor som var benägna att få blodpropp och högt blodtryck delades in i 2 grupper där den ena gruppen fick tillskott av kalium och den andra gruppen fick vara utan. Gruppen som fick tillskott fick lägre blodtryck efter 6 veckor. Efter 17 veckor var dödligheten i slaganfall hos den grupp som fick tillskott endast 2 procent mot hela 83 procent hos gruppen som inte fick kaliumtillskott.
Hypertension, 1985:7:1110-1114.
Depression
Patienter med depression har minskade mängder av intracellulärt kalium trots att plasmakaliumvärden kan visa sig vara normala. De har dessutom en kvarhållning av natrium samtidigt som de förlorar intracellulärt kalium.
Cox JR, et al. “Changes in Sodium, Potassium and Fluid Spaces in Depression and Dementia”. Gerontol Clin, 1971:13:233-45.