Varför är så många så förtjusta i katter? Forskning tyder på att de helt enkelt är oemotståndliga för oss. Våra hjärnor tolkar nämligen katters jamande på samma vis som spädbarnsskrik.
Forskaren Morten Kringelbach, professor i neurovetenskap vid universitetet i Oxford, studerar hur vi upplever njutning och har undersökt hjärnans reaktioner på olika ljud, genom en magnetencefalograf (MEG). Det visar sig att vi reagerar lika starkt känslomässigt på ljudet av en jamande katt som på ett nyfött barn.
LÄS OCKSÅ: 6 sätt att hjälpa din åksjuka hund eller katt
En instinktiv känslomässig reaktion
–När vi hör spädbarnsskrik aktiveras det som kallas orbitofrontala hjärnbarken, en del av hjärnan som är central för bearbetningen av känslor, förklarar Morten Kringelbach i Vetenskapens världs avsnitt ”Katternas urpsrung” på SVT play
Detta sker redan innan man medvetet kunnat identifiera ljudet och är alltså en instinktiv känslomässig reaktion – som inte utlöses på samma sätt av ljudet av en vuxen människas gråt. Vilket kan bero på att det historiskt varit viktigt för artens överlevnad att spädbarn tas om hand.
Katter vill att vi ska tycka om dem
Men, det fanns ett annat ljud som utlöste samma reaktion i våra hjärnor som spädbarnsgråt: katters jamande. Och det är inte en ren tillfällighet.
–Vuxna katter jamar bara åt människor. De utnyttjar då våra känslomässiga reaktioner; de vill att vi ska tycka om dem och ta hand om dem. Det är kanske inte en medveten manipulation, men de vet att det fungerar. Precis som vi visste att det fungerar att le mot våra föräldrar, säger Morten Kringelbach.
LÄS OCKSÅ: Sådan matte sådan katt?
Av Carolina Eriksson