Funktion
Litium kan behövas som ett anpassningselement i omvandlingen av essentiella fettsyror till prostaglandiner, för att hindra såväl över- som underproduktion.
Litium kan ha en stabiliserande effekt på blodets serotoninnivåer vid nervtransmissioner. Även om det finns bevis för att litium minskar maniska symtom, hjälper det troligtvis endast de fåtal som har en skadad transportmekanism över cellmembranen.
Litiumkarbonat har använts i behandling av manodepressiva patienter. Det skrivs ut som läkemedel i doser mellan 100–800 mg, en dos som många anser är > 50 ggr starkare än vad vi kan få i oss genom vatten, mat med mer. Forskare i Texas har upptäckt att det i områden där litiumhalten i vattnet är låg anmäls flera fall av neuroser och psykoser på sjukhus. Oberoende forskare i Kalifornien och Venezuela har hittat klara samband mellan låga litiumhalter och en ökning av våld, självmord, våldtäkt, rån och andra våldsbrott.
Litium har också använts i behandling av alkoholister eftersom litium ger avsmak för alkohol. Det kan även lindra besvären vid Ménières sjukdom, Huntingtons chorea och tardiv dyskinesi. Litium underlättar den långsamma respirationen av kärnmembranen i cellerna. Det bidrar också till upptag av socker i cellerna och ökar fertiliteten. Dessutom kan det göra att urinsyra löses lättare så att det inte kristalliseras till smärtsamma ”nålar”, vilket kan lindra smärta och andra symtom i samband med fybromyalgi och gikt. Det finns en gynnsam näringsmedicinsk behandling med litium som ligger långt under de vanliga höga doser som används vid behandling av manodepressiv sjukdom.
Studier i Ohio, USA, Papua Nya Guinea och Australien visar ett klart samband mellan lågt intag av litium och förekomst av karies. Litiumnivåer i marken varierar mycket vid olika områden.
Terapeutisk användning
• depression (10–15 mg)
• manodepressiv sjukdom (100–800 mg)
• autism (200 mg–500 mg)
• fibromyalgi (10–15 mg)
• gikt (10–15 mg)
• aggression (2–5 mg) • irritation (2–5 mg)
• alkoholism
• huvudvärk
• diabetes.
Dosering
RDI: Inget uträknat, men kosten ger oftast en daglig dos på 200–600 µg.
TDI: 2–20 mg.
Terapeutiska doser upp till 50 mg per dag har använts utan besvär, men då under uppsikt av näringsspecialist eller läkare. Höga doser av litium (50–800 mg) som används vid mentala störningar har en hämmande effekt på sköldkörtelfunktionen samt kan nedsätta hjärtfunktioner och bör endast användas i samråd med läkare. Läkemedelsbehandling av manodepressiv sjukdom: 80–800 mg.
Toxicitet
Ett litiumöverskott stör vätskebalansen och mineraltransporten genom cellmembranen, vilket kan ge illamående, kräknings¬känslor, skakningar, ökad törst, omåttlig urinering, sköld¬körtel¬svullnad, håravfall, hudutslag, viktökning, sömnighet, förvirring, delirium, epileptiska anfall och koma som i värsta fall kan leda till döden. Överskott på litium kan störa sköldkörtelns upptag av jod. Det kan också blockera frisättning av tyroxin eller tyroidea stimulerandehormon (TSH). Hypotyreoidism är en välkänd biverkning av litiumtoxicitet. Litium stimulerar en överstimulering av bisköldkörtlerna som i sin tur hämmar sköldkörtelfunktionen. Kroniskt litiumöverskott kan ofta visa sig i förhöjda kalciumvärden och förminskade fosforvärden i serum blod. Vissa fall av obotliga njurskador har rapporterats hos patienter som tagit terapeu¬tiska doser av litium under långa perioder för att motverka manodepressiva tillstånd. Intag av fettsyror motverkar överskott av litium.
Kontraindikationer
Litium har en lugnande verkan vid schizofreni. Nackdelen är att det också kan ge en ökning av förvirrade tankar och därmed förvärra det redan psykotiska tillståndet.
Interaktion med läkemedel
Negativ interaktion/undvik tillskott: antiepileptika, antihypertensiva medel, antiinflammatoriska och antireumatiska medel, bronkdilaterande medel, diuretika, medel som påverkar renin-angiotensin-systemet, medel vid förgiftningar, neuroleptika, psykoanaleptika.
Analyser och mätmetoder
Hårmineralvärden av litium är pålitliga förutom vid tungmetallsförgiftning.
Beredningsformer
Vanliga beredningsformer är litiumkarbonat, litiumcitrat, och litiumaspartat.
Exempel på studier, referenser
Minskad infektion
45 personer med bronkogenisk carcinom som behandlades med en kombination av strålning och cellgifter delades in i 2 grupper. 25 stycken utgjorde kontrollgruppen och 20 stycken fick ett litiumkarbonat-tillskott. Kontrollgruppen drabbades av perioder med feber och neutropeni som ledde till flera dagars sjukhusvistelse samt infektionsrelaterade problem som slutade med döden. Besvären var färre hos gruppen som intog litiumkarbonat.
Lyman GH. et al. “The Use of lithium carbonate to reduce infection and leukopenia during systemic chemotherapy”.
N Eng J Med, 1980;302:257–60.