Det sägs ofta med lugn röst, ibland med ett leende, ibland i ett försök att trösta. Orden låter rationella, välmenande – till och med omtänksamma. Men bakom formuleringarna finns ett budskap som kan få den som lyssnar att börja tvivla på sig själv och sina känslor. Gaslighting behöver inte vara aggressiv eller medveten. I vardagen smyger den sig ofta in förklädd som förnuft.
“Du överreagerar.”
“Det var väl inte så farligt.”
“Du missförstår alltid.”
Orden låter oskyldiga. Men effekten kan vara densamma: den som säger dem tar tolkningsföreträde över någon annans upplevelse.
LÄS OCKSÅ: Är du utsatt för gaslighting? Här är varningssignalerna!
När känslor förklaras bort
Gaslighting i “välmeningens namn” handlar ofta om att bagatellisera, förklara bort eller korrigera någon annans känslor. Istället för att möta upplevelsen, flyttas fokus till hur den borde kännas. Det kan ske i nära relationer, men också i arbetslivet, vården och familjen.
I vården kan det låta som:
“Det där är nog bara stress.”
På jobbet:
“Du är för känslig.”
I relationen:
“Jag menade inget illa, så du kan inte bli sårad.”
Budskapet blir att känslan är fel – inte situationen.
Just därför träffar denna form av gaslighting så brett. Den är socialt accepterad och ofta omedveten. Många vill lugna, undvika konflikt eller “hjälpa till”. Men när någon gång på gång får höra att deras reaktioner är överdrivna eller missförstådda, börjar självtvivlet ta plats.
När känslor förnekas eller förminskas uppstår stress
Forskning om emotionell validering visar att det inte är händelsen i sig som avgör hur vi mår – utan hur våra upplevelser bemöts. När känslor förnekas eller förminskas aktiveras stressystemet. Kroppen går i försvar, även om orden är mjuka.
Den som ofta utsätts för denna typ av subtil gaslighting kan utveckla osäkerhet, oro och svårigheter att lita på sin egen intuition. Många beskriver en inre splittring: “Jag känner något, men får höra att jag inte borde.” Det sliter på både psyke och kropp.
Samtidigt betyder det inte att alla som gaslightar gör det medvetet. Ofta handlar det om brist på emotionell mognad, konflikträdsla eller en egen oförmåga att stå ut med andras obehag.
LÄS OCKSÅ: Dina tankar styr hur du reagerar på stress
Stanna kvar i den andres upplevelse
Motmedlet är inte perfekta ord, utan närvaro. Det handlar om att stanna kvar i den andres upplevelse utan att försöka rätta, förklara eller tona ner. Att säga: “Jag hör att det här var jobbigt för dig” istället för “Du tar det för personligt”. Att möta oro med “Det låter som att det här gjorde dig osäker” istället för “Det är inget att stressa upp sig över”.
Att förstå att känslor inte behöver vara rationella för att vara verkliga. Ilska, sorg eller besvikelse uppstår inte för att någon vill skapa konflikt, utan för att något upplevdes som sårande, hotfullt eller orättvist. När känslan får finnas, utan motargument, kan nervsystemet slappna av.
I praktiken kan det handla om små skiften i vardagen: att lyssna klart innan man svarar, att ställa en nyfiken fråga istället för att komma med en lösning, eller att helt enkelt säga “Jag kanske inte förstår allt, men jag vill försöka”. Omtanke behöver inte vara att lugna – ibland är den mest läkande handlingen att bekräfta det som känns.
När omtanke får handla om att lyssna – istället för att rätta – kan vardagens dolda gaslighting förlora sitt grepp. Och relationer bli både tryggare och friskare.