Forskare från Linköpings universitet och University of Florida ligger bakom en stor studie där man över lång tid undersökt tarmfloran hos drygt 16 000 barn i Sverige i förhållande till hur barnens nervsystem utvecklas. I barnens avföring hittade man biologiska markörer som kan kopplas till neuropsykiatriska störningar redan när barnen var ett år gamla – mer än tio år innan de fått en diagnos. Biomarkörerna hittades även i navelsträngsblod vid födseln.
Barnen följdes i två decennier
Forskarna följde barnen, som var födda mellan 1997–1999, i över två decennier. Av de 16 440 undersökta barnen fick 1 197 under denna tid någon av diagnoserna autismspektrumstörning, ADHD, kommunikationsstörning eller intellektuell funktionsnedsättning.
Under studiens gång analyserade även forskarna – genom enkäter utförda med barnens föräldrar – barnens uppväxtmiljö och möjliga riskfaktorer för neuropsykiatriska störningar, såsom som infektioner, exponering för kemikalier, familjens sjukdomshistoria, antibiotikabehandling och andra medicinska problem, samt allvarliga livshändelser.
Tydliga skillnader i tarmfloran
Redan under barnens första år i livet upptäckte forskarna tydliga skillnader i tarmfloran hos de barn som senare utvecklade autism eller adhd. De hittade även samband mellan faktorer som kan påverka tarmbakterierna, exempelvis antibiotikabehandling under barnets första år, som är kopplat till en ökad risk för diagnoserna i fråga. Antibiotika kan ha rubbat tarmflorans sammansättning på ett sätt som bidrar till utvecklingsneurologiska störningar, menar forskarna.
Man upptäckte att närvaron respektive frånvaron av specifika tarmbakterier spelade en avgörande roll. Att ha Citrobacter-bakterier i tarmen gav en ökad risk att få en neuropsykiatrisk diagnos. Medan bakterierna Coprococcus och Akkermansia muciniphila tvärtom hade skyddande effekter. Dessa bakterier hänger samman med förstadier till signalsubstanser som är viktiga för att reglera signaleringen i hjärnan. Forskarna såg över lag ett underskott av dessa ”goda bakterier” hos de barn som senare fick en diagnos.
Astma och celiaki i familjen en risk
Risken för en diagnos ökade även om föräldrarna rökte, medan amning hade en skyddande effekt. Barn till föräldrar som hade en familjehistorik av celiaki (glutenintolerans), diabetes typ 1 eller astma, hade också en ökad risk för neuropsykiatriska diagnoser. De barn som hade föräldrar med astma visade sig ha den tydligaste risken för autismspektrumdiagnoser. Infektioner och antibiotikabehandling under de första levnadsåren innebar också en ökad risk.
Fler studier behövs dock då forskningen kring detta är i ett tidigt skede, enligt forskarna.
Kopplingen infektioner och autism/ADHD
- Infektioner under tidig barndom (från födseln upp till 5 år) hade en tydlig korrelation med ökade risker för ADHD eller autismspektrumstörning, framför allt öroninflammationer och upprepade eksem under det första levnadsåret.
- De barn som hade penicillinkrävande infektioner före 2,5 års ålder hade bland annat en 1,6-faldigt högre sannolikhet för en autismspektrumdiagnos.
- Barn med upprepade öroninflammationer (tre eller fler mellan 1 och 2,5 års ålder) hade en ungefär lika stor ökad sannolikhet att få autism, ADHD eller en intellektuell funktionsnedsättning senare i livet (som i punkten ovan).
- Det är troligen inte infektionen i sig som varit boven i dramat, utan antibiotikabehandling i samband med den. Tidigare studier har visat att antibiotika kan skada tarmens bakterieflora och öka risken för sjukdomar kopplade till immunförsvaret, som typ 1-diabetes och barnreumatism.
Källa: Linköpings universitet och vetenskapliga studien ”Infant microbes and metabolites point to childhood neurodevelopmental disorders”.
Fettsyror också viktigt skydd
Forskarna analyserade även mängden av olika ämnen från kroppens ämnesomsättning, som fettsyror och aminosyror, i navelsträngsblod tagna när barnen föddes.
De mätte även skadliga ämnen från miljön utifrån, som nikotin och miljögifter, hos 27 barn som fått en autismdiagnos och jämförde med lika många barn utan diagnos.
Reslutatet: de barn som senare fick en diagnos hade högre nivåer av PFAS, samt låga nivåer av flera viktiga fetter. Bland annat linolensyra, som behövs för att bilda omega 3-fettsyror som dämpar inflammation och har flera andra effekter i hjärnan.