En ny stor amerikansk studie publicerad i Jama Network Open (2024), visar att funktionell järnbrist är vanligare än man trott. Men vad är det för något och vad skiljer den från den ”vanligare”, absoluta järnbrist?
Funktionell eller absolut järnbrist?
När man i vanliga fall talar om järnbrist så handlar det om så kallad absolut järnbrist. Det är den vanligaste näringsbristen i världen och förekommer oftast hos fertila kvinnor (som tappar blod regelbundet genom menstruation), samt hos veganer, barn, blodgivare och personer med njur- eller hjärtsjukdomar. Absolut järnbrist handlar om att kroppens depåer av järn helt enkelt inte är fyllda. Att ha fetma eller diabetes kan också orsaka absolut järnbrist.
Funktionell järnbrist förekommer hos både män och kvinnor i alla åldrar, men är inte alls lika studerat och skiljer sig från den absoluta då det handlar om att kroppen inte kan tillgodogöra sig det järn som den får i sig, även om depåerna är fyllda. Järnet blir ”inlåst i järnförråden” och kan inte utnyttjas av vävnaderna. Detta beror nästan alltid på en inflammation i kroppen, som kan vara låggradig, förklarar Magnus Domelöf, professor i pediatrik vid Umeå universitet, för DN. Det finns alltså tillräckligt med järn i kroppen, men det är inte tillgängligt för att kunna producera nya röda blodkroppar.
Orsakerna till att man får funktionell järnbrist kan vara kroniska inflammatoriska sjukdomar som gör att järnet fastnar i levern och inte kan användas till att producera röda blodkroppar, till exempel olika tarmsjukdomar. Det kan också bero på fetma och reumatism, varav fetma är en trolig anledning till att man hittade så många fall av funktionell järnbrist hos de amerikanska deltagarna, menar Magnus Domellöf. Fetma ökar även i Sverige, även om det inte är lika utbrett som i USA.
LÄS OCKSÅ: Har du järnbrist? Det här är 10 vanliga tecken
15 procent hade funktionell järnbrist
I den nya studien, som pågick mellan 2017-2020 och bestod av drygt 8000 friska amerikaner över 18 år, hade 11 procent av deltagarna absolut järnbrist – vilket alltså beror på för lågt intag av järn. Detta trots att man i studien inte räknade med personer från kända riskgrupper, som gravida eller personer med anemi, hjärtsvikt och kronisk njursjukdom. (Siffran för absolut järnbrist totalt sett var 14 procent). Ytterligare 15 procent hade funktionell järnbrist och tog alltså inte upp det järn som de faktiskt hade fått i sig.
Resultatet visar därmed att så många som uppåt 30 procent av befolkningen i USA kan lida av järnbrist och att det är ett folkhälsoproblem. Samt att funktionell järnbrist faktiskt är vanligare än absolut järnbrist. Problemet är bara att många inte verkar känna till att de har funktionell järnbrist.
LÄS OCKSÅ: Därför blir du extra trött och deppig när våren kommer
Symtomen samma för all järnbrist
Bägge typer av järnbrist kan ge symtomen här nedan. Symtomen vid funktionell brist kan dock vara mildare inledningsvis.
- trötthet, energibrist, utmattning,
- andfåddhet och hjärtpåverkan, som hjärtklappning och i vissa fall hjärtsvikt)
- nedsatt immunförsvar/ infektionskänslighet
- koncentrationssvårigheter
- sömnstörningar
- yrsel
- öronsus
- huvudvärk
- restless legs
- håravfall
Det finns i nuläget inga liknande studier av både absolut och funktionell järnbrist i Sverige, även om det är välkänt att absolut järnbrist är vanligt bland fertila kvinnor i Sverige, och att det blir allt vanligare bland unga vuxna. Mer statistik och forskning från Sverige behövs alltså.
Källor: DN och studien ”Absolute and Functional Iron Deficiency in the US, 2017-2020”, samt 1177
Hur upptäcks funktionell järnbrist?
- För att kunna upptäcka funktionell järnbrist kan man inom vården behöva mäta järnbrist på ett annat sätt än vad som idag är brukligt.
- Idag mäts i vanliga fall nämligen inte hormonet hepcidin, som är förhöjt vid funktionell järnbrist och som hämmar järnupptaget.
- Den förhöjda nivån av hepcidin blir varaktig vid kronisk tarmsjukdom, som IBD, och andra långvariga inflammatoriska tillstånd som ledgångsreumatism – men även vid fetma och långvarig stress, vilket kan leda till anemi. Även hård fysisk träning under lång tid kan öka nivåerna av hepcidin och leda till sämre upptag av järn.
Olika behandling av de två järnbristtyperna
- Vid absolut brist handlar det om att äta mer mat som innehåller järn; som kött, skaldjur, gröna bladgrönsaker och baljväxter, eller ta tillskott.
- Vid funktionell järnbrist behöver man istället behandla de bakomliggande orsakerna som försämrar kroppens förmåga att ta upp järn. Till exempel genom att gå ner i vikt.