Victoria Skoglund: ”Jag är nästan besatt av att äta nyttigt”

Vi möter Victoria Skoglund i handelsträdgården som hon själv är ensam ägare och VD för sedan ett par år tillbaka: Zetas i Segeltorp, söder om Stockholm. Trädgården fullkomligen dignar av plantor, blommor, buskar och träd och färgerna böljar i alla nyanser av grönt, lila, rött, rosa, gult och blått. En atmosfär som är påtagligt rogivande svävar över både handelsträdgård, butik och café, trots de många besökarna.

Zetas är en plats som Victoria är bekant med sedan barnsben. Hon är född och uppväxt i en riktig trädgårdsfamilj, pappa var trädgårdsarkitekt och trädgårdsmästare och även mamman var trädgårdsmästare. De tog över Zetas från grundaren Gösta Zetterqvist på 1970-talet och trädgårdsmästarlivet var liksom ”det enda som fanns” i Victorias liv, så länge hon kan minnas.

På platsen vi befinner oss nu sprang Victoria och hennes syster runt som barn och lekte, även om det såg annorlunda ut då. Och de hjälpte till från unga år; vattnade, vek kartonger till kunderna och ibland fick de städa.

– Jag och min syster var med i företaget skulle man kunna säga, mycket för att få träffa våra föräldrar lite grann, för de jobbade så mycket, säger Victoria när vi slår oss ner på uteserveringen till trädgårdscaféet som ligger lummigt beläget uppför en liten kulle i grönskan.

Ville först inte bli trädgårdsmästare

Medan vi sippar på varsin capuccino berättar Victoria att hon själv däremot inte var så intresserad av trädgårdsmästaryrket som ung.

– Jag utbildade mig först till undersköterska, för jag ville bli barnmorska. Och jag jobbade som undersköterska på operation på Huddinge sjukhus i ett och ett halvår. Men sedan började jag jobba extra här på Zetas, och då ”föll polletten ner”.

Kände du starkt där och då att du ville bli trädgårdsmästare?

– Ja det gjorde jag. Jag tror också det var för att jag kände igen allt, och hade lätt för att lära mig växternas namn. Jag hade ju hört det förr, var uppvuxen i den här miljön och hade tittat på växter när jag var liten. Så jag kände mig trygg i det. Sedan är jag inte fullärd på långa vägar, trots att jag jobbat med det här så länge. Och så tycker jag ju om att ”leka affär”, tillägger Victoria med ett litet skratt.

Trots att hon jobbade mestadels på Zetas så fortsatte hon att under vintrarna, när handelsträdgården höll stängt, jobba inom äldreomsorgen. Något hon fortsatte med i nästan 15 år.

– Jag tycker om att jobba med gamla människor, utbrister Victoria med värme och berättar vidare att hon idag sitter i styrelsen för den ideella föreningen ”Äldrekontakt” som verkar för att bryta äldres ensamhet.

Den som anmäler sig som volontär kan till exempel bjuda hem en grupp pensionärer på en enkel fika och bara prata och umgås lite.

– Många äldre bor själva, och de blir ensamma för att de runt omkring dem dör. Och ensamhet är inte bra för hälsan. Det är förfärligt när jag tänker på det.

Uppväxt med självhushåll

Men vi backar bandet, från ålderdom till Victorias egen barndom, en liten stund igen. 

– Mina föräldrar var helt fantastiska, men de jobbade ju jämt, så jag var väldigt nära min farmor som passade mig mycket. Det är henne jag minns nästan mest. Vi var hos henne i Finland på somrarna och vi själva hade ett hus i Ålands skärgård där jag växte upp. Där var det självhushåll med vatten i brunn och utedass och så värmde man vatten i en stor kittel när man skulle tvätta sig. Vi tvättade kläderna i baljor, och det fanns kompost, något som är en självklarhet för mig än idag. Vi fiskade vår fisk själva och handlade mjölk och ägg hos bonden. Och så odlade vi mycket; potatis, vinbär och morötter.

Odlar du mycket ätbart själv idag?

– Faktiskt först på senare år, för jag hade ingen sådan trädgård innan. Men när jag skilde mig och träffade Johan så köpte vi ett hus i ett sommarstugeområde, och där har jag börjat odla ätbart i en köksträdgård. Men jag skulle säga att jag fortfarande är ganska mycket nybörjare på det. Det är mycket att lära sig om att odla ätbart, tidigare har jag mest odlat prydnadsväxter.

Victoria tillägger att även hon misslyckas med odling – även om det kanske är svårt att tro! Hon förklarar att det kan hända så mycket på vägen. Blir det till exempel ett skyfall när man har sått så kan fröna ruttna. Och blir det en för varm sommar så torkar grödorna in.

– Man får en väldig respekt för bönderna när man har börjat odla ätbart själv.

Skadeinsekter och larver och allt möjligt som jag inte hade koll på… men det är roligt också!

Victoria äter även egenodlat av hälsoskäl idag.

– Idag pratar man mycket om att jorden är så utarmad, att grödorna inte innehåller samma vitaminer som förr. Så därför tänker jag på att odla så mycket jag kan själv. Och att odla egna tomater som man går och plockar är så lyxigt!

Lever två parallella liv

Victoria utstrålar ett naturligt lugn, och hon talar också lugnt och liksom omsorgsfullt. Samtidigt är hennes liv hektiskt på många sätt. Efter en stressig vår, med boksläpp ihop med Jenny Strömstedt och allt jobb på handelsträdgården i högsäsong, så har hon varvat ner på sitt lantställe på norra Öland. Där brukar hon tillbringa alla sina somrar, ofta ihop med sina två vuxna söner, Pontus och Daniel. På Öland bakar hon och ”skrotar omkring”, cyklar och plockar jordgubbar. Och sover som en stock!

– Det är så tyst och lugnt och jag kopplar av där nära havet. Jag älskar att vara där och vill inte resa någon annanstans! Det blir också ett så vackert ljus och himlavalv över Öland.

Vad betyder vistelse och arbete i trädgård för ditt välmående? Att ha det som jobb och liv?

– Jag tycker lite att det är två skilda saker, jag skulle säga att jag lever två parallella liv.

För det är ett stort företag jag driver med många anställda. Så på jobbet känner jag att jag är chef och att jag ska hålla ordning på verksamheten. Där pysslar jag inte med växter, utan sitter mycket på kontoret och i möten och utvecklar verksamheten. Men när jag kommer hem så är jag i ”min värld” och stänger av mobilen, oftast i alla fall.

När hon har en paus i sina jobbmöten så kan hon ändå gå ut och njuta av den lugna och vackra miljön på Zetas trädgård, konstaterar hon och berättar att morgonmötena brukar hållas ute i trädgården. Något som är mycket värt.

Men Victoria har som sagt andra uppdrag. Hon syns inte minst regelbundet i TV4:s Nyhetsmorgon. I år är det 20 år sedan hon först klev in i TV4-studion som trädgårdsexpert. Hon minns den exakta dagen mer än väl, den sammanföll nämligen med en stor nyhetshändelse.

– Jenny Strömstedt jobbade bakom kameran som redaktör på den tiden och hon tog kontakt med mig. Men jag var jättenervös och ville inte vara med först. Jenny tjatade och efter många om och men så bokades jag in. Sedan ringde de upp igen och det kommer jag ihåg väl, för jag blev så lättad över att jag slapp vara med. Men det berodde på att utrikesminister Anna Lindh just hade blivit knivstucken på NK.

Den paradoxala lättnaden i det hemska beskedet blev dock inte långvarig. Veckan efter mordet så blev det till slut ett premiärprogram ändå. I sitt första inslag minns Victoria att hon pratade om orkidéer.

Idag har du även en podd ihop med Jenny Strömstedt, ”Röda vita rosen”. Hur kom ni på den idén?

– Vi hade inte känt varandra privat innan, utan det var när vi började jobbade i rutan ihop som jag märkte att hon var jätteintresserad av trädgård. Hon ställde många frågor och var jätteentusiastisk, mer än de andra programledarna. Det var väldigt roligt att jobba med Jenny, vi har samma humor och skrattade mycket. Så då sa jag ”ska vi inte ha en podd ihop?”. Och hon svarade, ”ja men det kanske vi ska ha!”.

I skrivande stund har Victoria och Jenny poddat i över 100 avsnitt. Under resans gång har även deras vänskap växt fram och utvecklats, och idag har Jenny blivit en av Victorias närmaste vänner.

– När man träffas en gång i veckan så delar man mycket och vet hur livet ser ut för den andra, med upp- och nergångar. Ibland är vi förtvivlade och gråter innan vi poddar, ibland är det jättemycket skratt och ibland är vi stressade.

Förlorade sin pappa

Förra året förlorade Victoria sin pappa; ett exempel på en prövning och sorg som har påverkat poddandet – och förstås livet i stort.

– Vi spelade in under de tre veckor när han höll på att dö, och det var knepigt för just då ville jag inte berätta, det kändes alldeles för privat. Så jag gjorde det först när han hade dött. Men det var kämpigt att åka från sjukhuset där jag hållit hans hand, för att sedan direkt spela in ett poddavsnitt.

Men det är ju samtidigt det som är en podd menar Victoria, att man ”är i sitt liv” hela tiden, det blir som en dagbok. Pausat podden har de bara gjort en gång, när de båda hade covid-19, men annars har de kört på. De bestämde från start att ”alltid spela in, oavsett”.

Men själv lyssnar Victoria aldrig på avsnitten, och hon ser inte heller inslagen från Nyhetsmorgon. Det är knappt så att hon vill läsa artiklar – som denna – om henne själv heller!

– Jo jag lyssnade på avsnittet efter att pappa hade dött, det är det enda. Men annars…nej det går inte. Jag skulle bli ett sämre jag. Bli självmedveten, kritisk och tillgjord och försöka ändra mig.

Victoria har även ett välbesökt konto på Instagram där hon inspirerar en kvarts miljon följare. Varav många vill ha Victorias tips och råd om trädgård och odling. Men det är omöjligt för henne att hinna besvara alla frågor, trots att hon skulle vilja. Något som kan kännas stressande och frustrerande. Men sociala medier är samtidigt ett väldigt bra sätt att lära ut och inspirera, understryker hon.

–  Jag vill ju att folk ska odla, det är min mission! Det finns inget som gör mig så glad som när folk lägger upp bilder och skriver ”jag gjorde som du sa, titta vad fint det blev!”. Det blir min motor och det är ju bästa betyget när följare vill kopiera mig.

 Vad gör du regelbundet som ger dig energi och får dig att må bra?

– Jag äter nyttigt, jag är jättenoga med det, kanske nästan på gränsen till besatt! Jag köper aldrig halvfabrikat utan lagar mat från grunden. Mycket grönsaker, nötter, fisk och även kyckling ibland. Men jag grillar aldrig en biff. Jag mår heller inte bra när jag äter mig proppmätt, så det undviker jag. Och jag äter inte godis. Fikabröd älskar jag och jag äter bröd, men det ska vara bakat på riktigt, jag köper det på bageri.

Victoria utvecklar sitt resonemang och säger att det inte är så att hon är fixerad vid att undvika saker. Hon är inte vegetarian, men tänker noga igenom vad hon väljer att äta och varför.

– Jag skulle säga att jag lägger mycket pengar på mat. Men så äter jag även jättemycket egenodlat på sommaren, som spenat, morötter, sallad, fänkål och lök. Jag älskar lök! Och många sorters tomater. Och så groddar jag!

Tackar magen för att hon aldrig är sjuk

Victoria reflekterar över att hon kan ha sin kost att tacka för att hon i princip aldrig är sjuk. Bortsett från en lindrig sväng med covid-19 precis i början av pandemin.

– Jag tror att det har att göra med att min mage är perfekt hela tiden, att jag har ett bra immunförsvar i magen. Jag har inte ens haft en liten förkylning! Peppar peppar, utbrister hon och tillägger sedan att hon ”säkert blir sjuk imorgon bara för det”.

Däremot har hon på senare tid fått problem med hjärndimma, något som hon tänker kan höra samman med hormonbrist. I år har hon hunnit fylla 55 år.

– Jag tycker det är jobbigt att jag ibland inte kommer ihåg namn – som jag annars varit jätteduktig på. Jag använder östrogenplåster och det har hjälpt, men har fortfarande lite hjärndimma. Allt annat kan jag hantera, men att inte komma ihåg namn är jobbigt. Samtidigt har jag inte samma humörsvängningar som innan.

Med tanke på det lugna intryck som Victoria ger är det svårt att se vad som skulle få henne ur balans. Men när vi frågar om och när hon blir stressad så kommer svaret snabbt:

– När jag ska stå på scen! Jag har scenskräck. Jenny tycker att vi ska ut och prata ihop med podden och att jag ska lära mig att övervinna skräcken. Men jag vill inte det!

Ointresserad av att synas

Det har trots allt blivit en livepodd hittills, under en sittande middag. Men inför en sådan händelse blir Victoria stressad i flera dagar, kanske en vecka. Så hon försöker att inte hamna i sådana situationer.

– Jag är ointresserad av att stå på scen, har inget behov av den synligheten och får ingen kick av det, som en del andra. Återigen, så är jag inte intresserad av mig själv på det sättet. Jag blir helt slut och vill bara gå och lägga mig och gå undan.

Hur tacklar du situationen när du ändå måste framträda?

– Jag försöker tänka positiva tankar, som ”du är omtyckt, du kan det du talar om, var dig själv!”. Det hjälper en del, men jag blir ändå stressad av framträdandet.

Och visst kan hon även hamna i andra situationer där det går lite för fort. Hon kan till exempel bli stressad på jobbet, även om hon inte alltid visar det. Som när det varit dåligt väder en längre period och försäljningen inte gått som den ska.

– Jag har ett stort ansvar som jag tar på fullaste allvar, jag har ju ändå 60 anställda. Även om jag har jätteduktiga underchefer och personal, så är det i slutändan mig allting hänger på, det är ju min roll som VD.

Och när hon blir stressad eller hamnar ur balans så har hon med tiden hittat strategier även för det.

– Jag har en mentor, en äldre man på 82 år som jag pratar mycket med om affärsutveckling och ekonomiska frågor. Och så har jag en fantastisk mamma som jag ventilerar med, och jättemånga vänner. De är mina ”terapeuter” kan man säga.

Hon är nog ganska duktig på att vara sig själv och våga visa sig svag, reflekterar Victoria, i alla fall i privatlivet.

Trodde hon fick hjärtinfarkt

Men tidigare i livet har hon faktiskt varit så pass pressad vid ett par tillfällen att hon trott att hon skulle få en hjärtinfarkt. Haft hjärtklappning och svårt att sova.

– I början när jag skulle ta över på Zetas, så var det verkligen så. Jag ville göra allt, så då brände jag ut mig rejält. Men nu är det länge sedan, 15-20 år sedan. Men jag var mitt i karriären, vi hade små barn, hade byggt ett hus och så byggde vi ett café också…

Victoria pausar och fortsätter sedan med ett skratt när hon ser på det i backspegeln:

– Herregud, jag förstår inte varför jag skulle göra allt på en gång!

Men hon konstaterar att hon hade svårt att delegera och inte riktigt hittade sin roll som chef i början, innan hon lärde sig vad det handlar om att leda andra.

– Jag gjorde alla misstag man kan. Jag skulle nog säga att jag var en usel chef, säger Victoria och skrattar igen.

Idag tycker hon ändå att hon har ”hyfsad koll på sin kropp” och när det har hettat till har hon snabbt tagit hjälp. Numera är hon till och med mentor själv till två yngre tjejer som startat företag.

 Vad är hälsa för dig, idag?

– Det speglar så många saker! Många säger till exempel att de kan vakna med ångest, men det känner jag aldrig. Jag vaknar oftast glad och tycker ofta att jag är glad inuti, inte bara på ytan, om du förstår? En ”varm i magen-glädje”, säger Victoria och tar sig på magen och tillägger. – Och min man är likadan.

Maken Johan är inte i trädgårdsbranschen, men i en angränsande: han är poolsvetsare. Men någon pool finns inte på parets tomt. De är nöjda med ”den stora poolen” precis invid huset: den vackra lilla sjön.

– Många frågor varför vi inte har pool, men jag tycker det är fint som det är, med naturen och kanadagässen som ibland går upp och bajsar på tomten. Jag vill ha det så. Och igår simmade en bäver förbi!

Kvällen innan jobbade Victoria och Johan i trädgården till halv tio. När myggen började komma så slutade de och satte sig på trappan, såg på varandra och sa: ”Vad bra vi har det!”.

– Vi bor ju så fint, och vi tänker ofta på det och är faktiskt bra på att säga det också. Vi gnor mycket och jobbar nästan jämt, men vi har ändå ofta förmågan att vara tacksamma – och det är jag glad för.

Av  Carolina Chreisti Eriksson   Foto: Theresia Köhlin