Många föräldrar ifrågasätter knappt inte eftersom de tror att ”det där har väl ändå staten – eller någon – koll på?” Dessvärre inte.
Giftiga tungmetaller finns fortfarande överallt. Även i barns mat och nappflaskor.
Men det finns knep för att skydda sig, i alla fall till viss mån. Här är fyra av dem.
Skadliga kemikalier är svåra att undvika och barn är särskilt känsliga, skriver Naturskyddsföreningen på sin blogg och ger tips på hur du kan undvika vissa kemikalier, bland annat genom att vara lite extra petig i matbutiken…
4 sätt att undvika gifter i barnmaten
1. Välj ekologiskt
I de flesta jordbruk används kemiska bekämpningsmedel för att bli av med skadedjur, svamp och mögel. Gifterna kan skada både naturen och arbetarna. Dessutom kan rester finnas kvar i maten, vilket är vanligast på frukt och grönt. Vissa frukter – som vindruvor och persika – besprutas med medel som verkar inifrån. De går alltså inte att skölja bort. Forskare menar att småbarn är särskilt känsliga för rester av bekämpningsmedel. Genom att köpa ekologiskt får du mat från jordbruk som skippar kemiska bekämpningsmedel. Fråga därför efter ekologiskt i butikerna, och övertyga förskolan att satsa på ekologisk fruktstund.
2. Ät och drick på/i annat än plast
Plast + värme + mat = dålig kombo. Plast som värms upp läcker oftare kemikalier. Ska du servera något varmt eller tillaga något är det bättre att göra det med porslin, glas, trä eller rostfritt stål.
Läs gärna vår Kureras lilla plastguide.
3. Ge upp konservburkar
På insidan av burken finns BPA, det vill säga samma ämne som numera är förbjudet i nappflaskor för att det är hormonstörande. När du har möjlighet – välj tetror eller färska råvaror istället.
4. Håll koll på fisken
Svensk fisk kan innehålla höga halter av dioxiner och kvicksilver, som tillhör två av världens farligaste ämnen. När de kommit in i våra kroppar stannar de kvar i fettvävnaderna eller förs över till våra barn genom graviditet och amning. Abborre, gädda, gös från insjöar och strömming från Östersjön är därför ingen härlig mat för varken barn eller kvinnor i barnafödande ålder.
Av Isabelle Hedander