Anna kunde inte gå – musiken och sången fick upp henne på fötter igen

Anna Vild har ett förflutet som dansare och showartist. En trasslig relation i kombinationen med flera års intensivt arbete satte Anna i rullstol. Hennes ben ville inte bära henne längre. Vägen tillbaka till livet och att kunna gå igen – kom via den egna musiken och låtskrivandet.

Våren 2015 gick Anna Vild i väggen. Alldeles för långa arbetsdagar och en relation som präglats av psykisk misshandel under några år ledde till att hon hamnade hos kvinnojouren för att få hjälp att ta sig ur.

– Man kan nog kalla mig arbetshäst, någon som måste finna sig i allt. Jag stod på scen och parallellt med det gjorde jag egna och andras produktioner. Till slut orkade inte min kropp. Mina fötter blev så inflammerade att jag inte kunde stå på dem längre, säger Anna Vild.

När hennes viktigaste arbetsverktyg hade tagits ifrån henne, och hon hamnat i rullstol fick hon säga upp projekt som anställningar. Anna flyttade hem till familjen i Varberg för att kunna klara sin vardag, och för att bli frisk igen.

– När jag sökte hjälp inom sjukvården så visste dom inte vad som var fel med mig. De kallade mitt tillstånd för reflex dystrofi och sa att det var kroniskt. Jag blev hemskickad med kommentaren att nu måste jag möta sorgen som kommer med att jag inte kan gå mer i mitt liv, berättar Anna Vild som så småningom fick diagnosen fibromyalgi.

LÄS OCKSÅ: Musik kan förbättra din prestation när du tränar

Tittade på den psykologiska biten

Sjukvårdens dom, den ville Anna inte acceptera. Hon hade ju inte ens hunnit fylla 30 år. Men det var också i det ögonblicket, och trots tröttheten, som en kraft väcktes inom henne.

– Jag hade inte för ett ögonblick tänkte sörja min identitet. Jag blev istället lösningsorienterad. Om jag inte kan gå, hur kan jag då göra för att arbeta med scenkonst då, tänkte jag.

– Så här sett i backspegeln så var väl min inställning till att jag inte kunde gå även en försvarsmekanism för att inte tappa modet, och på så sätt är ju hjärnan fascinerande, säger Anna.

När Anna bytte det hektiska livet som producent i Norrbotten till rehabilitering i spastaden Varberg så startade hennes helande.

– Jag insåg även att jag har en högkänslig personlighet och nu gällde det att lära känna min kropp på nytt och förstå vad den orkade med. Eftersom jag inte tyckte att jag fick någon hjälp från sjukvården började jag studera alternativmedicin. Det fick mig att bland annat titta på den psykologiska biten på varför jag kört slut på mig själv, berättar Anna.

LÄS OCKSÅ: Körsång ger samma effekter som andningsövningar i yoga

Drömmen blev till verklighet

Den själsliga resan fick henne att inse att hon jobbat med det hon trodde hon skulle göra och egentligen förnekat sig själv att sjunga och skriva egna låtar, något hon innerligt längtat efter att få göra.

Anna skrev sin första låt i februari 2017. Där och då hände något i hennes kropp. Hon är svårt att beskriva det i ord, men det var en stark känsla av ett hon gjorde något som hon verkligen drömt om, och när hon gjorde det så började också kroppen att läka.

– Allt gjorde ont i kroppen och inget hjälpte. Men en kväll blev jag insvept i en surrealistisk doft av syren, och det var i februari. Denna doft förflyttade mig till en bild av en trädgård som jag ofta var i när jag var liten. Där hämtades min första sång, oväntat och blixtsnabbt.

Annas resa mot självläkning handlade inte om mediciner eller sjukgymnastik, nyckeln till hälsan handlade om att låta hennes längtan bli till verklighet. Fötterna gjorde visserligen väldigt ont när hon stod på dem, men Anna sjöng, skrev musik, vilade och tog några steg till. Några få stapplande steg med kryckor blev till promenader utan stöd och ett fungerande liv – utan rullstol.

– Jag springer inte, men kan gå som förut och ingen kan se på mig att jag inte alls kunde gå för sex år sedan. Men det är fortfarande viktigt med snälla underlag för att fötterna inte ska ta stryk.

LÄS OCKSÅ: Petras Månströms tio hälsofavoriter

Samma förföljelse

Anna beskriver sin musik som vispop, och den handlar om häxprocesserna på 1600-talet, om folkmedicin, livets alla ritualer från födelsen till döden. Hon sjunger om den nordiska kvinnans försvunna historia. Om högkänslighetens värde ur ett terapeutiskt perspektiv. Och om sagor som hon samlat på genom livet. Vissa självupplevda, andra inte.

– Rättsskandalen med häxprocesserna där man dödade de medicinskt kunniga kvinnorna blev mitt nördområde och jag kan inte låta bli att dra paralleller med hur kvinnor ibland blir behandlade i modern tid. Det är samma förföljelse. Eldarna är bara utbytta till något annat idag.

Av Inger Palm