I och med coronakrisen ökar intresset för hemförlossningar.
Något Siri Lundström välkomnar.
Hon har fött sina fyra barn hemma och tycker att upplevelserna har varit de mest stärkande och häftigaste hon har varit med om.
Jag kommer ihåg att jag vaknade av värkar hemma i min lilla etta på Lilla Essingen. Jag hade precis fyllt 24 år, väntade mitt första barn och slog telefonnumret till min barnmorska Cayenne. Hon lugnade mig, sa åt mig åt att sluta hyperventilera och att andas i en papperspåse, det ökar koldioxidhalten i blodet och lugnar oron.
LÄS OCKSÅ: Så påverkas kvinnors hälsa under och efter graviditet av corona
Jag tillämpade det Cayenne lärt mig: Att dyka med vågen istället för att kämpa emot. Det var som en fantastisk käftsmäll i medveten närvaro.
När hon kom några timmar senare låg jag på en saccosäck på golvet och andades och var i min egna lilla bubbla. Tens-apparaten jag fått låna kom jag aldrig ihåg att ta fram. När Cayenne och assisterande doulan Helena kommit ville jag omedvetet
lämna över ansvaret till dem. ”Nu kan väl ni ta över? Jag klarar inte det här mer”.
Cayenne undersökte mig och sa att hon redan kunde känna huvudet! Det gav mig ny kraft. Jag provade lite olika ställningar, hängde på doulan och pappan, halvstod upp.
Sju timmar efter första värken kom hon, min dotter, och jag fick lägga mig på saccosäcken med henne på bröstet och andas ut. Jag svävade på moln – det här var det häftigaste jag varit med om, vilken endorfinkick!
LÄS OCKSÅ: Stressade gravida får fler komplikationer
Att föda mina fyra barn hemma har känts som det enda rätta för mig. Att föda barn är något naturligt, inget mekaniskt. Jag hade en väninna som hade fött hemma som vittnade om en fantastisk upplevelse och jag hade även lärt känna några hembarnmorskor som trodde på kvinnans inneboende kraft, dom kändes intuitiva, kloka och sanna. Och alla mina förlossningar har varit som en stor gåva, en fantastisk möjlighet till inre utveckling.
Men att jag tyckte att det var självklart att föda hemma, betyder inte att det var självklart för min omgivning. En och annan tyckte att det var modigt och häftigt, medan andra sa: du är inte klok – du försöker döda ditt barn. Det var så många som blev provocerade av mitt beslut. Men det är klart, hela vårt samhällsklimat talar om för oss att föda barn är farligt. Och smärtsamt. Det är skräckhistorierna som får utrymme – det får sällan vara något vackert.
Jag kan inte låta bli att undra varför vi skapat ett vårdsystem som snarare traumatiserar än stärker kvinnor?
En förlossning är en långsam process och varje störning kan riskera en intervention. En förlossning bör inte handla om att följa olika protokoll som någon läkare har satt upp, utan om att se processen ur kvinnans perspektiv, där processen tillåts ta tid och där miljön får vara så trygg som möjligt.
Visst är det inte alla som kan föda hemma. Och visst finns det jättefina förlossningar på sjukhus. Jag har doulat både vid hemförlossningar och på sjukhus, de har alla varit fantastiska. Men hela skillnaden har handlat om att kvinnan får det stöd hon behöver. Det är kvinnan som ska stå i fokus, hon är stundens drottning.
LÄS OCKSÅ: Två barnmorskor bättre än en vid förlossning?
Därför skulle jag önska att våra politiker återinförde hemförlossningsbidraget som togs bort för ett år sedan i Stockholm. Att vi får en förlossningspeng så vi slipper betala dubbelt (först via skatten och sedan igen privat). Att satsa på barnmorskeledda enheter, och en barnmorska per födande. Våra politiker måste också sluta gå efter sin egen agenda och ta in vetenskapen istället – att det är säkrare för kvinnor med en komplikationsfri graviditet att föda hemma om de önskar det.
Av Siri Lundström, som fött sina barn hemma och tidigare suttit i styrelsen för föreningen Föda hemma.
Kureras sektion Krönikan ger möjligheten att ventilera en tanke, idé eller åsikt.
Krönikan skrivs av skribenter som är fristående från Kurera och behöver alltså inte handla om åsikter Kurera delar. Är du intresserad av att skriva en krönika på Kurera.se? Kontakta: webbredaktor(@)kurera.se.
Siri Lundström
Gör: Jobbar med hållbarhetsprojekt, kurser på Järna Akademi och på Kulturbygge Ytterjärna
Bor: Hölö i Södertälje
Familj: Make och fyra barn som är 8, 16, 18, 24 år, fyra får, några kycklingar, ett par höns och en katt.
Ålder: 48
Så mår jag bra: Att få bidra till världen, påta i trädgården, dansa och stå vid (ved)spisen och föda barn, haha!