Hans Mebius

För mer än 100 år sedan bestod Sverige av ca 80 bönder och baskäket var inte mer avancerat än potatis, fisk i olika varianter, bröd förstås och man följde årstiderna efter bär och fruktsäsongerna så klart. Idag är variationen säkert 1000 ggr mer med varianter som inte bara handlar om smak utan också rent mode i olika uppläggningstekniker. Kockarna har blivit kändisar och gjort en rejäl statushöjning när det kommer till själva yrket. Men en fråga som jag grunnat på ett tag nu är…varför måste alla mat smaka så gott?

Jag älskar att lag mat och är bra på det också. Kom in på kockskolan i Kristineberg gymnasium 1984 men kunde då inte pga medicinska skäl börja.
Backar man tiden 10 000 år (stenålderskosten) så kan variationen aldrig varit så stor på olika smaker då som nu. Smaklökarna fanns nog mer för att upptäcka giftig och hälsovådlig föda mer än just sitta och fredagsmysa med tacos till middag. Jag är inte någon mathistoriker men jag förvånas över kravet att det alltid skall smaka så gott och jag undrar varför?

Smaklökar som förändras vid hunger och svält!
Vi äter när vi är hungriga tror vi men de flesta har aldrig upplevt riktig hunger eller svält heller för den delen.

Vi är födda i Sverige så för många är det en okänd upplevelse men givetvis finns det barn som lider av för lite käka…lika bra att skriva det så ingen går igång på det här blogginlägget. När riktig hunger uppstår så förstärks smaklökarna och man kan tänka sig äta det mesta. Tänk bara på vad en tur på fjället eller sjön kan göra med suget efter mat och hur gott något så enkelt som burkmat kan vara då. Som oftast hinner vi aldrig komma till den situation att vi är riktigt hungriga. Ät 5-6 ggr per dag så får du ett jämt blodsocker och orkar mer vilket stämmer, men allt ska smaka gott och branschen är inte sen att haka på trenden med massor av varianter av kvarg och keso.

Den mest smaken sitter i huvudet och kan bli din orala giljotin!
Kall potatis, kokt ris, ångkokade fisk och grönsaker i olika varianter utan kryddning. Hur låter det – som en sjukdomsvistelse på sjukhuset? Vad skulle hända då med dig om du visste att din kropp skulle må absolut bäst av att äta den maten utan olika smakförstärkare av skilda slag skulle du då äta mat som inte alltid var så gott? Jag tror inte det. Föda är en av de stora basala grunderna i livet för överlevnad och som drift. Matsuget har idag blivit vad medier och omgivningarna säger att det skall vara. Är det inte snyggt upplagt, välsmakande och ”ibland” jättenyttigt så går det oftast bort. Hur kan vi gå emot vårt kunskap om vad som är bra för kroppen men inte så gott mot vad som är gott men förbannat onyttigt? Se på McDonald´s, hur lyckas de med sina helt onyttiga och innehållslösa maträtter? Är det pga folks okunskap? Ja, till en viss del men reptilhjärnan är oftast det psyket som vinner – eller som jag skulle uttrycka det: ”ätstörning”.
Men varför? När man vet att man betalar för tom mat?

Vilken ”ätstörning” är du?
Det är inte för intet som munkar i asiatiska länder lever mycket spartanskt när det kommer till mat. Man äter det som kroppen behöver och inget mer för fokuset ligger på annat som t ex att leva i nuet, odla, meditera, leva och annat. Jag tror givetvis att det de tycker den där skålen med varmt ris är riktigt god då preferensramarna inte är så infekterade med en massa smak och vad och när man skall äta vad.  Ätstörningar är oftast mentalt betingad som nog grundar sig ofta i en låg självkänsla. Jag tycker och tror att nästan alla människor har en ätstörning av något slag. Man är ledsen och tröstäter, man är gravid och får äta för två, man stressar mycket och äter snabbmat för man hinner inte annat.
Vad det än är så tror jag och tycker jag att alla borde se över sin relation till mat och varför den måste smaka, ätas i tid och otid, se ut på ett visst sätt och så vidare. Så fråga dig om du har en ätstörning? I så fall vad och varför du har den, liten som stor? Sitter det inte i huvudet?

Livet utanför tallriken – ett liv som är optimalt
Min egen matrelation till mat har pendlat väldigt mycket under åren beroende på intensiva träningsperioder, semester, separation eller något annat. Min relation har pendlat beroende på vad jag varit mental någonstans och så är det för många tror jag. Nu är det annorlunda för mig. Mitt matbegär ser inte ut som det en gång gjort. Det handlar mycket mer av vad jag känner att min kropp svarar bra på för något. Socker, mjölmat, mjölkprodukter och annat skit blir allt mer en ovanligare företeelse. Visst äter jag gott men det är inte själva ändamålet med maten längre. Den skall gynna mitt liv utanför tallriken som har väldigt mycket mer att ge än fokuset på nästa måltid hela tiden. Du kommer lyckas av två anledningar. Du blir mental uppmärksam vad som är ditt ätproblemet, du ger kroppen det den behöver för att du skall må bra.

Så här gör jag!
Citronvatten, smoothie till kl 12.00, sen vardagsmat med fokus på grönsaker, fisk och olika bönblandningar gör att min kropp är så väldigt mycket mer energifull. En känsla som är oöverträffbar. De vänner jag har övertygat om förträffligheten att fokusera på dessa saker har svårt att tänka sig annat numera.

Här några bilder på FulMat respektive Snyggomat…vilket tror du jag tyckte var absolut godast? (Läs inte bildtexten om du vill gissa 😉 )

Sist men inte minst: det här blogginlägget handlar inte om att förringa riktiga ätstörningar med bakgrunder som är svåra att förstå om man inte upplevt dem själv. Det handlar om att lägga mer fokus på vad kroppen behöver och inte mentala, inlärda smaklökar.